SÖDERKÖPINGE

Efter vårt besök på Ekenäs slott, som jag skrev om i mitt inlägg från den 10 oktober, var det dags att installera oss på Söderköpings Brunn.

År 1719 lät läkaren Magnus Gabriel von Block iordningställa S:a Ragnilds källa och bygga ett mindre Brunnshotell. År 1842 öppnar Johan Olov Lagberg Söderköpings Kurort. Som berömd brunnsort har Söderköping fortlevat intill våra dagar.

Idag är Brunnen en livaktig hotell och kursverksamhet.

Till kvälllen vankades det en underbar middag. Dessa träffar är alltid höjdpunkten då vi kan åtnjuta god mat och gott vin tillsammans. Denna gång var det även en del nya medlemmar med, vilket är är mycket glädjande och trevligt.



Lagrad osttarte toppad med creme fraice o löjrom



Rosmarinstekt hjortfilé med citrus o tranbärsmarmelad
serveras med brynta kantareller o rostad mandelpotatis



Creme Brulée med kardemumma o kanel serveras med
äppelkompott o äppelsorbet



Vi satt och småpratade tills långt ut på kvällen. Morgonen därpå var det dags för hemfärd men innan dess tog Tor och jag oss en promenad i omgivningarna. Söderköpinge verkar var en väldigt trevlig småstad, kanske mest besökt på sommaren.

Gamla byggnader på kullen



Sveriges äldsta camping Korskullen



VÄLKOMMEN TILL VÄRLDEN!

Under tiden min dator var på reperation så inträffade en härlig nyhet!

Esther och Thea föddes, våra nya underbara barnbarn!
Lyckliga föräldrar är Anna och Christina.

Nu har barnbarnskaran växt till tio underbara barnbarn!

DATORSTRUL

Det är längesedan jag skrev i min blog.

Min dator har varit hos datordoktorn och fått utbytt hjärta( hårddisk), plus lite reparation. Hon var inlagd några veckor och kom tillbaka i förra veckan.

Under tiden fick jag uppdatering, nu var hon på väg till Växsjö, nu var nya delar beställda, nu var hon på väg hem och äntligen nu var hon klar för utskrivning. Glad i hågen och förväntansfull hämtade jag henne i Lund.
Nu skulle livet gå som vanligt igen tänkte jag. Men ack vad jag bedrog mig, inte ville hon starta eller komma igång.

Som tur är finns det en speciallist här i gatan. Jag kontaktade honom och han hämtade min dator och arbetade tillsammans med sin bror i tre dagar. Vad skulle jag göra utan honom vår goe granne!. Han uppdaterade datorn och hjälpte mig att få igång den och han skall hjälpa mig att skriva ett klagobrev till allt som inte var gjort med datorn. Den var inte uppdaterad. Fortfarande kvarstår lite att göra. Få in alla mina foto och ett bättre skrivprogram.

Jag har längtat så efter att åter få skriva!

BESÖK PÅ EKENÄS SLOTT




Ekenäs sagoslott (bild google)

Förra helgen var det åter dags för Rollsklubbens höstträff, denna gång förlagd till Östergötland. Vid Ekenäs slott strålade vi samman och solen sken från en klarblå himmel. Vi blev varmt mottagna av slottsfogden.

 

 Ekenäs är ett riktigt sagoslott. Det har anor från 1600-talet och Sten Sture perioden och är väldigt fint bevarat. Mycket rysliga historier finns att berätta om detta slott.
Slottsfogden guidade oss genom slottet och gav en historisk uppdatering av vår historia och våra kungar.    

När vi kom innanför slottsporten så mötes vi av stor bild av hönspigan som räddade slottet från ryssarna. När de var på väg att erövra slottet satte hon ut eldar runt slottet och sprang ut och ropade på ryska "slottet brinner skynda er iväg!" Så nu hedras hon med detta porträtt vid ingången.

Vi fick en inblick i hur det var att leva på 1600-talet. Det kunde vara stora gillen då det bjöds på väldigt mycket mat, upp till 65 olika rätter! Man dukade fint, den stora vita duken användes som servett.  Tänk hur det såg ut efteråt! Eftersom det var svårt att få ner så mycket mat, dukade man även med en fjäder vid matbordet eller en kula som var fäst vid ett långt snöre. Det var meningen att gästerna skulle reta sig i halsen för att kräka upp maten. Därefter började de på ny kula! Usch vilket bordskick! Jag skulle inte vilja vara med då.
Rummen som vi såg, var möblerade efter som det såg ut på den tiden, Endast det blå tornrummet var autentiskt.

Blå rummet

Fler vackra möbler och slottsfogden i berättartagen om de kungliga intriger, som demonstreras genom dockor.

Mellan rummen fanns trånga gångar och trappor för att tjänstefolket skulle snabbt ta sig fram.

Här visas hur en björnjakt gick till.

