AMARYLLIS

 Till varje jul brukar jag köpa minst en Amarylls som juldekoration, så gjorde jag även julen 2012.
När julen infann sig, blommade ingen Amaryllis, inte heller till Nyår. Men i mitten av januari lönade den oss rikligt, med 10 blommor på en gång. Visst är den fin?

.
 Amaryllis (Hippeastrum) är en mycket varierande lökväxt, som härstammar från Sydamerika. Blommorna kan variera från vitt till rosa och rött och blandningar mellan dessa.
Namnet Hippeastrum betyder ordagrannt ryttarstjärna, även om man ansåg att rätta betydelsen är riddarstjärna.

 Nog är den ståtlig alltid med sina stjärnblad och ståndare!

MÄNNISKANS BÄSTA VÄN!

 Det sägs att hunden är människans bästa vän och jag är benägen att hålla med.
Då tänker jag bland annat på alla de hundar som är utbildade som ledarhund, de är ovärderliga för de synskadade. Idag finns det även utbildade diabeteshundar och hundar som är utbildade för att hjälpa de handikappade. För barn med t.ex bokstavsproblem eller andra orosstörningar har det visat sig att hunden har en lugnande effekt. Det har den även bland äldre på äldreboende som blir betydligt gladare.
Hundmänniskor håller sig oftare friskare. Att ha hund påverkar oss både fysiskt och psykiskt. Tänk bara när man varit borta en liten stund för att handla. Vad händer när man kommer hem?  Hunden kommer rusande ur sitt ide med viftande svans för att ta emot. Då man sedan sätter sig i soffan för att läsa eller se på TV, då finns hunden vid fötterna eller i soffan med huvudet i knäna och håller koll med sina stora vackra ögon. Inte underligt att man mår bra ända in i själen då!

 En liten solskenshistoria från Tors barndom i Norge. När Tor var liten hade de en stor dobermantik, som de var fodervärdar till. Det var en hund som militären ägde. Hunden följde och vaktade Tor var han än gick. Tor kunde göra precis vad han ville med den, som t.ex. rida på henne. En kall vinterdag Tor var ca 3 år, så gick han och hunden iväg. De var borta så länge att folk börjat leta efter dem, de blev också efterlysta i radion. Tor hade efter en stund blivit så trött, att han somnat i snön. Efter ett par timmar såg en dam från sitt hus, en hund som satt och spanade, den flyttade sig inte ur fläcken. Hon gick fram mot hunden, för att se vad det var och upptäckte då Tor. I samma ögonblick reste sig hunden upp och sprang hem, där Tors far mötte henne. Han förstod vad som hänt och följde hunden tillbaka. Allt slutade väl och de hittade Tor.

Dobermann från google

 Vid en vintertur i Norge vid hytten, träffade vi en familj med en underbar colden retriver. Barnen kunde inte släppa den, de bara satt framför brasan och klappade den hela tiden. På hemvägen i bilen pratade vi, om vi skulle kunna ha en hund. Vi var en familj på fem personer och barnen började bli lite större. Orkade vi ta det ansvaret med att äga en hund? Skulle inte barnen tröttna och allt ligga på Tor och mig? Vi funderade och Tor fick tipset, att vi kunde bli fodervärdar åt Statens hundskola. På så sätt kunde vi prova på att leva med  hund. Väldigt ofta fick man behålla hunden efter 18 månader. Kraven vid hundskolan är stora och det måste vara hundar med perfekt psyke och hälsa. Det fick inte vara några defekter på hunden.

 Vi anmälde vårt intresse att bli fodervärdar och efter en tid fick vi hämta en labrador från en av deras uppfödare i Blekinge. Nu hade vi en valp "Tobbe"som var full av energi och arbetsglädje i vårt hem.
Mycket snart fann vi att han inte var lätt att ha att göra med, han var mycket krävande. Alltid full fart!  Barnens läxböcker gick åt, en och annan möbel eller vägg blev söndertuggad. Vi lärde oss snart att inte ha mat inom räckhåll och smörgåsarna över bordet.
Tor och jag anmälde honom till brukshundsklubben. Även där utmärkte han sig som sämst i gruppen! Trots detta en härlig hund, som vi älskade och som älskade oss.
 Till sommaren gick semester till Sollefteå och hundskolan. Vi ville veta om vi fick behålla honom eller om de trodde att han kunde bli en bra ledarhund, som avsikten var. Efter tuffa tester, visade det sig att med hans energi och arbetsglädje skulle han bli en utmärkt knarkhund.
Naturligtvis hade vi alla fäst oss vid hunden, så vi tog kontakt med uppfödaren som berättade att hon fick behålla två hundar i från varje kull och att vi kunde köpa en av dem.
 Då Tobbe var 18 månader lämnade vi honom till Sollefteå, där han utbildades till knarkhund.
 När han var var färdigutbildad köpte en skolklass honom och skänkte honom till tullen i Göteborg. Där blev han en mycket uppskattad knarkhund. Han kallades nu allmänt för "Tobbe Tullman" och blev känd för sina stora beslag av narkotika som smugglades in. Ett reportage kunde man läsa i Göteborgposten: "Tobbe" nosade upp knark. Det var en i bil som kom med Danmarks- färja där knarkets hittades. Bilen togs in för en rutinkontroll och Tobbe släpptes lös.Ganska snart gjorde han en markering mot bilens kaross, strax ovanför hjulhuset. Där kunde tullen plocka fram 3 kilo hasch, väl inslaget i plast och inpackat i asfalt!
Det värmde när vi fick läsa om detta. Tobbe var en arbetshund och mådde säkert bra av att arbeta och ha uppgifter.


