JAG ÄR BJUDEN PÅ FEST

Jag är bjuden på fest, eller rättare sagt Tor är bjuden, med hustru!

Blå Hallen där vi skall äta middag i november!

Det är inte vilken fest som helst, utan Svenska Bilsportsförbundet firar 75-års jubileum , med fest i Blå Hallen och senare dans i Gyllene Salen i Stockholms Stadshus. och dit är vi medbjudna.

Genast infinner sig tanken, vad skall jag ha på mig?  Naturligtvis vill jag vara så fin som möjligt. Klädkoden är kavaj, alltså mörk kostym för herrarna eller klubbuniform vilket  består av blå blazer med emblem, grå byxor och damerna klänning. Ja, det skall väl gå att ordna på något sätt. Alltså går åtskillig tid åt att kolla kläder i de olika affärerna och att få klädråd. Allt från lång klänning till att i dag kan man klä sig lite hur helst! Till saken hör att jag sett på deras hemsida att hälften av damerna i styrelsen vill bära lång klänning när det nu är fest i Blå Hallen. Vilket inte gör det lättare.
Till sist hittade jag en fin klänning. Jag slog bort tanken på långklänning, även om det var frestande, dels på grund av ekonomin, men framför allt tog jag  mitt förnuft tillfånga. Det stod kavaj på inbjudan och jag försöker följa koden. En lång klänning använder jag bara en gång. Den klänning som jag hittade  kommer att använda flera gånger. Det är fin långärmad röd sammetsklänning som slutar en bit under knäna. Den är enkelt skuren, färgen har en underbar lyster.

Nu gäller det vilka tillbehör jag skall ha, vilka smycken passar. Det blir att ta fram smyckeskrinet, jag har en del smycken som jag ärvt och nästan aldrig använder. Tillsammans med råd från en grannfru så lutar det åt ett mycket vackert granathalsband, örhänge och armband, det såg flott ut tillsammans med klänningen.
När jag var ung, tog jag hål i öronen, men eftersom jag inte använt örhänge på länge så hade hålet i mitt ena öra växt ihop. I dag tog jag mod till mig och gick för att ta ett nytt hål och det var tur det, för det örhänge som hon sköt in får jag inte ta ut på  sex veckor. I mitten av november är festen!

Som ni ser är jag en bit på väg när det gäller de roliga förberedelserna. Kvar att tänka på make up, skor mm. Resan skall bokas! Spännande förberedelser för en pensionär som sällan är ute på galaj.



Gyllene salen där vi skall dansa.



TIVOLIBESÖK

Jag återgår till sommaren och den dagen då vi firade Carls födelsedag. Han fyllde 9 år och ville fira detta med familjen och mormor, morfar och farmor på Tivoli i Köpenhamn.

Tivoli är ju väldigt vackert, där finns något för alla. Det är grönt där med många fina blomsterrabatter. Skönt att bara gå omkring och titta. Nu var det ju så att det var Carl som skulle firas. Mamma fick åka de hiskligaste karuseller med honom, så många som han fick åka på grund av längd och ålder. Tur att det finns begränsningar!

Han prövade allt han fick åka, en del åkattraktioner flera gånger. Berg och dalbana, loopen, radiobilar mm. Farmor och mormor tog det lite mer försiktigt, några karuseller åkte vi, men annars är det ju bra med någon som håller ordning på alla saker.

Här gick det lite lugnare

Flickorna gick gärna i de små affärerna också, det finns ju såå.. mycket att titta på. Här provar de några fina frisyrer!



Så fina vi är!

Carl hade beställt pizza till mat och det blev naturligtvis så. Vi hittade en italiensk restaurang med underbar god pizza! En fullträff!





Vi hade alla en jättefin dag! Farmor och jag ångrade lite att vi inte prövade berg och dalbanan, men det får vi väl göra nästa år istället!



Efter en bra dag var det hej då till Tivoli och att återvända hem till Skåne.

Ingrid: Jo, Lina går sedan 2 år och rider. Det finns en jättefin ridskola i Öknen där. Hon är en mycket duktig liten ryttarinna.

NU ÄR SOMMAREN SLUT!

Att sommaren är slut, betyder att Karin med barn har åkt hem! De har haft ett långt sommarlov här, tack vare ramadan. Skolan där börjar inte förrän i september. Naturligtvis är det tomt efter dem, att inte bara kunna åka till dem och äta äppelpaj!

Lina lycklig tillsammans med häst

Vi har dock haft många trevliga tillfällen att träffas och att fira födelsedagar tillsammans. Sista dagen de var här, fyllde Lina 7 år. Vi firade denna dag med att besöka Citadellet och riddarhelgen i Landskrona. Det började med att vi beskådade riddarna och de vackra damerna i deras fina medeltids dräkter. För Lina är livet hästar och hon fick bekanta sig med en av dem, bara det är en lycka för henne!

En riktig riddare

Vi fortsatte till riddarna och här fick Carl prova en riktig rustning, den var ganska tung!

