EN BUSSUTFLYKT

Birgit Nilssons barndomshem

Knappt hade jag kommit hem från Dubai så var det dags  en bussutflykt  till Bjärehalvön,  nämligen Birgit Nilsson Museum och barndomshem i Svenstad, i närheten av Båstad.
Efter härliga mackor och kaffe i stallbyggnaden, gick vi in i barndomshemmet. Där växte hon upp och bodde som enda barn tillsammans med sina föräldrar, tills hon blev 23 år och det var meningen att hon en dag skulle ta  över gården. Vi fick en bra bild av flickan Birgit Nilsson. Birgit deltog i alla gårdens göremål, inget var främmande för henne. Tidigt upptäcktes hennes musikalitet, hon spelade piano och det sägs att hon kunde sjunga innan hon kunde gå. Efter hand som åren gick, framstod musiken som allt mer viktigt för henne. Det var detta hon ville ägna sitt liv åt!  Hon var med i  kyrkokören, där hon blev uppmärksammad av kantorn. Han såg till att hon fick ta sånglektioner hos sångläraren Ragnar Blenow, som räknas som hennes upptäckare. Han uppmanade henne att söka till Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 1941.
Genom ljudguider fick vi på muséet  höra om hennes liv som artist, hennes resor, vid flera montrar var det hon själv som berättade. Vi kunde också höra hennes musik och en filmsal fanns där. Flera av hennes underbara  klänningar och smycken var utställda  Hon var en av våra största operastjärnor, en primadonna. Trots detta så fick vi också uppfattningen av hur jordnära hon var. Hennes kärlek till gården och hembygden bestod hela livet. Varje år återkom hon, för att sjunga i V Karups kyrka.  Tråkigt nog fick man inte fotografera i muséet.
Birgit Nilssonbesöket avslutades vid hennes grav vid V Karups kyrka.

Familjegraven vid V. Karups kyrka
Birgit Nilsson, hennes man Bertil och föräldrar

Efter en mycket god lunchbuffé på Båstads golfklubb hälsade vi på hos fotgrafen Mikael Bermar. Han fotograferade fantistiska naturbilder som han visade i en lada. Jag kom mig inte för att fotografera där inne, vet inte om han tyckt om det.
Därefter gick vi tvärs över vägen,för att besöka keramikern Cecilia Kraitz. Hon använder en alldeles speciellt teknik "Raku" en keramisk brännteknik som utvecklades under 1500-talet i Japan. Den teknik hon använder bränns godset i en 900 graders vedeldad ugn utomhus och godset plockas ut när glasyren smält. Sedan förs de ner i träspån, där krackelera glasyren, som sedan måste putsats fram. Det som efter återstår är krackeleringarnas slumpartade mönsterbildningar. Man vet inte förrän föremålet är klart vilket mönster eller färg det blir.

Vår utflykt avslutades i Båstad på Märta Måås-Fjetttrströms väveri och atelje.

Märta Måås-Fjetterström föddes den 21 juni 1873 i Östergötland och dog 13 april 1941 i Båstad.
Hon utbildades till tekningslärare och 1902 började hon sitt arbete vid Kulturen i Lund. Hon blev föreståndare för Malmöhusläns hemslöjdsförening 1905 och kom till Båstad 1911.
Under hennes tid i Lund började hon rita till vävnader som "Staffan Stalledräng" och till Baltiska utställningen 1914 i Malmö ST. Göran och Draken.
Hennes mattor och vävnader tillverkas än idag för hand i ateljen av skickliga konstväverskor. Sedan 1919 har hennes skisser och tekniker gått i arv från väverska till väverska och i deras händer blir de till mattor och vävnader av högsta kvalite. När hon dog  fanns över 700 förlagor med beskrivning av olika tekniker som rya, flossa och rölakan.
Varje år utses ett textilverk till årets konstverk.
Hennes mönster är verkligen vackra,  jag har tagit någon bild, men eftersom det står på nätet att man inte får kopiera bilder eller texter avstår jag från att visa dem.

Naturligtvis kunde jag skriva mycket mer om både Birgit Nilsson och Märta Måås- Fjetterström, de blev båda legender inom sina områden och det finns mycket skrivet redan i böcker och på nätet.

Ja, det var en lång och dag givande dag och jag vill gärna tipsa om olika utflyktsmål i Skåne.