fredag 28 juni 2013

MERA STOCKHOLM

Bröllopsyra var en sak, när jag var i Stockholm, men huvudsaken var att med Per upptäcka staden.
Fredagen, den första dagen, strålande väder och Per hade tagit ledigt från sina barn på förskolan.
Vi begav oss in till Kungsparken, där var det var en matmässa, Stockholms restauranger serverade sina specialiteter. Mycket folk men vi tog bara en kopp kaffe och liten kaka och satte oss för att lyssna på musiken som spelade.

NK, Gallerian och Åhlens måste upptäckas, kanske hittade vi något att handla. Jag köpte en väska, då jag fann att min handväska var alldeles för liten för en dag i Stockholm.

Gamla stan gick vi igenom och kom till slottet, förberedelserna inför morgondagens bröllop pågick. Bilar körde hela tiden in på borggården och när vi kikade in såg vi alla barnen med blomgirlanger som övade. De skulle kanta gången intill kyrkan med sång, (det visste vi inte då).
Bilden blev otydlig.

 
Titt in på barnen
Prinsessan Birgitta såg vi, men kom inte på att det var hon, förrän hon var nästan inne i slottet.
TV - stationerna hade redan satt upp sina podier och flera fotografer var där.

Efter en liten stund tog vi djurgårdsfärjan ut till Djurgården turen ut var fin med mycket folk.  


 
Vi besökte Abba museet, där var lång kö när vi kom fram. Priset var kanske i högsta laget. Jag hörde barnfamiljer som klagade. 200 kr inträde + 40 kr för audie - guide per person blir mycket pengar.

 Det var en spännande upplevelse, där man kunde följa Abba medlemmarnas karriär. De berättade  om sitt liv och sin tid tillsammans. Vi fick se deras fina scenkläder, deras studie, guldskivor. Sedan fanns det också små bås där man kunde pröva sin röst eller stå på scen med dem. Väl värt ett besök om man upplevt Abbas storhetstid. Jag tycker mycket om deras musik, den är så uppiggande.

Lite fotos som få tala för sig själva.





 

 
Tillbaka till centrum tog vi spårvagnen och nu var vi hungriga så en god köttbit på Jensens smakade utmärkt.



SÖNDAGEN:
vaknade vi med att det åskade och regnet öste ner, vi som tänkt tillbringa dagen i naturen på Djurgården! Vid lunchtid trotsade vi vädret och tog pendeltåget in, när vi satt där, så slog nog blixten ner inte för långt ifrån oss. Hela tåget skakade. Tur att man kan gå under jord i Stockholm, det gjorde vi och satte oss för att dricka kaffe på Gallerian. Där var mycket folk och vi hade inte lust till shopping, så vi tog oss ut till Nordiska Museet istället. Ingen av oss hade varit där tidigare. Det var ett mycket vackert museum, som berättade om hur vi levde från förr till nu.


 
Vi kunde följa modets skiftningar  fram till i dag. Likaså kunde vi följa våra seder och bruk på ett trevligt vis. Hur man på olika sätt dukade till gille, var roligt att se

Svanen på bordet återanvändes flera gånger!


Dessertbordet såg läckert ut

7 sorters kakor minst, skulle det vara

När vi efter någon timme fördjupat oss i alla traditioner och tittade ut, så sken solen. Alltså gällde det att ta igen det vi förlorat i regnvädret. Vi tog oss ut till Rosendals trädgård. Så fint det är där, länge gick vi och tittade och kunde naturligtvis inte låta bli att fotografera.

Vägen till trädgården så lummig och fin.


Rosendals slott

 
 
 
Per är en ivrig och duktig fotograf.
 
Efter en kopp kaffe promenerade vi till Prins Eugens Waldermarsudde, museet var stängt, men vi fick en fin kvällspromenad där. Otroligt vackert och jag kommer säkert att återvända dit.
Bilder från småbåtshamnen, lummigheten och in mot Stockholm.





