ÅLDERDOMEN!

I går var jag tillsammans med en massa gamla människor och lyssnade på Bodil Jönsson, författare, fysiker och professor emerita.  Hon föreläser om att bli gammal i en ny tid utifrån sin bok "När horisonten flyttar sig".  Fantastiskt upplyftande föreläsning!

Tänk för femton, tjugo år sedan, lärde vi oss att hjärnans celler inte utvecklas mer i vuxen ålder. Idag vet vi att så inte är fallet, de utvecklas hela livet och vi kan påverka deras utveckling.
Tre Saker är viktiga för hjärncellerna nämligen:
Att varje dag se eller uppleva något vackert!
Inte stressa!
Till sist att röra på sig.

Då vi följer dessa råd stimulerarar vi hjärncellerna, det är bra att veta. Jag tror råden är bra även för yngre människor.

Har du sett något vackert idag?

Har jag sett något vackert i dag?  Jo, när jag drog upp rullgardinen i morse, tittade jag upp mot en blå himmel och såg några fåglar bråka om bästa platsen i ett träd.

Dessutom blir jag glad av att se på den bok full med guldkorn, små tankekedjor som Bodil Jönsson skrivit. Ett kapitel på varje sida



Visst är bokomslaget fint.

Har du stressat?
Jag försöker låta bli, kopplar av med att skriva i bloggen.

Har du rört dig?
Jag har vari ute en 45 minuter med Bella. Sprang extra upp för kullen och kastade boll. Skall snart ut på en promenad igen.

Så det finns lite hopp för hjärncellerna.

Var får vi då vår åldersfixering ifrån! Ett svar kan vara att när vi var barn eller unga, såg vi på gamla människor på ett sätt. Våra föräldrar på ett sätt. Någon som var som jag 66 år eller någon som var ännu äldre var väldigt gammal!
Idag har vi vunnit 10 år! Alltså är jag 10 år yngre än mina 66 år. Det blir jag glad över. Tänk vad man kan göra! Ha, ha!

En som var gammal förr hade många fler krämpor än vad vi har idag. T.ex starr som är en åldersjukdom som går att operera lätt i dag med gott resultat. Förr gick det att operera, men de fick gå med tjocka starrglasögon.
Vid olika smärttillstånd i skelletet och leder på grund av förslitningar går också lättare att åtgärda med bättre mediciner och rehabilitering. Vilket gör att de inte behöver ha så ont.
Hörapparater är också mycket lättare och bättre utvecklade i dag.
Alltså är vi mer rörliga, ser och hör rimligt bra.
Teknologin och utveckling med  att vi kan använda datorer, läsplattor och mobiltelefoner gör att vi vågar mer och inte blir lika isolerade. Sammantaget förbättrar allt detta livskvaliteten avsevärt.

När jag var barn var det sällsynt med att man kände någon som blev 100 år. De som föds idag kommer att känna många hundraåringar. Deras barn kommer att känna någon som blir 130 år!
Jag får vänja mig vid ordet ålderdom, Bodil använde det och hon använde också ordet gammal. Både gammal och ålderdom, låter väldigt gammalt för mig, hon tyckte att äldre lät sämre. Där vet jag inte om jag håller med.
Hon sa också att vi får lägga till en ålderdom, så vi får flera ålderdomar.

Bodil Jönsson talade också mycket om våra årsringar. Man är sin årsring, alltså är jag 66, men jag är också mina alla tidigare årsringar. Jag är också min 20-de årsring, eller 10-de. Är det dessa som gör sig påminda när jag gjorde bomben med mitt barnbarn för några år sedan eller andra tokigheter jag försökt mig på?

Det var en mycket upplyftande föreläsning med många tankekedjor. Nog är det så att horisonten har flyttad sig lite!
Bodil Jönssons  blog: http://www.bodiljonsson.se/blog/

När horisonten flyttar sig



PRÄSTVIGNING

Dagarna i januari har verkligen sprungit iväg och jag har inte riktigt hunnit ifatt. Nåja, det har varit hektiska dagar ändå. Vardagen har kommit igång med möten av olika slag. Knappt hade min svåger och son åkt hem efter julbesöket, förrän de åter var på besök. Denna gång för att övervara vår dotter Christinas prästvigning i Lund Domkyrka.

Söndagen den 15:de januari var det alltså dags. Jag steg upp först av alla, för att laga frukost och precis när tevattnet och äggen var klara gick strömmen i Dalby och vi var strömlösa i en timme. Varför just denna dag? Allt ordnade sig och vi kom i tid till Lund.

Lunds domkyrkas vackra altartavla

Kyrkan började fyllas med folk, vi närmsta anhöriga hade reserverade platser uppe vid koret.



Tor, jag och Anna Roeser i spänd förväntan

Klockan 11 prick, reste alla sig upp och in vandrade  den långa processionen, den långa vägen upp till högaltaret och snart var alla placerade på sina platser i kyrkan. Det var mycket stiligt.




