VÄRLDEN FEST

Förra helgen firade Svenska kyrkan Världens fest i Malmö. Den hade mer än 3500 deltagare och ännu fler som var med ute och hörde på konserterna eller besökte några av gudtjänsterna.
Under tre dagar pågick festen med ett digert program. Temat för arrangemanget var Tänk framtid där de internationella frågorna dominerade.

Fredagen samlades de flesta deltagarna för att få sina pass och den gröna kassen med lite  olika saker i. Snart fylldes hela Malmö med dessa väskor och man kunde se vem som var deltagare.  



De gröna kassarna

Jag träffade min dotter Christina och vi hade först tänkt att gå och se en film Play, men den var ganska lång och Christina skulle vara i god tid på Baltiska hallen. Alltså bestämde vi oss för att gå från hamnen till Triangeln via gågatorna. Vädret var underbart och det var ett tag sedan vi träffades, så en fika på ett anrikt kafé var välkommet.

Vid Johanneskyrkan bakom Triangeln började nu folk samlades, för gå en upplevelsevandring genom bland annat Pildamsparken. Här bjöds det på musik, bildkonst och dans. Målet för vandringen var Baltiska hallen, där det skulle firas en välkomstmässa.
Invigningstalade gjorde vår biskop Antje Jackelén och ärkebiskop Anders Wejryd. Även vår nye landshövding Margareta Pålsson invigningstalade.
Det var en mässa med mycket sång, dans och musik från flera delar av världen. Det var en mäktig upplevelse. Tänk att höra alla drygt 3000 stämma in i psalmsång!

Lördagen tog jag mig till stationen i Lund för att lösa biljett. När detta var gjort ropade de upp att nästa tåg var inställt, ingen fara tänkte jag, hinner även med nästa tåg. Jag tog det lugnt och efter ett tag gick jag upp på perrongen, en dam frågade om jag skulle in till Malmö Världens fest. Hon hade blivit av med sina reskamrater och hade ännu inte varit och anmält sig. Vi hade också fått ett band som skulle hänga synlig runt halsen och i detta skulle vårt pass hänga. Plötsligt upptäckte jag att mitt pass var borta. Utan pass kommer jag inte in på seminarierna. Jag fick gå tillbaka på alla de ställen jag promenerat på för att se om jag kunde finna det. När jag inte fann det på stationen, fick jag gå till bilen, som jag av snålhet parkerat en bit bort. Där vid biljettatumaten låg mitt pass så fint. Ja nu hade jag missat även nästa tåg och därmed mitt första seminarium.

Jag kom till Malmö, upptäckte en programpunkt utifrån Dag Hammarskjölds vägmärken, tänkte att detta kunde intressant. Det var flera som tyckte detsamma, så där var det fullsatt. Tydligen inte min dag. Gick till St. Petri Kyrka och sedan vidare en tur stan. Vädret var underbart och stan var full av besökare.

Klockan 2 var nästa programpunkt som jag bestämt att jag skulle lyssna på. OLIKA BARN LEKA BÄST med Doreen Månsson från TV. Hon berättade från sin barndom, när hon gick i skola i Nigeria och hur det var att komma tillbaka hem till Sverige och fortsätta gå i skola här.


 

 

Doreen Månsson

Hon var fantastisk rolig och otrolig, hon var höggravid och hade blivit förbjuden av sin läkare att medverka, då hennes blodtryck var alltför högt. Hon kom dit i rullstol och sedan pratade  hon i en timme, hade emellanåt svårt att få luft.
Hennes far är från Nigeria, hennes mor från Sverige.
Människor och barn världen över beter sig ungefär likadant. Det är inte så stor skillnad. Doreen var orolig när hon kom dit, hur hon skulle bli bemött i skolan. Hennes ljusare hud språk mm. Det var inga konstigheter, möjligen att håret var så glatt och de andra barnen ville känna på det. Där fanns så många olika kulturer och stammar så de tyckte inte hon var annorlunda. Så spännande det var när alla skulle fira sina högtider, det var fest nästan jämt. De själva var aldrig så svenska, som när de bodde där. Pappan smulade sönder frigolit när de skulle fira jul, lite snö måste man ju ha. Så lustigt man tyckte det var vid midsommar att dansa, hoppa små grodorna.
När hon sedan kom till Sverige och skolan där var skillnaden större, först mycket spännande.
Hon var mycket duktig i matematik, men hade lärt hur man räknar ut t.ex division på ett sätt i Nigeria, i Sverige ville läraren att hon skulle använda deras sätt. Fick sänkt betyg trots att uträkningen gav samma resultat.

Solen strålade när vi kom ut från Slagthuset och Christina och jag beslutade att besöka kafferosteriet för att äta och få i oss lite kaffe, vi fick en bra plats ute på gården där var det riktigt skönt.

Hela stan var full av aktiviteter och speciellt mycket vid stortorget. Här kunde man tillverka sin egen smotie, vilket Christina gjorde.

 

 

Sen var det akrobater av olika slag, som t.ex den fantastiska ballongmannen, som först gick omkring med en jätteballong på huvudet, därefter var han plötsligt inuti ballongen, för att slutligen sedan titta ut genom ballongen.

 





Ja, där var artister av olika slag och på kvällen en fredsmanifestation. När denna var inledd tog jag tåget hem efter en lång dag. Firandet fortsatte till närmre midnatt.

 

 

Avslutningsdagen på söndagen bestod av en en magnifik avslutningsmässa där hela stortorget var fylldes av människor. Christina deltog med att dela ut nattvarden.

Något av det bästa med dessa dagar var att överallt träffade man nya människor som var öppna mot varandra. Började prata och diskutera och log mot varandra. Tänk om vi kunde vara så annars också!


Ingrid: Det verkar jätteroligt på skrivarkursen. Vi har haft en träff och distansövning och nästa gång blir det bedömning av varandras skrivberättelse. Det skall bli spännande.