De gamla kanonerna var spännande att se och klockan 12 fick vi både se och höra saluter från flera kanoner från 13-hundratalet och framåt i tiden. Det hördes ordentligt!

En kanon modell äldre

Lite nyare modell

Dessutom var det riddarspel. Svenskar mot Danskar. Vildsvinsjakten framkallade många skratt.  Där fanns sagoland för barn och spännande bågskytte. När dagen var slut var vi alla nog ganska trötta och jag tror Lina var nöjd med sin dag.

Lina fick naturligtvis presenter och här visar jag ett kort som jag gjort till henne. Att göra personliga uppvaktningskort har blivit en ny hobby för mig och kanske visar jag de andra en annan gång.

SKOLDAGS

Nu har skolan börjat och mina tankar går till alla de barn som börjat 1.a klass eller de som bytat stadium. Jag hoppas att alla, elever och lärare har haft ett fint sommarlov och kunnat hämta krafter. Det är de värda! När de nu börjar skolan och återvänder efter sommarlovet önskar jag att de är ivriga till nya kunskaper och till att träffa alla sina kompisar.

För en del elever är det däremot med bävan och en klump i magen som de går iväg till skolan. De har kanske blivit mobbade förrut och vet att mobbningen kommer att fortsätta. Här måste alla vara uppmärksamma och skolan måste ta det på allvar! Mobbning får inte förekomma och det finns program för det. Alla barn behöver bli sedda!

Andra barn som har det svårt är de med något handikapp t. ex ADHD. Dessa behöver särskilt stöd av skolan och ofta ett eget program.
Jag hoppas att idag att elever med dyslexi eller andra former av läs och skrivsvårigheter upptäcks tidigt och får den hjälp de behöver.
Att komma till skolan och känna att deras svårigheter inte upptäcks eller blir uppmärksammade måste kännas förfärligt ledsamt och tungt för barnen.

En annan skolfråga är alla de utländska barn som idag går i våra skolor. För dem det är det av stor betydelse, att skolan ser till att deras kultur och språk får bli levande och att hemspråkundervisningen fungerar, först därefter kan de förstå vår svenska kultur och språk.

Min dotter Karin som bor i Dubai arbetar just nu med dessa frågor för svenska barn i den internationella skolan. Det är ju lika viktigt för våra svenskar som är utomlands att deras hemspråk fungerar.
Jag hänvisar till svenska ambassadens hemsida i Dubai som skriver om hennes och hennes väninnas arbete där och hoppas att det kan väcka intresse för andra!

Det gäller hela tiden för skolan att få eleverna att inse motivationen att gå till skolan. Att få dem att gå dit med ett leende på läpparna och att minnas skoltiden med glädje borde vara ett av skolmålen!

Detta är lite av mina funderingar och tankar inför det nya skolåret och jag kommer då och då att återkomma till olika skolfrågor.


Per: Jag har inte kunnat kommentera i din blog så jag gör det här istället.
Härligt att du börjar komma iordning i Stockholm. Har du fått dina nya möbler än?
Det måste vara givande för dig att starta upp en ny förskoleavdelning. Hoppas att du får följa barnen de närmsta åren och sätta din prägel på avdelningen!
Ja, man undrar när man hör om att en ungdom gjort en hemmagjord bomb och placerat på en förskola, så ofattbart! Undrar vad han tänkt på? Nej, man kan inte bara skylla på samhället och att det inte finns fritidsgårdar. Var finns föräldrarna? Grunden till hur man beter sig i samhället och mot varandra kommer hemifrån. Därefter har naturligtvis skola och samhälle ett ansvar att följa upp ungdomsproblem. Det finns de som kommer från svåra förhållanden och där är det vårt allas ansvar att hjälpa.

22JULI 2011

IBLAND BLIR INTE DAGEN RIKTIGT SOM MAN TÄNKT SIG.

Hemma var jag lite rastlös, jag skulle handla, bland annat hudkräm, som inte finns i Dalby. Alltså måste jag ändå fara utanför byn och bestämde mig för att köra till Ystad. När jag kom dit hade det klarnat upp och det var riktigt skönt väder. Naturligtvis hade jag kameran med och gick omkring och fotograferade.

Klostergården är en fantastisk plats med sina olika avdelningar, såsom örtagården, kålgården, rosenträdgården mm.


Rosen trädgården

Staden var full med turister och flanerande människor och det är alltid fascinerande att besöka de små gatorna (gränderna) med sina gamla hus.

När jag besöker Ystad brukar jag nästan alltid titta in hos krukmakaren, där är så mycket fin keramik och man kan ibland även se på när de drejar.

På sommaren kan turisterna åka runt i en gammal brandbil och bli guidadade genom de gamla gatorna.

Som barn var jag ofta i Ystad, mina fastrar bodde där och min far var född där. Så jag har ofta gått i gränderna och jag tycker mycket om staden. Detta är ett sätt för mig att komma ifrån en liten stund och ladda batterierna.

