VÅRA JULTRADTIONER

Så var då juldagarna tillända och det har blivit lite tid för eftertanke.

Hos oss har julen passerat lugnt,  min svåger Rolf från Norge kom, likaså  min son, som nu bor i Stockholm kom ner till oss i Skåne.
Vi blev färdiga i år också, även om julgardinerna kom upp först på julafton och middagsduken blev struken precis innan våra julaftonsgäster kom och maten skulle på bordet. Det var min äldsta dotter med familj som kom, hon har 3 underbara barn och de var naturligtvis förväntansfulla.
Diskussionerna huruvida tomten fanns eller inte fanns blev livliga. Marcus konstaterade när någon av de stora går ut, så kommer tomten. Är det morfar eller är det pappa som går ut, så är detta tomten.  Om ingen fattas,  ja då är det grannen. Ja, morfar gick ut, han skulle visst köpa kvällstidning lagom efter maten och Kalle Anka. Plötsligt knackar det på dörren och in kommer en stor tomte, nej det kan ju inte vara morfar. Tomten som kom pratade norska och strax efter kom morfar tillbaka. Alla var där, plus tomten, som de inte kände igen, det var en mycket snäll tomte och han hade fina klappar till barnen. Dessutom kunde han trolla fram en guldpeng från Hannas öron! Var det kanske därför hon haft så ont i örat innan och fått gå till doktorn?

Julafton förflöt som sig brukar, mat, Kalle Anka, julklappar mm. Det är svårt att ändra något, eller försök att ta bort något. Traditioner är viktiga och precis som sonen säger: Så har vi alltid gjort! Nej, det får inte bli för stora ändringar.

Om jultraditioner har Kim M Kimselsius skrivit så trevligt, så läs gärna om detta i hennes blog:
Kim M. Kimselius är här nu

När jag läste hennes blog kom jag  att tänka på några trevliga traditioner, som blev ett måste när jag var barn.
Bland annat att min mor gjorde en julkalender till mig, där hon på ett rött sidenband knöt 24 stycken godisbitar och överst var den största godbiten. Sedan hängde hon bandet över min säng och på morgonen fick jag klippa av en godisbit. Kanske en förlaga till dagens chockladkalender. Jag gjorde likadana kalendrar till mina barn när de var små, men det var ganska svårt att hålla sig till en bit om dagen.
En annan sak som jag kom på var de julsaker vi smyckade granen med. Där var gamla änglar av filttyg från min mors barndom. De har jag kvar i än dag och är mycket rädd om, eftersom de är så sköra.
Far hade från sitt hem, en fisk, en torsk som skulle hänga högt upp i granen nära stammen. Det var torsken Hilding, som min far berättade historier om när jag var liten och inte ville äta min mat. En bit till för torsken Hilding och en bit för... Det blev en hel del olika sagor. Torsken har inte jag inte kvar, den fick min bror, men sagor om torsken Hilding, har även jag berättat för mina barn.

Mycket viktig var också vem som skulle röra i gröten. Det blev oftast någon mina fastrar, de hade störst förtroende för detta uppdrag. Gröten skulle röras med andakt och i en 8, annars blev det inte bra.
Min storasyster Gertrud tog senare på sig detta uppdrag, när hon besökte oss på julafton.

En del traditioner har vi tagit med oss till i dag som ett måste.
Min farfar var smedmästare i Ystad och från honom har vi både en sjuarmad ljusstake och en adventstake. Kyrkan från mitt hem står på skänken och några gamla och nya figurer med.
Speciell plats har den gamla tomten.
En liten fin tomtemor, som är mig väldigt kär, gjorde min äldsta dotter när hon var barn och gick en kurs för att lära sig forma figurer och dreja i keramiken. Den står  nu på hedersplatsen!

Vi har idag lagt till andra seder från Norge, det måste finnas en norsk getost på julbordet.
Under åren har jag också skaffat några enstaka nya julsaker, några fina julgranskulor från Dubai. I somras på en av våra resor köpte jag en stor tomte från tomteverkstaden  på Älvkarleö. Den pryder nu sin plats under granen.

Alltså julen förflöt lugnt och stilla, men med de flesta av våra traditioner och alldeles för mycket mat.

Nu i mellandagarna har jag haft lite tid över och läst bl.a Simon och Ekarna av Marianne Fredriksson. En fantastiskt bra bok, en bok som alla bör läsa! I kväll skall vi gå och se filmen, jag är lite rädd att jag skall bli besviken, att jag har för stora förväntningar. Hur som helst det skall bli riktigt roligt.

JULEN NÄRMAR SIG MED STORMSTEG!

