Sista dagen på Vallonrallyt

Välkomna till Untra Kraftverk

Söndag och sista dagen på vårt vallonrally. Vi besökte Untra kraftverk vid Dalälven. Det byggdes 1918 och är Stockholms första kraftverk. Arkitekturen där är väldigt fin och storartad för att vara en industribyggnad.

Vi blev guidade av en förträfflig guide som visade oss runt i byggnaden och berättade om kraftverkets historia. När vi var inomhus fick vi alla ta på oss hjälm. Här fick vi besöka turbinhallen, där det även fanns en vacker brunn som blev flitigt fotograferad.



framför brunnen

I byggnaden fanns flera fina målningar och strukturer, det fanns vackra smidade räcken eller grindar.



vackert smyckad järntrappa

Titta bara på den fina trappan, från den har man en fin utsikt. Efter besöket på kraftverken skildes vi åt och alla for hem, nöjda med att även denna gång, genomfört en mycket trevligt rally och årsmöte.

Vi hade 76 mil att köra, det var drygt, men gick förvånansvärt bra, det blev sena kvällen innan vi var hemma.

När vi är borta så här några dagar, så har också vår Bella semester. Hon är på äventyr hos Magnus, Nettan, Morgan och katten Kenneth. Där försöker de uppfostra henne och vänja henne av med en del olater, som t.ex. sova i sängen. Men hon vet hur man uppgraderar sitt boende.  Hon står vid sängen och gnäller, de tror hon vill ut och efter par nattliga runder, så råkar Magnus resa sig upp och vips, vem hoppar inte nöjt upp i sängen och lägger sig på huvudkudden om inte deras gäst.

Bellla

VALLONRALLY

Lördag morgon gav vi oss alla iväg, 17 bilar i karavan. Vi hade inte kommit långt, förrän vi blev stoppade av den högre makten, trafikpolisen. Det var nykterhetskontroll, där stod alla ekipagen och undrade, om alla skulle träna lungorna och blåsa. Vid femte bilen tröttnade dom, ingen lycka här inte!

Vårt första mål var ett nostalgimuseum, som låg vackert i en bondgård. De hade en liten affär med nostalgisaker, gamla ting som de flesta kände igen från barndomen.



affären



ladan med gamla bilar.

Vi beskådade en stor lada med gamla bilar och tillbehör. Här fanns även en stor samling motorcyklar.

Därefter gick färden Älvkarleö Bruk, där ligger Söderhällgården med folklivsmuseum och tomteverkstad. Här fick vi se hur man tillverkade Söderhälltomten och Älvkarlebytrollet. Ett verkligt fint hantverk. En mellanstor tomte tar 8 timmar att göra. Naturligtvis kunde inte jag låta bli att köpa en.




En sådan tomte köpte jag.

På Herrgården fick vi en utsökt lunch. Laxen var fångad i Dalälven.



På väg upp till lunch på Älvkarleö Bruk

På hemvägen besökte vi en bondgård, som sålde hemmagjord glass, den smakade verkligen utsökt.
Vi fick också tillfälle att se, när korna på gården mjölkades av en robot. De gick med glädje in för att mjölkas, de fick också lite foder samtidigt. En del kor försökte gå in en extra gång, men se det gick inte. De hade ett chips inopererat som avläste, så ingen extra godis eller mjölkning där.

Kvällens begivenheter började med att vi samlades till ett glas champagne och överraskande kom traktens hembygdsband. De spelade verkligen härligt och stämningen kom i topp. Nyckelharpa är typiskt för trakten och i bandet var flera som spelade det. De undervisade om hur instrumentet fungerade.

Efter musiken och dansen serverades en alldeles utsökt 3-rätter middag och vin. Denna gång kom jag ihåg att fotografera innan jag började äta.




Här la jag menyn, så ni skall se vad gott vi åt

Förrätt Hummerpannacotta



Lammytterfilé

Cremé Brulé

 Ja, vi åt gott, drack vin och sjöng. Vi hade en jättetrevlig kväll. Så är det nog när man träffas en kanske ett par gånger per år och kommer från olika delar av landet, vi ju delar ett gemensamt intresse.
Lotter såldes och åtskilliga vinster delades ut. Flera till Tor, som köpt ett stort antal lotter.



Här har Tor valt en av sina vinster.

 Per: Du bör kanske bör följa med till brukssamhällena, de är fina med sina hus och gator. Jag hade svårt att gå in på gårdarna för att fotografera, kunde inte stå långt bort med objektivet, husen låg framför, endast porten in och jag vill inte vara för närgången.

SÖDERFORS BRUK HERRGÅRD

Efter vårt besök i Närke, gick färden till norra Uppland och Söderfors, som också det är ett brukssamhälle, med anor från slutet av 1600-talet. Bruket anlades av bergsmannen Claes Depken för att smida skeppsankare till svenska örlogsflottan. Senare blev Depken adlad Anckarström för sina insatser. Brukets storhetstid inledes i mitten av 1700-talet, då Söderfors köptes av direktören för ostindiska kompaniet Claes Grill.  Han anlade nya vägar, bostäder, fabriksbyggnader, så att bruket blev lönsamt.
I dag finns här ett aktivt föreningsliv och eftersom Söderfors ligger så vackert vid Dalälven är båt, bad och fiske populära fritidsaktiviteter. På Herrgården kan man äta gott och övernatta där eller i flyglarna.