Vid fyratiden satte jag mig i bilen igen för att köra hem. På radion hörde jag att någon hade bombat i Oslo. Efterhand kom fler nyheter och så småningom sa de, att regeringsbyggnaden var bombad.
Jag fick en kuslig känsla i hela kroppen, när jag hörde om nyheten.
Den 11 september för snart 10 år sedan, hade jag också varit i Ystad och var uppe hos min svägerska, då hennes gode vän kom inspringande och berättade om vad som hänt i New York. Även den gången hörde jag nyheterna i radion på hemvägen.

Oslo är också en stad som betyder mycket för mig. Tor bodde utanför staden och där har jag varit många gånger för att besöka honom och hans familj. Flera 17 maj, har jag firat i Oslo. Jag har gått i regeringskvarteren och på Carl Johan mm. Oslo är en fin stad. Här har vi också suttit vid Akershus fästning delat en flaska vin och ätit nyfångade räkor, som vi köpt i hamnen. 



Katastroffen som hände denna dag i Oslo är en av de största som hänt i Norge eller Skandinavien sen kriget. Mycket har visats på TV eller skrivits om det. Jag kan inte låta bli att tänka på alla de unga hjältar som räddade sina kamrater på Utöya med t.ex. att simma skadade till land. Tänk vilka förfärliga upplevelser de måste haft och nu måste de leva vidare med dem. Med stor beundran har jag följt hur det norska folket, kungahuset och stadsministern har hanterat situationen. De har på alla sätt stärkt sitt land, tröstat sitt folk och varit delaktiga. Jag har alltid beundrat Norrmännen för deras stolthet över landet, deras sammanhållning och deras firande av 17 maj. Detta har säkert hjälpt dem i deras svåra situation  att hålla samman. Viljan att inte acceptera våldet, att gå vidare för ett öppet land och att demokratin skall stärkas. 
Mina slutord i dag får bli vad en av deltagarna sa på Utöya: Kan en man ha skapat så mycket hat, hur mycket kärlek kan då inte vi alla tillsammans skapa? ( är inte säker på om jag kommit ihåg det ordagrannt).

UTFLYCKT: ÖSTERLEN EN MOLNIG OCH REGNIG JULIDAG

I förra veckan, närmare bestämt torsdagen,  var det mulet och regnmolnen hängde tunga på himlen. Väderleksrapporten hade inte lovat något annat, men kvällen innan ringde grannfrun och frågade om vi ville följa med till Bröstarp och åka det gamla tåget som går mellan Brösarp och St. Olof. Naturligtvis ville vi det! Vi kom i god tid för att köpa biljetter. Efterhand kom fler och till slut var tåget fullsatt med unga och gamla, mycket barn. Vi åkte genom en böljande och mycket vacker trakt. På tåget drack vi vårt medhavda kaffe, många hade lite matsäck med sig och det var en väldigt mysig färd. Tillbakavägen hörde vi hur regnet smattrade ner, men lagom tills vi kom tillbaka upphörde det och vi kunde vinka av nästa avgång.

Efteråt gick färden till Christinehof slott. Det ligger underbart vackert med dammar och vackra promenadstråk. Barnen sprang på vallarna och letade efter grodor. Här görs nog mycket för att man skall njuta av naturen, med sinenas stig, holkar för fladdermöss mm.

Christinehof slott



Gänget samlat bakom slottet

Efteråt åkte vi till ett helt underbart café, Alunbrukets café alldeles i närheten av slottet. Jag lägger upp några bilder som får tala för sig själv.

Överallt prunkande rabatter i all dess sommarfärger, som jag njöt av och bara måste fotagrafera.

En härlig smörgås, skinka, brie med lite paprikamarmelad, som var underbart god. Naturligtvis prövade vi de goda kakorna också. De var verkligen inte fy skam de heller och så mycket kalorier vi fick i oss!!!

Flera gamla korsvirkeshus låg i en klunga, det här tror jag är en gäststuga. Den skulle jag gärna tänka mig att hyra. 

VÅRT GRANNLAND NORGE!



Vi flaggar i dag på halv stång med Norges flagga. Vi är bestörta över vad som har hänt där, det är så overkligt. Först ett bombattentat i centrala Oslo, mot regeringsbyggnaden och bara några timmar därefter dödsskjutningen på Utöya. Ett angrepp på demokratin mot politiskt parti! Bilderna och intervjuerna från TV, talar för sig själv.
På Utöya var det ett politiskt ungdomsmöte och många samlade. Fruktansvärt att tänka på vad de har genomlevt.
Här dog minst 84 ungdomar, som var entustiastiska och hade framtidstro.

Min förhoppning är, att vi inte får ett mer slutet samhälle efter detta. Ungdomar och andra måste kunna träffas för att dryfta sina tankar och åsikter inför framtiden. Däremot kan vi inte vara naiva, våldsdåd kan hända var som helst!
Detta blir en frågan att balansera, ett öppet demokratiskt samhälle, där vi öppet kan samlas för att debattera.