Staty av Antoine Bordell
Herakles
Stockholm är verkligen en underbart vacker huvudstad.

MÅNDAGEN
och tisdagen arbetade Per.

Måndagen passade jag att äta lunch med min väninna och före detta kollega. Otroligt hur länge man kan sitta och prata, när man inte setts på ett tag. Först en besök på en Sushi restaurang, tillsammans med hennes dotter. Senare långprat på NK kaffe med god kaka.

Tisdag eftermiddag hemfärd.


 
 
 

söndag 23 juni 2013

STOCKHOLM I BRÖLLOPSYRA

Jag ville ha några dagars ledighet, så på kvällen den 6 juni tog jag tåget till vår huvudstad. Jag bodde hos min son Per utanför Stockholm.
Stockholm var en stad i bröllopsyra och vi ville uppleva vimlet av människor, förhoppningsvis se några kända personer, fina kläder och frisyrer. Sist men inte minst hoppades vi få se ett vackert brudpar!
Vid lunchtid tog vi pendeltåget in till staden och slottet. Redan då ett par timmar före vigseln var det fullt med folk som samlats.


Stockholm visade sig från sin allra bästa sida. Strålande solsken och varmt väder. Vi fick till slut en bra plats där vi kunde se gästerna anlända med bil eller buss.
Bland de första vi såg var en glad präst som vinkade glatt till oss.


Gästerna anlände med bil, taxi eller lokalbuss. På bussarna stod det "Royal Wedding". De prominenta gästerna kom i vita Volvos som körde direkt in på borggården och de kunde vi inte se.


Här Madeleines Mentor och Lärare från lågstadiet.
Elisabeth Tarras - Wallberg på väg till bröllopet
Amy Diamond och 9-åriga Tilde Svensson som genom "Min stora dag" blivit inbjuden.
 
 
 
 
 
 



Sofia Hellqvist vinkar så glatt


Prinsessan Christina ser också glad ut

Marcus Samulssons fru Maja i sin vackra klänning
Kolla de höga klackarna
 


Klänningarnas färger var från hela paletten och  puderfärg var tydligen populärt. Det var en upplevelse att se alla fina gäster och uppleva alla glada människor runt omkring och höra deras kommentarer. Stämningen var god.
Strax innan vigseln skulle polisen släppa fram kravallstacketen, med uppmaningen att "ta det lugnt gå inte fram förrän vi säger till". Tror ni det hörsammades? Nej, ett mindre kaos bröt ut och folk bara trängde sig fram. Per och jag som stod främst, kom långt bak. Då gav vi upp och gick till en trevlig restaurang för att få i oss lite mat. Vi inriktade oss på att få se brudparet när de åkte häst och vagn istället. Några fina bilder av ett strålande brudpar blev det.



 
 

 
 
 
Kvällen tillbringade vi hemma vid TV, där vi fick se hela reprisen av bröllopet.
Nog fick vi uppleva bröllopsyra i Stockholms vimmel!


tisdag 4 juni 2013

CIRKUSMANNEN


Skrivuppgift: Inledning, första kapitlet, till en ev. bok


                                                                                                          Astrid Rugsveen


CIRKUSMANNEN

Alice kör sin nya volkswagen längs den skånska landsvägen, hon trycker ner fönstret och drar in den friska doften från de gula rapsfälten. Nu visar GPSen att hon snart är framme, till höger bara och se där ligger korsvirkesgården. Vinden tar tag i hennes halvlånga hår och hon märker att hon borde ha ett par redigare skor på sig. Hennes röda högklackade  passar inte i den skånska myllan.

Hon knackar på dörren och gläntar försiktigt in i den lilla hallen.

-          Moster Thea är du där? Det är Alice jag kommer och hälsar på dig nu.

-          Kom in, kom in vad roligt att se dig, det var länge sedan sist, svarar moster Thea.

