SKOLDAGS

Nu har skolan börjat och mina tankar går till alla de barn som börjat 1.a klass eller de som bytat stadium. Jag hoppas att alla, elever och lärare har haft ett fint sommarlov och kunnat hämta krafter. Det är de värda! När de nu börjar skolan och återvänder efter sommarlovet önskar jag att de är ivriga till nya kunskaper och till att träffa alla sina kompisar.

För en del elever är det däremot med bävan och en klump i magen som de går iväg till skolan. De har kanske blivit mobbade förrut och vet att mobbningen kommer att fortsätta. Här måste alla vara uppmärksamma och skolan måste ta det på allvar! Mobbning får inte förekomma och det finns program för det. Alla barn behöver bli sedda!

Andra barn som har det svårt är de med något handikapp t. ex ADHD. Dessa behöver särskilt stöd av skolan och ofta ett eget program.
Jag hoppas att idag att elever med dyslexi eller andra former av läs och skrivsvårigheter upptäcks tidigt och får den hjälp de behöver.
Att komma till skolan och känna att deras svårigheter inte upptäcks eller blir uppmärksammade måste kännas förfärligt ledsamt och tungt för barnen.

En annan skolfråga är alla de utländska barn som idag går i våra skolor. För dem det är det av stor betydelse, att skolan ser till att deras kultur och språk får bli levande och att hemspråkundervisningen fungerar, först därefter kan de förstå vår svenska kultur och språk.

Min dotter Karin som bor i Dubai arbetar just nu med dessa frågor för svenska barn i den internationella skolan. Det är ju lika viktigt för våra svenskar som är utomlands att deras hemspråk fungerar.
Jag hänvisar till svenska ambassadens hemsida i Dubai som skriver om hennes och hennes väninnas arbete där och hoppas att det kan väcka intresse för andra!

Det gäller hela tiden för skolan att få eleverna att inse motivationen att gå till skolan. Att få dem att gå dit med ett leende på läpparna och att minnas skoltiden med glädje borde vara ett av skolmålen!

Detta är lite av mina funderingar och tankar inför det nya skolåret och jag kommer då och då att återkomma till olika skolfrågor.


Per: Jag har inte kunnat kommentera i din blog så jag gör det här istället.
Härligt att du börjar komma iordning i Stockholm. Har du fått dina nya möbler än?
Det måste vara givande för dig att starta upp en ny förskoleavdelning. Hoppas att du får följa barnen de närmsta åren och sätta din prägel på avdelningen!
Ja, man undrar när man hör om att en ungdom gjort en hemmagjord bomb och placerat på en förskola, så ofattbart! Undrar vad han tänkt på? Nej, man kan inte bara skylla på samhället och att det inte finns fritidsgårdar. Var finns föräldrarna? Grunden till hur man beter sig i samhället och mot varandra kommer hemifrån. Därefter har naturligtvis skola och samhälle ett ansvar att följa upp ungdomsproblem. Det finns de som kommer från svåra förhållanden och där är det vårt allas ansvar att hjälpa.