Därefter kunde Högmässan och Prästvigningen börja, med bl.a deras löften och prästernas handpåläggning. Allt enligt gammal tradition, mycket högtidligt och en glad högmässa. Biskop Antje Jackelén vigde dem och sände dem ut i församlingen. Biskopens predikan och tal, var nog den bästa predikan jag hört. Hon är en fantastisk talare.
Som ni nog förstår var det en väldigt fin högtid och vi var otroligt stolta över vår Christina som nu efter flera år av kämpande äntligen är färdig.

Efter högtiden i kyrkan, ställde de nya prästerna tillsammans med biskopen upp för fotografering utanför domkyrkan.

Äntligen över och så glada nyblivna präster

Nu var vi alla hungriga och färden gick till Bjärred där vi serverades lunch. Anna, Christinas fru hade varit fantastisk och lagat en härlig soppa, bakat bullar och tårtor. Det smakade så gott, tyvärr glömde jag att fotografera maten denna gång, då jag fick hjälpa till att servera.



Med sina spralliga syskon

 Ja, så var en lång och minnesvärd dag över.
Christina började redan på måndagen sin nya tjänst som pastorsadjungt i Fosie församling i Malmö.

Att nå fram och bli färdig med sin utbildning har tagit många år av studerande, många tentor och uppsatser eller andra prövningar, så har det varit för Christina. Så har det också för hennes tvillingbror Per. Fredagen den 13, gick båda upp i examen, Christina i prästexamen och Per som fick vända tillbaka till Härnösand för slutprov och lämna in sin sista uppsats för att bli färdig förskolelärare.
Hans insats får man inte glömma, den har varit lika stor och sen augusti har han arbetat heltid på förskola i Stockholm. Nu väntar vi bara på resultatet, så är också han färdig med sin utbildning.

Hur som helst är Tor och jag i dag både glada och mycket stolta över våra barns insatser.


Ingrid: Bra att du påminner mig om att blogga, ibland har jag bara inte fått ihop det. Som du ser är jag igång igen och skall försöka skärpa mig. Anna. Hanna och Johanna finns på min att läsa lista, tack för tipset!

GOTT NYTT ÅR!

Gott Nytt År 2012 önskar jag er läsare!

Hos oss firar vi Nyåret väldigt lugnt. Vi äter lite gott och väntar in det nya året. Vår hund Bella tycker inte alls om nyåret, därför väljer vi att stanna hemma hos henne. Hon ligger under matbordet och hoppas på att smällarna skall ta slut, vägrar gå ut, stackars liten.

Nu har också min svåger och son  rest hem och det är bara vi tre kvar hemma Tor, jag och Bella.

Under mellandagarna passade jag på att läsa boken om Simon och Ekarna, En helt underbar bok som utspelar sig på västkusten under andra världskriget. Läs den!  Boken handlar om Simon, hans relation till familjen och hans vänskap med Isak. Simon känner sig inte riktigt hemma i sin familj, även om de visar honom mycket kärlek. När han känner sig ensam och vilsen drar han sig ner till eken. Det visar sig att Simon har läshuvud och han får gå läroverket, där han träffar Isak, de blir vänner.  Simon är adopterad och jude. Isak är också jude. Simon och hans familj blir mycket sammansvetsade med Isak och hans pappa.  Pojkarna kommer att följa varandra genom skoltiden och upp till vuxen ålder. Att Simon är adopterad och jude får han inte veta förrän kriget är slut. Familjerna stöttar varandra och bland annat tar Isaks pappa med Simon på en konsert och upptäcker hans stora musikalitet.
Det är en bok om relationer, olika samhällsklasser och som väcker många tankar, en mycket vacker bok med ett underbart bildspråk.




Vilket vackert bokomslag.

Samma dag som jag läst ut boken och den följde mig i mina tankar, så såg jag filmen tillsammans med Per, Nettan, Christina och Anna. Det var bara jag som läst boken. Jag vill säga att det var en mycket fin  film, som fick fram naturscenerierna på ett underbart sett. I stort följde den boken trots att en del, vad jag tyckte, avsnitt saknades. Vi tyckte alla att det var mycket bra och sevärd film.

Per som snart är färdig förskolelärare påminde mig om ett citat av Astrid Lindgren som hon höll i sitt tal då hon tilldelades HC Andersson pris.

Barn skapar mirakel då de läser. De tar våra stackars torftiga meningar och ger dem ett skimrande liv som de inte alls har i sig själva. Författaren skapar inte alls ensam allt det mystiska som ryms mellan en boks pärmar. Läsaren måste hjälpa till...Endast hos barnet finns den fantasin som kan resa ett sagoslott om man bara ger det ett par ömkliga stenar att bygga av...ett barn ensamt med sin bok skapar sig någonstans inne i själens hemliga rum egna bilder som överträffar allt annat. Sådana bilder är nödvändiga för människan. Den dagen barnens fantasi inte längre orkar skapa dem. Den dagen blir mänskligheten fattig. Allt stort som skedde i världen, skedde först i någons fantasi och hur morgondagens värld skall se ut beror till stor del på det mått av inbillningskraft som finns hos de där som just nu håller på att lära sig läsa.

Detta är ett mycket tänkvärt citat och jag tror att det inte bara gäller barn utan även alla andra.

Ingrid: En bild av tomtemor som Anna gjorde som barn.