Att julen närmar sig med stormsteg märks, förutom all stress, på alla utbud av julkonserter. Det gäller att välja och vi valde Malmö Brandkårs Julgala på Malmö arena. Det visade sig vara ett alldeles utmärkt val.
En fantastisk kväll, med Malmö Brandkårs orkester, Hälsingborgs Konserthuskör och underbara artister såsom Gunilla Backman, Tina Leijonborg, Fredrik Lycke och Nils Olsson.
Bilderna kan kanske få fram lite av stämningen.


Gunilla Backman



Tina Leijonberg



Fredrik Lycke

Nils Olsson sjöng bl.a Heliga Natt helt fantastiskt!




Till slut Disney-Time

Kvällen avslutades med ett "extranumret Stilla Natt".  Det var väldigt högtidligt och hela kvällen kommer vi att minnas länge.

En annan fin kväll var kyrkans julfest. Det är kyrkofullmäktige som anordnar denna fest för de anställda, för alla frivilligarbetare och förtroendevalda inom församlingen.
Först var vi med om det helt fantastiska Luciatåget i kyrkan. Det var Ungdomskörerna som genomförde detta, vi kan verkligen vara stolta över våra körer i Dalby.
Sen avnjöt vi ett väldigt gott julbord, från Dalby Gästis. Den traditionella överraskningen var naturligtvis "Tomtekören", vilket betyder att de anställda sjunger och spexar.
Tyvärr har jag inga foto att visa, då detta var ett slutet sällskap och jag är osäker om de vill att jag lägger ut detta på nätet!

Ja, så har den sista tiden gått, i söndag bjöd en familj i gatan in oss andra på ett riktigt julkaffekalas, ett mycket trevligt initiativ!

Själv har jag dåligt samvete, bara 2 dagar kvar till jul och jag är långt ifrån färdig. Det skall städas, bakas och pyntas. Svågern kommer imorgon och sonen i övermorgon, men på något sätt blir det ju jul ändå, det har blivit det varje år!

En riktigt God Jul önskar jag er!


Ingrid! Jag hoppas verkligen att det går bra för dina släktingar, så märkligt att både mor och dotter drabbas av cancer samtidigt!

JAG HAR FÅTT 2 JULBREV

EN JULGÅVA

För några veckor sedan fick jag två brev, som jag inte riktigt kan släppa. Vi är säkert många som fått dessa brev.
Det ena kom från Cancerfonden, det är utskickat till dem som stött cancerfonden vid t.ex begravning.
Ett brev fanns medlämnat från en ung kvinna, som för ett år sedan besegrat cancern. Ett gripande brev om hennes kamp mot sjukdomen och dess svåra behandling, hennes oro att inte få se dottern växa upp eller följa bonusdottern ut livet.
Alla har vi någon i vår närhet som fått cancer, denna hemska sjukdom. Kanske känner vi någon som just nu kämpar för sitt liv och går igenom tuffa behandlingar. Själv har jag under året varit med om två begravningar där cancern alltför tidigt tagit deras liv. Jag känner också två kvinnor som har bröstcancer och går igenom tuffa behandlingar.
I vår släkt har min far, min faster och min svärfar avlidit i cancer.

Det andra brevet kom från Hjärt och Lungfonden. Jag stöder denna fond genom att ge en hundralapp i månaden.

För snart två år sedan vaknade jag en morgon och mådde jättedålig, min första tanke var kraftig influensa. Jag mådde illa, hade ont i överkroppen, kunde knappt lyfta mina armar. Efter ett tag förstod jag att det inte var influensa, smärtan i bröstet tilltog och Tor ringde ambulans.
Jag blev hjälpt av flera änglar, allt från ambulanspersonalens professionella omhändertagande med smärtlindring,syrgas, medicin. De förde mig till lasarettet i Lund, där personal stod beredda att ta hand om mig och till slut på Hjärtintensiven där jag fick ett eget rum med övervakning att vila ut på.
Efter 5 dagar kom jag hem och nu följde en uppföljning av mitt hjärta på hälsoenheten. Jag fick gå på föreläsningar, fick träning under en sjukgymnast ledning mm. Alla verkade måna om att allt skulle gå bra och att jag skulle kunna leva ett normalt liv, vilket jag gör idag, jag mår bra.
Forskningen har gått framåt med en väldig fart och därför lever jag så bra idag.
När min mor dog i en hjärtinfarkt 1975, var det inte så mycket man kunde göra. Mina barn var små då och jag har många gånger önskat att hon fått leva längre, för att stödja mig och för att hon skulle få följa sina barnbarn.

Dessa två brev önskar bidrag till forskningen inom respektive område. Där finns fortfarande mycket kvar att utforska.

Hjärt o Lungfonden t.ex kan man ge ett bidrag till forskartid eller någon liten gåva som t.ex ett halsband.

Detta kan vara en julgåva givet med hjärtat och till glädje för väldigt många.