Fogden berättade också om de döda som gick igen om natten. Den vita frun som kom om natten till gästrummet t.ex.
I Källarvalvet blev en av drängarna inmurad, när han försökt att dränka ett schattull med hemliga papper. Försökte någon ta håll på väggen så gick det illa, det fanns det flera bevis för.

Här blev drängen inmurad

Det var en underhållande guidning av slottet och jag kan rekommendera ett besök, när det är öppet. Nu på hösten har de spökvandringar och till jul är det julmarknad där. Sommartid har de musik på slottet.

Efter att beundrat utsikten och fått kaffe och smörgås i slottscaféet av slottscaféfogden begav vi oss till Söderköpinge Brunn.

RESPONS på min textövning

Per: Du är än så länge den ende som har lämnat respons på min lilla berättelse som jag skrev om i förra blogginlägget! Jag är jätteglad att du kommenterade, tack skall du ha!

Den respons jag fått från skrivcirkeln och vår gruppledare Anette Eggert är positiv. Annete är  författare därför blev jag extra glad för hennes respons. Hon skrev ganska mycket och jag citerar en del av det.
Hon börjar så här:
"Astrid vilken varm och härlig historia! Det är allt en liten skatt du har här och jag får känslan av att du har hur mycket som helst att berätta. - Det är intressant att få höra om den här tiden och väldigt roligt och att få den skildrad ur en femårings perspektiv".

"För mig handlar den om en liten flickas väg ut i världen. Jag tror det är en flicka.  Men den handlar också om skam och skuld och relationen mellan mamma och barn".
"Du inleder med spänning och bara efter två första meningarna är jag nyfiken på vad som skall hända. Man kan pröva med att bryta efter de två meingarna och ta sig direkt till nästa stycke. Dvs, vänta en liten stund med att avslöja vad som skall hända, Hålla läsaren på halster".

Hon tycker att jag skall dröja mig kvar längre vid händelsen i mjölkaffären, använda mina fem sinnen. Hur luktar det, vilka ljud hörs, hur ser det ut mm. Hur känner flickan det?
Hon tycker fint ordvalet med "andaktsfullt" i andra stycket. Beskrivande

Jätterolig historia med positivhalaren, hon vill läsa mer.
"mor har surminen på sig" ger en bra bild.
Jättekul avsnitt med avsnittet och positivhalaren

"Det skulle vara kul att vad som händer precis efter mammans Nå.... Jag vill läsa mer"

Sammanfattningsvis skriver hon att hon många gånger saknat böcker att läsa för barn om "förr i tiden" , hon tror att hennes femåring hon skulle älska att höra om denna femåring.

Nu undrar hon hur jag vill fortsätta på allra bästa sätt. Skriva för det är roligt och för att minnas.
Kanske vill du skriva för att andra ska läsa?
"Det är som sagt väldigt intressant att läsa om det här och nu står jag med känslan att jag vill ha mer.
"Det är en väldigt positiv känsla!

Dra ut godheterna i berättelserna. Jag skulle vilja vara längre i affären och jag skulle vilja vara med med positivhalaren. Överhuvudtaget bekanta mig mer med alla personerna, flickan, mamman, tant Elsa mfl.

Kanske är det rent av två eller tre historier istället för en. Affären en historia och positivhalaren en historia. Då skulle du ha tid att utveckla de här underbara historierna. Kanske de är två kapitel i en blivande bok, eller så är de något annat.

Det som finns kvar i mig är inte bara värmen utan också känslan för mamman och hennes relation till flickan. Den skulle vara intressant att utforska. Jag får känslan av att den är lite "kall" vilket kan bli en väldigt fin uppvägning till värmen i historien.

Hur som helst en stor ära att få läsa det här, och hoppas att du fortsätter att skriva på dina varma och intressanta historier.
Detta är vad Anette skrev i sin respons till mig.

Det är klart att jag blev väldigt glad och mycket positivt överraskad av omdömmet. Tur att man har barn som tar en på jorden, naturligtvis är det hennes uppgift som ledare att pepra er så ni tycker det är roligt att skriva!  Ja, så är det säkert! Jag tycker det är fantastiskt roligt att skriva och jag är positivt överraskad att överhuvudtaget få ner en berättelse på papper och att någon vill läsa det. Jag blev förvånad över orden som bara kom, när jag försökte skriva. Lite som Kim M Kimselius skriver i sin bok "Att skriva med glädje."
Min bild av historien är nog inte så djup från början, jag ville skriva lite om den tiden jag minns som barn, miljön och lite vad som skiljer mot den uppväxt barnen idag lever i.

Det är fantastiskt vad olika människor får ut av en berättelse. Är det jag som är flickan? Är femåringen verkligen en flicka eller pojke. Vet inte. Relationen mamman och barnet är den kall? Kanske.  En granne till mig tyckte inte det.
Kanske kan jag utveckla min historia och skriva fler berättelser. Det skulle vara roligt.

