BESÖK PÅ EKENÄS SLOTT




Ekenäs sagoslott (bild google)

Förra helgen var det åter dags för Rollsklubbens höstträff, denna gång förlagd till Östergötland. Vid Ekenäs slott strålade vi samman och solen sken från en klarblå himmel. Vi blev varmt mottagna av slottsfogden.

 

 Ekenäs är ett riktigt sagoslott. Det har anor från 1600-talet och Sten Sture perioden och är väldigt fint bevarat. Mycket rysliga historier finns att berätta om detta slott.
Slottsfogden guidade oss genom slottet och gav en historisk uppdatering av vår historia och våra kungar.    

När vi kom innanför slottsporten så mötes vi av stor bild av hönspigan som räddade slottet från ryssarna. När de var på väg att erövra slottet satte hon ut eldar runt slottet och sprang ut och ropade på ryska "slottet brinner skynda er iväg!" Så nu hedras hon med detta porträtt vid ingången.

Vi fick en inblick i hur det var att leva på 1600-talet. Det kunde vara stora gillen då det bjöds på väldigt mycket mat, upp till 65 olika rätter! Man dukade fint, den stora vita duken användes som servett.  Tänk hur det såg ut efteråt! Eftersom det var svårt att få ner så mycket mat, dukade man även med en fjäder vid matbordet eller en kula som var fäst vid ett långt snöre. Det var meningen att gästerna skulle reta sig i halsen för att kräka upp maten. Därefter började de på ny kula! Usch vilket bordskick! Jag skulle inte vilja vara med då.
Rummen som vi såg, var möblerade efter som det såg ut på den tiden, Endast det blå tornrummet var autentiskt.

Blå rummet

Fler vackra möbler och slottsfogden i berättartagen om de kungliga intriger, som demonstreras genom dockor.

Mellan rummen fanns trånga gångar och trappor för att tjänstefolket skulle snabbt ta sig fram.

Här visas hur en björnjakt gick till.

Fogden berättade också om de döda som gick igen om natten. Den vita frun som kom om natten till gästrummet t.ex.
I Källarvalvet blev en av drängarna inmurad, när han försökt att dränka ett schattull med hemliga papper. Försökte någon ta håll på väggen så gick det illa, det fanns det flera bevis för.

Här blev drängen inmurad

Det var en underhållande guidning av slottet och jag kan rekommendera ett besök, när det är öppet. Nu på hösten har de spökvandringar och till jul är det julmarknad där. Sommartid har de musik på slottet.

Efter att beundrat utsikten och fått kaffe och smörgås i slottscaféet av slottscaféfogden begav vi oss till Söderköpinge Brunn.

RESPONS på min textövning

Per: Du är än så länge den ende som har lämnat respons på min lilla berättelse som jag skrev om i förra blogginlägget! Jag är jätteglad att du kommenterade, tack skall du ha!

Den respons jag fått från skrivcirkeln och vår gruppledare Anette Eggert är positiv. Annete är  författare därför blev jag extra glad för hennes respons. Hon skrev ganska mycket och jag citerar en del av det.
Hon börjar så här:
"Astrid vilken varm och härlig historia! Det är allt en liten skatt du har här och jag får känslan av att du har hur mycket som helst att berätta. - Det är intressant att få höra om den här tiden och väldigt roligt och att få den skildrad ur en femårings perspektiv".

"För mig handlar den om en liten flickas väg ut i världen. Jag tror det är en flicka.  Men den handlar också om skam och skuld och relationen mellan mamma och barn".
"Du inleder med spänning och bara efter två första meningarna är jag nyfiken på vad som skall hända. Man kan pröva med att bryta efter de två meingarna och ta sig direkt till nästa stycke. Dvs, vänta en liten stund med att avslöja vad som skall hända, Hålla läsaren på halster".

Hon tycker att jag skall dröja mig kvar längre vid händelsen i mjölkaffären, använda mina fem sinnen. Hur luktar det, vilka ljud hörs, hur ser det ut mm. Hur känner flickan det?
Hon tycker fint ordvalet med "andaktsfullt" i andra stycket. Beskrivande

Jätterolig historia med positivhalaren, hon vill läsa mer.
"mor har surminen på sig" ger en bra bild.
Jättekul avsnitt med avsnittet och positivhalaren

"Det skulle vara kul att vad som händer precis efter mammans Nå.... Jag vill läsa mer"

Sammanfattningsvis skriver hon att hon många gånger saknat böcker att läsa för barn om "förr i tiden" , hon tror att hennes femåring hon skulle älska att höra om denna femåring.

Nu undrar hon hur jag vill fortsätta på allra bästa sätt. Skriva för det är roligt och för att minnas.
Kanske vill du skriva för att andra ska läsa?
"Det är som sagt väldigt intressant att läsa om det här och nu står jag med känslan att jag vill ha mer.
"Det är en väldigt positiv känsla!

Dra ut godheterna i berättelserna. Jag skulle vilja vara längre i affären och jag skulle vilja vara med med positivhalaren. Överhuvudtaget bekanta mig mer med alla personerna, flickan, mamman, tant Elsa mfl.

Kanske är det rent av två eller tre historier istället för en. Affären en historia och positivhalaren en historia. Då skulle du ha tid att utveckla de här underbara historierna. Kanske de är två kapitel i en blivande bok, eller så är de något annat.

Det som finns kvar i mig är inte bara värmen utan också känslan för mamman och hennes relation till flickan. Den skulle vara intressant att utforska. Jag får känslan av att den är lite "kall" vilket kan bli en väldigt fin uppvägning till värmen i historien.

Hur som helst en stor ära att få läsa det här, och hoppas att du fortsätter att skriva på dina varma och intressanta historier.
Detta är vad Anette skrev i sin respons till mig.

Det är klart att jag blev väldigt glad och mycket positivt överraskad av omdömmet. Tur att man har barn som tar en på jorden, naturligtvis är det hennes uppgift som ledare att pepra er så ni tycker det är roligt att skriva!  Ja, så är det säkert! Jag tycker det är fantastiskt roligt att skriva och jag är positivt överraskad att överhuvudtaget få ner en berättelse på papper och att någon vill läsa det. Jag blev förvånad över orden som bara kom, när jag försökte skriva. Lite som Kim M Kimselius skriver i sin bok "Att skriva med glädje."
Min bild av historien är nog inte så djup från början, jag ville skriva lite om den tiden jag minns som barn, miljön och lite vad som skiljer mot den uppväxt barnen idag lever i.

Det är fantastiskt vad olika människor får ut av en berättelse. Är det jag som är flickan? Är femåringen verkligen en flicka eller pojke. Vet inte. Relationen mamman och barnet är den kall? Kanske.  En granne till mig tyckte inte det.
Kanske kan jag utveckla min historia och skriva fler berättelser. Det skulle vara roligt.

Jag blir glad om ni kommenterar! Jag inbillar mig, att jag lär mig av kommentarerna!