YSTAD

Jag har tidigare berättat att Ystad har en stor del av mitt hjärta. Jag älskar att komma till denna stad, en småstad med så mycket kultur, alla vackra hus och gränder! Min far kom härifrån och farfar var smedmästare i staden under 1900-talet första hälft.
Flera gånger har jag sökt efter hans historia här,  jag har varit på museet och förr i tiden hade han en monter där, men den har varit nerlagd i många år. Nu fick jag tipset att leta upp hantverksmuseet, de skulle nog veta en del om farfar. En adress fick jag, men de kunde inte hitta telefonnummer eller mejladress. Tre gånger har jag varit och sökt på adressen som är en källarlokal i ett vanligt bostadshus. Sista gången träffade vi en äldre man och han hade uppgifter på någon av dem som drev museet. Alltså hem och googla och till slut hittade vi namnet och prövade om det var rätt person vi kommit. YES! Lördag, långlördagar i Ystad var där öppet, alltså i lördags gjorde vi åter en utflykt dit.

Vi kom dit, ett fint litet museum och här fanns hantverk och arbete från olika skå fint bevarade och uppbyggda och  GISSA! där hade de byggt upp farfars smedja, vad glad och lyrisk jag blev!
Det var jätteroligt att se igen.Här fanns hans gesällbrev, en del av hans verktyg och arbete, städet var också hans.  I dag är det företagarna i Ystad som driver detta fina lilla museum och de kommer att bevara det.

Gesällbrev

Städet

Verktyg

Smedmästare Johan Anderson

Företagarna i Ystad har gett ut boken "Hantverkare och Företagare i Ystad 1847- 2011". I denna bok finns farfar omtalad och på bild flera gånger, så naturligtvis köpte jag den genast.

Vilken fin bok!

Det är verkligen en fin bok, där är mycket som är intressant från hantverk och företagen i Ystad. Många namn känner jag igen då min far, eller fastrar pratat om dem, men jag har aldrig riktigt vetat, vad dessa personer stod för. Här finns mycket historia om människor och hur staden växt fram. Det är beundransvärt hur företagarna genom ideellt och gediget arbete fått fram detta arbete med denna och andra böcker.
En sak kunde de inte berätta för mig, det var, var farfar hade haft sin smedja. Jag fick rådet att leta upp mannen som skrivit boken, han satt på gågatan och signerade sin bok denna långlördag. Om någon vet så är det han, annars tar han reda på det, sa man till mig.
Okej, jag vandrade genom staden och hittade honom. Han kom ihåg att han skrivit om farfar och han kom ihåg att han någon gång skrivit något om min far, men han kom inte ihåg var smedjan var. Han skulle försöka leta upp det eller ta reda på var den varit.

Ja, nog är det interessant om jag får lite mer historia om farfar och får jag reda på var smedjan var, kommer jag att skriva mer om det.

Mitt nästa projekt blir att att ta med barnbarnen (barnen får naturligtvis också komma med). till hantverkmuseet.

Jag tycker att det skulle vara roligt om ni som läser detta också lämnar en kommentar. Någon kanske har tips hur jag går vidare med sökandet om släktingar från förr och deras liv.

BAKKEN

Varje sommar brukar vi besöka Tivoli i Köpenhamn, någon gång i samband med min födelsedag eller vårt barnbarn Carls födelsedag. I år  beslöt vi istället att när Per ändå var nere hos oss skulle vi besöka Bakken utanför Köpenhamn. Bakken är världens äldsta nöjespark mer 400 år gammal.

Alltså begav vi oss iväg, ett stort sällskap på 16 personer. Det var Tor, jag, Morgan, Per. Karin med sina 3 barn, Anna med familj och vår granne Elin med söner.
Ett härligt gäng tog tåget till Klampenburg, vi från Lund, de andra steg på i Hyllie i Malmö som är sista anhalten innan bron över till Danmark. Väl framme steg vi av och gick igenom parken till Nöjesfältet. Parken i sig själv är värt ett besök, stora härliga ytor och stora träd och här går rådjuren fritt.