 Efter att vi varit på hundskolan köpte vi Vappo, helbror till Tobbe. Några månader hade vi två hundar Tobbe som uppfostrade Vappo. Hunduppfostran är hård, men kärleksfull upptäckte vi. Den kunde bestå i ett kraftigt tag i nackskinnet och omskakningar, för till slut kastas över köksgolvet. Sedan lämnade Tobbe sin favoritplats till Vappo och låg bredvid och vaktade honom. Mycket hyss ingick i uppfostran. Kuddar släpades fram så att han kunde komma upp i sängen.
Nåja, vi fick försöka bättra på uppfostran med Vappo genom brukshundsklubben. Tor och han gick flera utbildningar och Vappo blev både tjänstehund och räddningshund. Han har sökt efter ungdomar på nätterna i Skrylle och han var med i Höör och sökte efter Helen, som blev mördad.
Tor och han blev också uppmanade att hålla sig beredda att fara till Armenien, när där hade varit en stor jordbävning.
Vappo var också arbetsglad, men lite lugnare än Tobbe, mycket familjehund och mycket älskad. Han älskade långa.turer i skogen. Där fann han de längsta pinnarna som han bar stolt med högt huvud.




Vappo

 Ja, det var berättelsen av två hundar, vid senare tillfälle återkommer jag med lite om våra andra hundar.

ETT NYTT ÅR 2013

Gott Nytt År!

En god fortsättning på det nya året önskar jag alla mina läsare!

För egen del önskar jag att få vara tillsammans med barn och barnbarn så mycket det bara går. I år har jag alla barnbarnen inom räckhåll och det är bara underbart. Två nya barnbarn har kommit till världen Thea och Esther och det skall bli fint att få se hur de utvecklas. De växer och mår bra. Thea har lite kolik vilket stör nattsömnen för mammorna. Esther verkar vara lite lugnare och är den största av dem.
Jag önskar att  barnen och barnbarnen skall få vara friska och må bra. Detta hoppas jag att även Tor och jag skall göra.

Några nyårslöften har jag inte avgivit. Jag skall försöka att skriva lite oftare i min blog, än vad jag gjort på sistone. Om det blir en fortsättning på skrivkursen så skall jag gå den.

Kanske blir det också någon resa till Stockholm för att hälsa på Per.

Julen.

Inleddes med att min svåger Rolf och Per kom ner några dagar innan jul. Per åkte hem igår, arbetet med de små barnen kallade på honom. Rolf stannar tills i morgon.

Vårt julfirande började med att vi gick på Malmö Brandkårs Julgala. Det börjar bli tradition för vår del. Naturligtvis var det som vanligt mycket festligt med Marianne Mörck som konferencier och många underbara artister.



Fotona är tagna av Per och finns i hans blog

Resten av förberedelserna till julen gick åt till att baka, laga julgodis, grilljera skinka, koka sylta. Per stod för allt det söta. Han är specialist på citronkola, och knäck. Hans mandelmussler var heller inte att förakta. Han har skrivit om det i sin blog.

På julafton infinner sig barn och barnbarn. De har med sig mer godis, sillinläggningar, bröd, ost snaps och annan dricka. Vi hade redan tidigare delat upp sysslorna inför julen och det var jag tacksam för. Allt som allt blev vi 17 personer till bords och det blev mycket och god mat.
Tor hade arbetat in i det sista för att få färdigt vårt vardagsrum, så att alla skulle få plats.

Barnen började bli oroliga att inte tomten skulle hitta till oss, men till slut knackade han äntligen på dörren.
Eftersom vi var så många, så hade vi bestämt att inga julklappar till de vuxna och till barnfamiljerna hade de bara med två paket var med till barnen. Det var ett bra beslut tyckte jag, då pengarna ändå rusar iväg i jultider. Öppnandet av paketen gick lugnt tillväga. Jag har minne från tidigare jular, då det varit mycket mer stimmigt, papper har flugit omkring och otåligheten varit stor.
Lite tråkigt var det att inte de minsta kusinerna firade jul med oss, men det hade blivit för mycket stim för dem. Christina skulle också ha midnattsmässa i Fosie kyrka.

Juldagen
Om julafton varit full av liv och rörelse, så var juldagen precis tvärtom. Vi tog det lugnt, åt av julmaten som blev över. Per och jag tog en långpromenad med Bella. Naturligtvis tog vi med kameran och här är några bilder.

Mellandagarna
Tog vi det också lugnt. En tur in till Lund, för att byta en julklapp och gå på Café.
En dag åkte vi till Malmö och besökte Tutankhamunutställningen. Fler än vi tänkte likadant och där var mycket folk, men väl värt ett besök. Helt fantastisk och vi blev bra guidade genom autoguiden.

Jag tog ganska många foto där, det är svårt att välja ut. Visar några, men uppmanar er gå och se den om ni kan!



Nyårafton
Firade Tor, Rolf, Bella och jag hemma. Vi hade med Pers hjälp tillagat en god middag bestående av laxröra med lime, Biff Wellington och hjortronpannacotta. Vi satt länge och pratade och måltiden tog par timmar. Raketsmällandet tilltog och den som inte hade en trevlig nyårskväll var Bella. Hon vägrade att utföra sina behov när hon var ute. Stackaren som hölls sig enda från tidig eftermiddag till nästa dag. Ömsom skulle hon var modig och hålla koll på raketerna och ömsom blev det bara för mycket. Då hittade hon en plats bakom soffan.

Ingrid: Så glad jag blev när jag såg en kommentar från dig på mitt förra blogginlägg. Jag har saknat att du inte har skrivit på länge, hoppas att snart få se ett inlägg från dig! Förstår dock att du har mycket att stå i. Hoppas att ni alla mår bra och tack för det fina julbrevet!

Gott Nytt År!