Vi anlände sent på eftermiddagen och fick ett fint rum i en av flyglarna. Jag tycker mycket om de rum som andas sommar genom deras val av textilier och färger. 



vårt sovrum

Efterhand kom också de andra deltagarna från olika delar av Sverige. Många körde upp framför Herrgården och visade upp sig. Lika fina ekipage som alltid.



Herrgården

Männen samlades ute på gården för att diskutera sina älsklingar (bilarna) och förhörde sig om senaste nytt inom bilfronten. Var får man tag i de olika delarna och hur gör du osv? Dessa samtalsämne har jag hört några gånger och så är jag totalt okunnig om tekniska detaljer. Alltså tog jag tillfället i akt, att ta mig en promenad och upptäcka omgivningen.  Jag drar mig alltid ner mot vattnet om det finns, så även denna gång, stannade en stund på den rangliga bryggan och filosoferade. Här var det stilla och vackert.

Nere vid vattnet

Därefter gick jag upp och tittade på det som är så typiskt för bruksorterna. Här finns bruksklockan, från 1752, som väckte byn klockan 4 på morgonen. Man ringde också vid middagstid och vid dagens slut. Då elden bröt ut varnade också klockan.



Bruksklockan från 1700-talet

De typiska raka gatorna med husen och fantastiska gårdarna (jag är lite feg för att gå in för att fotografera).


Se, de fina vitkalkade husen på den spikraka vägen



Vandringen fortsatte och jag upptäckte den fina kyrkan



och plötsligt fann jag järnskulpturer ute på gatan. I förgrunden en flicka.

Kvällen avslutades med gemenskap och en middag. Nästa dag skulle vi alla upp tidigt.

Ingrid: När jag skulle köpa ny bil i vintras, så fanns där en Mini Cooper och både Tor och min son Magnus tyckte att det skulle vara en häftig bil för mig. Jag tyckte också den var söt, men eftersom Tor ansåg att jag skulle ha en säkrare, stabilare bil, så blev det Opel Astra istället.
Jag är inte så aktiv som jag borde när det gäller släktforskningen. Min bror som dog för några år sedan var mycket intresserad och la ner mycket arbete. Jag är intresserad av var de kom ifrån och hur de levde. Det är väldigt kul att se miljön och en del nya kontakter har jag fått.

I FÄDERNAS SPÅR

I helgen skulle Tor och jag deltaga i Rollsklubbens årsmöte uppe i norra Uppland. Vägen dit från Skåne är lång ca. 75 mil, så vi bestämde att åka upp redan på torsdagen och då ta vägen över Närke, där mina förfäder kommer ifrån. 

Alltså styrde vi bilen mot Askersund vid norra Vättern. Vi hade fått tips om ett trevligt Bed & Breakfast där, men det var fullbelagt och även ett annat som vi blev rekommenderade. Vi fick ta in på det dyrare hotellet, där hade vi mer tur. Några av de förbokade gästerna hade inte anländ, så ett rum ordnades fram.
Efter allt letande av rum, tog vi en kvällspromenad ner till vattnet och hamnen. Där låg många fina båtar och överhuvudtaget är Askersund en mysig stad med gamla gator och fina trähus.

Nästa morgon åkte vi till det vackra Brevens Bruk, ett litet brukssamhälle, där järnbruket förr var den huvudsakliga inkomstkällan. I dag finns det inget järnbruk där, utan allt drivs är skogsbruk. Byggnaderna och samhället är dock väl bevarat. På bilderna  ser man den fina gamla masungnen. Det gamla spannmålsmagasinet som byggdes år 1786 utgör i dag Bruksmuseet, som symboliserar traditioner och hantverk .  Min farfar och par generationer tillbaka, kommer därifrån eller närliggande samhällen.

Från Brevens Bruk

Farfar Johan Christoffer Andersson född i Askers församling 1874 utbildade sig till smed på Brevens Bruk. Han kom som 18-åring till Ystad och blev smedmästare där vid Ystad dragonregemente.



Bruksmuseet



Här gjordes klockor och fina fönsterramar





 

Vilket underbart land vi lever i med flera små samhällen som skildrar gångna tider. Jag är intresserad av släktforskning speciellt av hur de levde på den tiden och människorna bakom namn och årtal.

Efter att ha besökt Brevens Bruk fortsatte vi till nästa brukssamhälle till Söderfors Bruk och Herrgård där vi samlades i Rollsklubben för en trevlig helg och årsmöte. Det får jag skriva om nästa gång.

Jag avslutar med lite släktfakta: Minst 4 generationer bakåt har varit smeder från Närke och Askers

församling. Min släkt på fars sidan når enda tillbaka till 1600-talet, de härstammar från Bengt som var bruksman i Närkes bergslag.
Lars Bengtsson, bruksamen å Bennebo. levde 1704-1764
Lars Larsson, bruksman å Bennebo levde1738-1804
Anders Larsson hemmansbrukare å Månsgården i Svennevadsby levde 1781-1859
Anders Andersson smed vid Brevens Bruk, levde 1871-1903
Carl Johan Andersson klensmed vid Aspa bruk levde 1842- 1877
Johan Christoffer Andersson levde 1874-1942 lärling  Brevens Bruk kom till Ystad blev smedmästare
Carl Johan (Anderson) Bökwall min far
Jag nämner dessa namn, då kanske någon läser och känner till en del om det gamla bruksamhället och människorna som levde där. Det skulle i så fall vara jätteroligt om de tog kontakt med mig.