Inne på nöjesfältet fick alla som skulle åka karuseller sina åkband. Det gäller ju att utnyttja dem, så alla barnen åkte så mycket de bara orkade. Det var tur att vi hade Per med som lekfarbror och att han fortfarande älskar att åka karuseller. Det blev mycket åkande och eftersom vi var så många så delade vi på oss ibland.  Även Morgan som är 14 år var till god hjälp med barnen, då varken jag, Tor eller Karin åkte något. 
Det var svårt att få bra bilder på barnen som var i farten hela tiden. Vi samlades åter då vi skulle äta eller då det var glasspause.

För Tor och mig blev det att ströva omkring, ta kaffe eller en öl. Kanske pröva lyckohjulet där jag hade tur och vann choklad. Gissa om de andra var sugna och höll sig till mig!

Vi stannade där i 9 timmar, när vi avslutade kvällen kändes det ordentligt i våra fötter.  Jag tror att alla stupade i säng när vi väl var hemma.


Eftersom sommaren nu har infunnit sig firar jag det med att byta bakgrundsbild.

Ingrid: Jag har inte kunnat få upp det program du länkade till ang. släktforskning, men jag gissar att det kommer till Sverige också, vi brukar ta in bra program från England.
Nu har äntligen sommaren kommit och poolen mår bra, det är så roligt att se alla barnen när de badar och stojar.
Ja, det är barnbarnen från Dubai som jag var med i Dalby Hage.
Tack snälla Ingrid för att du å flitigt kommenterar min blog, det gläder mig verkligen.

MORMORBONUS!

Att få rå om sina barnbarn då och då är bara en bonus för en mormor och pensionär! För någon vecka sedan hade jag den möjligheten att ha 3 av mina barnbarn hos mig en dag.
Vi passade på att upptäcka Dalby Hage som ligger bara några minuter hemifrån.

Dalby Söderskog som den egentligen heter, är nationalpark och inrättades 1918. Här finns ett unikt lövskogsbestånd, med arter som ask, alm ek och bok. Framför allt på våren är marken skrudad av en fantastisk  blomsterprakt. Detta får jag åter komma med till våren med nya härliga bilder.
Första bilden på vår skogstur är tagen vid ingången från fälten, där rågen växer högt.

På väg in i Dalby Hage

 I Dalby hage finns mycket att upptäcka, många spännande träd som ramlat, olika former av träd, stora svampar på trädstammarna, "tickor", stubbar med massor av ingångar till insekter. Höga träd och Lina fastnade för ett träd som hon nog tyckte var världens högsta! Nåja, högt var det.

Att gå ut på ängen och beskåda djuren där, för att inte tala om alla fina hästar, ett måste för en hästtokig liten tjej.

Roligast av allt är bäcken som vi korsar ett par gånger genom vår vandring. Här måste man pröva hur kallt vattnet är, klarar jag att hoppa över stenarna, hur ser det ut där finns det insekter? Allt detta älskar barnen.

Över bäcken ligger sen väldigt många år ett träd som ramlat precis bredvid gångbron, när jag berättade för barnen att deras mamma inte kunde gå på bron utan var tvungen att balansera över trädstammarna, så gissa var de skulle gå,  jättespännande de kunde inte vara sämre än sin mamma. Först storebror och flickorna var inte sena att följa efter.

Skogspromenaden var minst lika spännande för mig, att åter följa barn i naturen har alltid fascinerat mig ända sedan min tid som Mulleledare.

SLÄKTFORSKNING MED HÄRLIGA SKÅNETURER

Då och då återvänder jag tillbaka i tiden och till mina gamla släktingar. Nu är Per nere och han tycker det är lika roligt som jag att hälsa på de gamla släktingarna som levde för länge sedan.
Alltså lite utfärder till den skånska myllan och landsbygden. Vårt första stopp var i Vid S. Åkarps kyrka där några av släktingarna är begravda, bl.a min mors moster Thea och morbror Per.

