MORMOR BERÄTTAR OM EN DAG FÖR LÄNGE SEDAN.

Visst var det spännande! Så länge jag har väntat. Jag skulle för första gången i mitt liv, själv få gå till mjölkaffären, för att köpa en liter mjölk och en deciliter grädde. Detta var en stor händelse för en femåring.

Mycket ordentlig fick jag korgen av mor, att ha varorna och en peng i en påse tillsammans med en lapp att lämna till tanten i mjölkaffär.  Jag sprang ner för alla trapporna i vårt hyreshus. Med andan i halsen kom jag till tant Elsa i affären och hon placerade mjölkflaskan och grädden i korgen. Vet ni på den tiden köpte man mjölk i glasflaskor, som man nästa gång lämnade tillbaka, väl rengjorda. Hela ansiktet sken på mig och jag var otroligt stolt över att ha klarat det.
Nu skulle jag bara gå den korta vägen hem. Då hände det som inte fick hända! Efter några hopplasteg ramlade jag och flaskorna gick sönder! Med skrapsår på knäna och tårar i ansiktet, stod jag där med skammen. Tant Elsa kom ut, torkade tårarna och gav mig nya varor, med förmaningen att gå försiktigt, "man kan inte hoppa med mjölkflaskor"! Jag vågade ingen annat än att gå andaktsfullt hem.
Strax innan jag hade gått för att handla, hade kolbilen varit där, för att fylla koks i källaren, så att alla som bodde i huset, skulle få det varmt och skönt hemma. Jag gick mycket försiktigt, ja, nästan smög längs väggen och märkte inte att min fina jacka hade blivit alldeles svart. Vad skulle mor säga!

Detta var en underlig promenad trots att det bara var cirka 100 meter hem! Nu kom det en man klädd i lite konstiga kläder och hatt. Jackan var trasig och han hade ett håll på ärmen. Byxorna var för korta och hans kängor var slitna. Han ledde en cykel eller kanske det var en vagn, på den stod det en stor låda. Mannen hade ett långt grått skägg, nästan som jultomtens. Plötsligt stannade han framför mig och såg på mig, han frågade om han fick spela en bit för mig. Jag nickade tyst, vågade inget annat, mor har sagt att jag inte fick prata med främmande farbröder. Det var ju spännande med den där lådan! Han berättade att det är ett positiv. Plötsligt vevade han på något och det kom musik ur positivet. Jag tittade förundrat på honom och nu strömmade det från alla håll till fler barn, för att se och lyssna.
Kenneth som är två år äldre än jag kom och Eva kom. Jag hoppades att Lars skulle komma, han som är likagammal som jag och jag tyckte han var så söt, så snäll.
Efter en stund kom tant Elsa ut från affären lyssnade lite, men sedan sa hon åt mannen att gå vidare. Innan hon går tillbaka in i affären berättade hon för oss att han var en positivhalare. Han har varit och spelat här förrut, men det var länge sedan nu. "Undrar var han varit", mumlar hon.

Nu ville Kenneth att vi skulle gå upp till mig och leka. Jag vågade inte säga emot, han var äldre 0ch jag var en smula rädd för honom, då jag har hört att han var lite busig. Från lägenheten mittemot där jag bor, tittade Lars ut genom dörren och frågade om han fick vara med och leka. Så glad jag blev, nu var vi många kamrater som följde mig hem. Väl uppe i lägenheten såg jag att mor hade surminen på sig, när hon inspekterade jackan! Inte ville jag tala om vad som hade hänt.

En liten stund fick vi leka och under köksbordet byggde vi en koja. Vi fick bullar och saft och hade det riktigt mysigt i vårt lilla hus. Allt var spännande och vi tog mer saft, mer än vad vi orkade att dricka upp. Då kom Kenneth på den strålande idén, att vi skulle hälla ut saften genom fönstret. Vi bodde på 4:de våningen och det skulle vara en test, för att se var saften hamnade. Vad vi inte såg, var att positivhalaren stod rakt under vårt fönster. Vipsett glas saft rann utför fönstret och sedan lite till och ytterligare saft från ett glas. Nu lutade vi oss ut och till vår förvåning och rädsla upptäckte vi positivhalaren. Han vände precis huvudet upp mot vårt fönster. Nu såg han oss. Oj, vad Kenneth fick bråttom hem!

Naturligtvis ringde det efter en liten stund på dörren. Mor öppnade och utanför stod positivhalaren, han var högröd i ansiktet.
"Är det era barn som hällt ut kannor med saft på mig? De har förstört mitt positiv! Jag kunde ha dött av chocken, jag som har ett så dåligt hjärta"!
Han hytte hela tiden med armen mot mor och mot oss barn.
"Åh, det kan jag inte tro, men snälla du gå nu"! Så fick han en slant.
Mor stängde dörren, vände sig om och tittade strängt på oss en lång stund.
"Nå", sa hon hur var det med detta?

Skrivet av
Astrid Rugsveen

Detta är min första distansuppgift. En berättelse på max 2 sidor, 1,5 radavstånd teckstorkek 12.
Vi skulle skriva en berättelse, där skulle var minst 2 ljug i alltså inte helt sanning.
Jag har fått respons från vår kursledare och författare Anette Eggert och mina kurskamrater,som har skrivit fantastiska berättelser.

Nu skulle jag tycka det var kul om ni gav mig respons på berättelsen!

Så i nästa blogg meddelar jag vilket respons jag fick.