Birgit Nilssons barndomshem |
Efter härliga mackor och kaffe i stallbyggnaden, gick vi in i barndomshemmet. Där växte hon upp och bodde som enda barn tillsammans med sina föräldrar, tills hon blev 23 år och det var meningen att hon en dag skulle ta över gården. Vi fick en bra bild av flickan Birgit Nilsson. Birgit deltog i alla gårdens göremål, inget var främmande för henne. Tidigt upptäcktes hennes musikalitet, hon spelade piano och det sägs att hon kunde sjunga innan hon kunde gå. Efter hand som åren gick, framstod musiken som allt mer viktigt för henne. Det var detta hon ville ägna sitt liv åt! Hon var med i kyrkokören, där hon blev uppmärksammad av kantorn. Han såg till att hon fick ta sånglektioner hos sångläraren Ragnar Blenow, som räknas som hennes upptäckare. Han uppmanade henne att söka till Kungliga Musikhögskolan i Stockholm 1941.
Genom ljudguider fick vi på muséet höra om hennes liv som artist, hennes resor, vid flera montrar var det hon själv som berättade. Vi kunde också höra hennes musik och en filmsal fanns där. Flera av hennes underbara klänningar och smycken var utställda Hon var en av våra största operastjärnor, en primadonna. Trots detta så fick vi också uppfattningen av hur jordnära hon var. Hennes kärlek till gården och hembygden bestod hela livet. Varje år återkom hon, för att sjunga i V Karups kyrka. Tråkigt nog fick man inte fotografera i muséet.
Birgit Nilssonbesöket avslutades vid hennes grav vid V Karups kyrka.
Familjegraven vid V. Karups kyrka Birgit Nilsson, hennes man Bertil och föräldrar |
Därefter gick vi tvärs över vägen,för att besöka keramikern Cecilia Kraitz. Hon använder en alldeles speciellt teknik "Raku" en keramisk brännteknik som utvecklades under 1500-talet i Japan. Den teknik hon använder bränns godset i en 900 graders vedeldad ugn utomhus och godset plockas ut när glasyren smält. Sedan förs de ner i träspån, där krackelera glasyren, som sedan måste putsats fram. Det som efter återstår är krackeleringarnas slumpartade mönsterbildningar. Man vet inte förrän föremålet är klart vilket mönster eller färg det blir.
Hon utbildades till tekningslärare och 1902 började hon sitt arbete vid Kulturen i Lund. Hon blev föreståndare för Malmöhusläns hemslöjdsförening 1905 och kom till Båstad 1911.
Under hennes tid i Lund började hon rita till vävnader som "Staffan Stalledräng" och till Baltiska utställningen 1914 i Malmö ST. Göran och Draken.
Hennes mattor och vävnader tillverkas än idag för hand i ateljen av skickliga konstväverskor. Sedan 1919 har hennes skisser och tekniker gått i arv från väverska till väverska och i deras händer blir de till mattor och vävnader av högsta kvalite. När hon dog fanns över 700 förlagor med beskrivning av olika tekniker som rya, flossa och rölakan.
Varje år utses ett textilverk till årets konstverk.
Hennes mönster är verkligen vackra, jag har tagit någon bild, men eftersom det står på nätet att man inte får kopiera bilder eller texter avstår jag från att visa dem.
Naturligtvis kunde jag skriva mycket mer om både Birgit Nilsson och Märta Måås- Fjetterström, de blev båda legender inom sina områden och det finns mycket skrivet redan i böcker och på nätet.
Ja, det var en lång och dag givande dag och jag vill gärna tipsa om olika utflyktsmål i Skåne.
Hej Astrid!
SvaraRaderaFörlåt att det dröjt lite med kommentar. Vi var tvungna att avsluta skola och farvälfester först :) .
Vilken OTROLIGT trevlig utflykt!!! JAG skulle verkligen vilja göra exakt samma besök. Det är verkligen toppen med tips från närmiljön!
Birgit hade inga barn? Tänk vilken resa hon gjorde från ensambarn på landet till världens alla stora scener!
Sedan Måås-Fjetterström, det är obegripligt vilka summor hennes mattor betingar, tänker på det varje gång hon nämns i Antikrundan och liknande program :) . Måste varit superspännande!
Förstår att du inte kunde missa denna utflykt även om den kom direkt efter Dubai. Var Tor med?
Idag får vi Dalbybesök :))) !!! Johan vet inget, det ska bli en överraskning.
Kram Ingrid