måndag 16 maj 2011

LITE AV VARJE...

Rapsfälten utanför vårt bostadsområde


Lite av varje och lite om livet som pensionär.

Så står det i min profil, därför får jag nämna lite om mitt lugna pensionärsliv som friherrinna. Naturligtvis blir det så att när jag beskriver min vardag. Hur jag upplever t.ex. årstiderna är det som den pensionär jag är. Kanske försöker jag att stanna upp lite mer, ta vara på vardagen. Även om jag ibland undrar, hur jag tidigare hann att arbeta. Det är nog så, att jag ligger lite längre på morgonen, min frukost och tidningen, tar längre tid, så även förmiddagspromenaden med Bella. Jag tycker ju t.ex om att läsa, konstigt nog hinner jag inte det heller så mycket som jag önskar. Min läshastighet är tyvärr inte så hög.



Härligt omslag och en titel som man blir nyfiken på
 Jag vill gärna rekommendera en bok jag nyss avslutat. ROSA ELEFANTER av Karin Brunk Holmqvist. Den har en rolig framsida och en titel, som sätter igång fantasin. Nå, vad är det för en bok?
Jo, en bok där mungiporna når öronen och av en författare jag inte tidigare hört talas om. Den handlar om ett pensionärspar, Selma och Artur som bor på en gård i Tommarp, utanför Simrishamn. En dag börja det lysa i fönstret i huset mittemot, in flyttar dottern till Bloms, eftersom hon fått elallergi. Längre ner på gatan flyttar ett par in som visar sig vara strängt upptagna med att leva enligt Bibelns ord. Allt detta samtidigt, som en man i Simrishamn försvinner. Det blir oro för det  gamla paret, Artur försöker leka detektiv, han tycker nog att han borde ha blivit polis istället för bonde. Mystiska väckelsemöten hålls i gatan.  Detta plus deras nya new age inspirerade granne.
Boken är lättläst inte så lång och tycker man om "Mannen som försvann ut genom fönstret"  tror jag att man tycker om denna.
Jag skall absolut läsa någon av Karin Brunk Holmqvists andra böcker vid senare tillfälle.


Gulliga morgontofflor som bokens huvudperson råkar gå till jobbet i
 Nästa bok bok som jag nyss har börjat på är BRUSTNA HJÄRTANS CAFÉ av Lolly Winston.
Den handlar om Sophie Stanton som är 36 år gammal och nybliven änka. Hon kan inte förstå att det har kunnat drabba henne. Själv tycker hon att hon knappt hunnit vänja sig vid att vara gift.

Som pensionär tar jag kanske också på mig lite fler uppgifter, inom de uppdrag jag har. Ett sådant uppdrag, som jag har är som Nämndeman. Det är ett väldigt intressant uppdrag, jag lär mig mycket om hur samhället fungerar och de mål jag sitter på, är vitt skilda. En sak jag märkt är att det är mycket lätt att komma in för rätta och jag har nog fått en större ödmjukhet inför människor och livet. Denna vecka har jag suttit tre dagar i tingsrätten och nästa vecka blir det två dagar.

Jag är också aktiv inom skolpolitiken och just nu är det budgetfrågor som gäller. De tar tid och det finns alltid många hål att stoppa pengar i. En fråga som jag förstår är lika över hela landet är gruppstorlekarna i förskolan. Det är ju viktigt att de små barnen känner sig trygga och att det inte är för stora grupper.

Trädgårdsplanering tar tid och fortskrider.  En spalje har Tor snickrat ihop och lite nya växer kommer efterhand. Det blir flera besök på plantskolor mm. För denna gång besparar jag er bilder, det kommer längre fram.

Ingrid, jag är så glad för att du så flitigt kommenterar mina inlägg.
Den gula blomma som jag fotograferade i Botaniska trädgården heter Skunkkalla, jag har kollat med google.
Jag vet inte hur Christina blivit utvald till fanbärare, men hon är aktiv i studentkåren.

2 kommentarer:

  1. Vilket trevligt inlägg om så många olika saker!
    Jag tror du har väldigt rätt om vem som kan hamna inför rätta. Det är mycket lätt att ha fördomar om vilka personer som sitter på den anklagades bänk, men om vi rannsakar oss, har vi säkert alla gjort något som, om vi hade haft otur, kunde ha lett till att det var vi som satt där. Ödmjukhet är bra! Att ta ansvar också.
    Tack för boktips! Det uppskattar jag alltid, även om jag bara hinner läsa en bråkdel av allt jag skulle vilja.
    Jag har faktiskt aldrig hört talas om skunkkalla... tack för att du tog reda på det.
    Det verkar inte finnas så många lugna pensionärer nuförtiden, de verkar snarare vara utdöda. Varför har ingen försökt att rädda dem? :)
    Hälsa gatan! KRAM Ingrid

    SvaraRadera
  2. Håller med att barngrupperna är förstora. Inte ovanligt att det är runt 20 barn på tre pedagoger. Det gör att man sällan har tid att arbeta i smågrupper.
    Just nu är det väldigt mycket diskussioner om förskolan och de förändringar den står inför. Mycket osäkerhet med den nya lärarlicensen och nya skolplanen, men jag tror att när folk väl har vant sig så blir det nog bra, även om licensen känns lite väl onödig och komplicerad, men det kanske blir bra det med.

    SvaraRadera