Moster Thea sitter i sin röda sammetsfåtölj och ler med hela sitt skrynkliga ansikte när hon tittar upp. Hon orkar inte längre med gården och skall flytta till ett seniorboende och har därför bett sina släktingar att komma och se om det är något de vill ha, innan gården går på auktion.

-          Hur är det med dig, vill du att jag sätter på lite kaffe, jag har bullar med mig, frågar Alice

-          Nej, vi väntar lite jag har precis ätit  och fått en kopp kaffe av hemtjänsten, du kan ta dig en runda i huset så länge, svarar hon

Alice  funderar på vad som finns  på vinden, om hon vågar gå upp och undersöka den. Det är väldigt många år sedan någon var där uppe.  Jo, idag skall jag göra en första utforskning.

-          Moster Thea, hur är det med vinden, kan jag går upp där, håller trappan?

-          Visst gå du upp bara, men var försiktig, ingen har varit där på många år.

 Den gamla trappan upp till vinden knakar betänkligt, här gäller det att tänka på hur man sätter fötterna. Med stor möda går det att öppna dörren. Alice drar in den dammiga luften och letar med blicken för att finna var hon skall börja. Solljuset som lyser genom det runda gavelfönstret  ger en ganska blek, men bred strimma över det gamla furugolvet. Framme vid fönstret står en kista med fina smidesbeslag och framtill ett årtal 1837 och ett par initialer. Sådana kistor fanns på varje gård förr. Vad kan det vara i den? Hon går fram och öppnar försiktigt locket. Där nere ligger en del gamla kläder. De ska Linda få, hon älskar att klä ut sig. Luktar på dem, unket!  Men efter tvätt blir det säkert bra. En stor docka ligger där, en med ljust lockigt hår, ganska så tilltufsat och med klara blå ögon.  En sådan där docka av celluloid, tar upp den också. Titta där ligger även dockkläder,  virkade och en stickad tröja. En liten blus med kråskrage. Ja, de hör till dockan så de tar jag också med. Längst ner i kistan verkar det ligga kuddar och täcken. En fin skånsk bonad ligger där också. Nej, nu går det inte längre försjunka i vad som finns i kistan. Vill se om här finns något mer.

Alice tittar sig runt omkring i det stora vindsrummet och får syn på en gammal skolpulpet, en sådan med ett fack för pennor och ett hål för bläckflaskan . Hon öppnar det stora locket. Oj, vad spännande, här ligger gamla böcker och invirade i ett tygstycke, ett par dagböcker, röda med lås. Får man öppna dem? Nyfikenheten tar överhand.

 

Den första boken, handlar om en man som kom till gården varje sommar med ett cirkussällskap, han packerade sina vagnar i en av gårdens stora lador. Ibland stannade han ganska länge . Han blev förälskad i pigan Greta, redan första gången han kom till gården. Greta hade svårt att förstå vad han sa, han pratade tyska med blandning av ett annat språk. Troligen härstammade han från Afrika. Han var upp över öronen förälskad i Greta. Efter ett par år hoppade han av cirkussällskapet och stannade för alltid kvar på gården. Där fick han hjälpa till med allehanda göremål. Han skötte djuren och han höll ordning i stallarna. Alla redskapen skulle också hållas efter.

Ibland höll han cirkus för traktens barn, han jonglerade, och gick på lina. Han lärde också barnen en massa roliga trick och när de var duktiga, stoppade han händerna i fickorna och delade ut godis. Barnen fick känna på hans nästan blåsvarta lockiga hår. Det var inte så konstigt att denne man väckte nyfikenhet och beundran i trakten

Att Greta besvarade förälskelsen var inte  underligt, men hennes dilemma var att hon redan var förlovad med Bengt från granngården. Han var inte alltid så snäll och han dominerade Greta fullständigt.  Bengt var inte den utan om något gick emot honom kunde han mycket väl slå Greta. Han tog också gärna till flaskan. Hon sköt upp bröllopet, gång på gång och hon ville inte gifta sig med Bengt.