Mina döttrar är lite rädda för att vi bara skall hamna i en massa årtal och namnlängder när vi söker släktingar bakåt i t tiden. De blir lätt så, men jag skall försöka att även dokumentra hur de levde och om jag har några minnen eller berättelser.
Moster Thea som var min gudmor har jag ett svagt minne av, hon dog 1954.  Jag minns när hon besökte oss i Malmö, hon hade troligen tagit bussen in från Käglinge. Naturligtvis minns jag mest kakorna hon hade med sig, ofta var det så kallade franska våfflor.
När mor och jag besökte hennes som jag då tyckte stora hus och den långa resan med bussen ut på landet ( spännande). Hon hade en stor fin uppvuxen trädgård och vi satt i bersån och där serverades kaffet, hemmmagjord saft till mig och naturligtvis kakor. Ett speciellt minne är det stora valnötsträdet som vi satt under. Vad hon gjorde och levde av, under sin levnadstid vet jag inte med säkerhet, men troligen i jordbruket eftersom släkten var lantbrukare. Jag skall försöka ta reda på mer om detta och leta upp huset där hon bodde  med största sannolikhet tillsammans med brodern Per. Han dog innan jag föddes och om honom har jag inga minnen. Thea blev 74 år gammal och dog av sockersjuka (diabetes) på Trelleborgs sjukhus.

Efter att besökt Thea och Per gick färden gick vidare till V. Tommarp där min mormors mors far Jeppa Nilsson hade sin familjegrav. Här ligger han med sin hustru och 3 av hans barn begravda. 2 barn dog tidigt, bara 1år och 3 år gamla. Detta var ju inte ovanligt förr, men familjen fick ändå en stor barnaskara med 6 barn som nådde vuxen ålder.

Gravplatsen är väldigt fin med en stor svart pelargrav, två mindre gravar. I ena hörnet av gravplatsen finns en liten plats markerad, där ligger Mustapha Ben Muhammed Essousi. Han levde mellan 1898-1952. Jag har hört berättas att han kom med ett kringfarande cirkussällskap och blev kvar på gården, kanske som djursskötare.
Gravplatserna visar mycket historia och med fantasi kan man tänka sig hur olika personer levde. Därför tycker jag det är synd att denna grav nu är återtagen (liksom många andra) av kyrkogårdsförfaltningen och kommer antagligen att försvinna. Med detta kommer också en del av byn historia försvinna.

Dagen därpå fortsatte vi vår upptäckarlusta. Vi besökte Sjörup gamla kyrka utanför Ystad. Här hade vi också fått uppgift om släktgravar , men tyvärr fann vi dem inte. Vad vi fann däremot var en fantastisk natur med böljande fält och utsikt över havet. Den gamla kyrkan var från 1150-talet och användes numera endast på sommaren. Intill kyrkan låg prästgården, stor gård med många hästar och tro det eller ej en kamel mitt ibland dem. Alltså ett fint utflyktsmål även om man inte släktforskar.
En av de stora glädjeämnena är att köra runt, besöka och upptäcka dessa små samhällen. Jag undrar om de som levde där då (eller de som lever där i dag) ser det på samma sätt. Alla dessa ytor av åkrar och jordar som skulle skötas i en tid då man inte hade samma tillgång till maskiner.

Vi avslutade vår utfärd i Ystad med fika på Bäckagården och nu lyste solen för fullt.
Ett besök på Ystad museum för att fråga om någon visste något om min farfar, vi blev hänvisade till Hantverksmuseumet men där fanns inte en människa att fråga, inte ett telefonnr. eller mejladress,lite konstigt var det allt.
Nu gäller det att dokumentera och få in allt i släktträdet. Det är ett pussel att få ihop alla namn och till vem alla hör. Jag är numera ansluten till Ancestry.