ETT SORGEBUD

Denna vecka hade jag tänkt att börja skriva lite om vardagens små glädjeämne, men jag börjar med ett tråkigt besked som vi fick. En av våra äldsta vänner från Norge har gått bort. En god vän till Tor från studietiden här i Sverige. Han var med när Tor och jag träffades första gången, var bestman på vårt bröllop och vi var med när han gifte sig i Norge mm. Avståndet och tiden har gjort att vi tyvärr inte har träffats så mycket de sista åren. Dock missade vi aldrig att köra inom och hälsa på honom och familjen när vi var i närheten. Det är trist och tyvärr så att vi som  pensionärer får vänja oss vid att vi inte har våra vänner för evigt.

En god terapi är att börja tänka på julen och i år har jag redan pyntat vårt lilla jullandskap i matrummet. Kyrkan och den stora tomten är riktigt gamla, de jag har ärvt från min mor kanske också efter mormor 



Försök till jullandskap

Ute är det som alla nu har märkt mycket snö och jag kan inte minnas att vi så tidigt haft så vintrigt. Ett par nya känger har jag fått inhandla för att hålla mina fötter torra och varma. Det var stor åtgång av vinterskor när jag handlade igår. När ni ser bilderna så förstår ni. Dessa bider tog jag idag på min promenad med Bella. 

Bella med vit nos

Lekkamrater vad skoj!

Skrylle

Från vårt fönster

Ser det inte härligt ut! Jag gläder mig också åt att se alla barn på pulka eller kälke i de små backarna vi har här. När nu snön väl har kommit önskar man att den stannar lite, i alla över julen. Tyvärr har de lovat plusgrader nästa vecka, så vi får väl se.