Greta fick träffa sin kärlek i största hemlighet. Det var inte alltid  lätt, hon var ganska påpassad på gården.

Det gick som det brukar, Greta blev gravid och födde en dotter som döptes till Agnes.  Förlovningen bröts och Bengt blev förstås rasande. Skandalen var ett faktum.  Greta kallades för ”hora”, ”lätt på foten”. Den första tiden efter Agnes födelse var svår. Hon hade kvar sin kärlek.  Hans namn var Mustafa.

Timmarna går och berättelserna är så spännande. Nu bankar moster Thea med sin käpp och försöker få uppmärksamhet.  Alice slår ihop dagböckerna och plockar ihop alla sina fynd, kläder, dockan och dockkläderna och går ner till moster Thea.

-          Nu skulle det smaka gott med lite kaffe, säger moster Thea.

-          Det är klart, förlåt jag glömde alldeles bort mig på din vind, svarar Alice

Alice går ut i köket och sätter på kaffet och lägger en duk på bordet. Tankarna går till dagböckerna och hon kan inte låta bli att undra hur det går för Greta och Mustafa. Hon måste fråga om moster Thea vet något om dem. Kanske kan jag få ta med mig dagböckerna hem och läsa vidare.

När hon en stund senare slår sig ner hos moster Thea slår det henne hur fin hon är trots sina 90 år. Visserligen ganska rynkig i ansiktet, men ett hår som glänser som silver och välfriserad. Hon har till och med nagellack på fingrarna. En väldigt vacker sjal hänger över den broderade blusen. Nu ler hon så där finurligt som Alice mindes sen barndomen att hon brukade göra.

-          Nå, Alice fann du ut några spännande  hemligheter däruppe på vinden? Jag har nog inte själv varit där på tio år, säger moster Thea

-          Jag tittade i den stora kistan och fann lite kläder, som jag kanske kan ta hem till Linda och dockan. Sen fanns där en fin bonad också.

-          Ja, ta vad du vill. Hur gammal är Linda nu? Hon var ju baby när jag såg henne sist.

-          Linda är 6 år och går i skolan. Jag hittade också flera dagböcker och jag kunde inte låta bli att börja läsa dem. Är det något moster Thea vill ha? Eller kan jag ta dem med mig? Vet moster Thea något mer om Greta och Mostafa? frågorna haglar ur Alice

-          Det var under krigsåren som Mustafa kom till oss. En stilig ung man, alla tyckte om honom, alla utom Bengt . Han kom från Tyskland och hade det inte lätt där. Därför frågade han mina föräldrar om han kunde stanna och hjälpa till på gården. De blev glada, de behövde all den hjälp de kunde få. Greta blev lycklig, hon var olyckligt förlovad med Bengt. Så när Agnes föddes vågade hon äntligen bryta med honom. Tyvärr fick Greta och Mustafa  aldrig gifta sig med varandra. Prästen ville inte viga dem.

En gång när Agnes var så där ett par år gammal, så gick Greta och hon ut till stallet och där finner de Mustafa död, berättar moster Thea.

-          Oj, vad dog han av? Det måste ha varit en chock för dem att finna honom där.

-          Ja, Greta kom nog aldrig över det. Hon flyttade sedan till Malmö. Man spekulerade om det var självmord eller naturlig död i många år efter.

-          Eller?! Mord! viskade Alice

-          Hm, hans gravsten finns mellan två gravar ner på kyrkogården, säger moster Thea.

Alice får mycket att fundera över. Hon kramar om moster Thea och lovar att komma tillbaka. Hon lägger sina saker i bilen och går över till kyrkogården för att titta på Mustafas gravsten.


                                 ____________________________________________

Detta var sista uppgiften på skrivarkursen för denna gången.
Kommentera gärna!
Kom med förslag hur texten skall fortsätta.