Jag blir glad om ni kommenterar! Jag inbillar mig, att jag lär mig av kommentarerna!

MORMOR BERÄTTAR OM EN DAG FÖR LÄNGE SEDAN.

Visst var det spännande! Så länge jag har väntat. Jag skulle för första gången i mitt liv, själv få gå till mjölkaffären, för att köpa en liter mjölk och en deciliter grädde. Detta var en stor händelse för en femåring.

Mycket ordentlig fick jag korgen av mor, att ha varorna och en peng i en påse tillsammans med en lapp att lämna till tanten i mjölkaffär.  Jag sprang ner för alla trapporna i vårt hyreshus. Med andan i halsen kom jag till tant Elsa i affären och hon placerade mjölkflaskan och grädden i korgen. Vet ni på den tiden köpte man mjölk i glasflaskor, som man nästa gång lämnade tillbaka, väl rengjorda. Hela ansiktet sken på mig och jag var otroligt stolt över att ha klarat det.
Nu skulle jag bara gå den korta vägen hem. Då hände det som inte fick hända! Efter några hopplasteg ramlade jag och flaskorna gick sönder! Med skrapsår på knäna och tårar i ansiktet, stod jag där med skammen. Tant Elsa kom ut, torkade tårarna och gav mig nya varor, med förmaningen att gå försiktigt, "man kan inte hoppa med mjölkflaskor"! Jag vågade ingen annat än att gå andaktsfullt hem.
Strax innan jag hade gått för att handla, hade kolbilen varit där, för att fylla koks i källaren, så att alla som bodde i huset, skulle få det varmt och skönt hemma. Jag gick mycket försiktigt, ja, nästan smög längs väggen och märkte inte att min fina jacka hade blivit alldeles svart. Vad skulle mor säga!

Detta var en underlig promenad trots att det bara var cirka 100 meter hem! Nu kom det en man klädd i lite konstiga kläder och hatt. Jackan var trasig och han hade ett håll på ärmen. Byxorna var för korta och hans kängor var slitna. Han ledde en cykel eller kanske det var en vagn, på den stod det en stor låda. Mannen hade ett långt grått skägg, nästan som jultomtens. Plötsligt stannade han framför mig och såg på mig, han frågade om han fick spela en bit för mig. Jag nickade tyst, vågade inget annat, mor har sagt att jag inte fick prata med främmande farbröder. Det var ju spännande med den där lådan! Han berättade att det är ett positiv. Plötsligt vevade han på något och det kom musik ur positivet. Jag tittade förundrat på honom och nu strömmade det från alla håll till fler barn, för att se och lyssna.
Kenneth som är två år äldre än jag kom och Eva kom. Jag hoppades att Lars skulle komma, han som är likagammal som jag och jag tyckte han var så söt, så snäll.
Efter en stund kom tant Elsa ut från affären lyssnade lite, men sedan sa hon åt mannen att gå vidare. Innan hon går tillbaka in i affären berättade hon för oss att han var en positivhalare. Han har varit och spelat här förrut, men det var länge sedan nu. "Undrar var han varit", mumlar hon.

Nu ville Kenneth att vi skulle gå upp till mig och leka. Jag vågade inte säga emot, han var äldre 0ch jag var en smula rädd för honom, då jag har hört att han var lite busig. Från lägenheten mittemot där jag bor, tittade Lars ut genom dörren och frågade om han fick vara med och leka. Så glad jag blev, nu var vi många kamrater som följde mig hem. Väl uppe i lägenheten såg jag att mor hade surminen på sig, när hon inspekterade jackan! Inte ville jag tala om vad som hade hänt.

En liten stund fick vi leka och under köksbordet byggde vi en koja. Vi fick bullar och saft och hade det riktigt mysigt i vårt lilla hus. Allt var spännande och vi tog mer saft, mer än vad vi orkade att dricka upp. Då kom Kenneth på den strålande idén, att vi skulle hälla ut saften genom fönstret. Vi bodde på 4:de våningen och det skulle vara en test, för att se var saften hamnade. Vad vi inte såg, var att positivhalaren stod rakt under vårt fönster. Vipsett glas saft rann utför fönstret och sedan lite till och ytterligare saft från ett glas. Nu lutade vi oss ut och till vår förvåning och rädsla upptäckte vi positivhalaren. Han vände precis huvudet upp mot vårt fönster. Nu såg han oss. Oj, vad Kenneth fick bråttom hem!

Naturligtvis ringde det efter en liten stund på dörren. Mor öppnade och utanför stod positivhalaren, han var högröd i ansiktet.
"Är det era barn som hällt ut kannor med saft på mig? De har förstört mitt positiv! Jag kunde ha dött av chocken, jag som har ett så dåligt hjärta"!
Han hytte hela tiden med armen mot mor och mot oss barn.
"Åh, det kan jag inte tro, men snälla du gå nu"! Så fick han en slant.
Mor stängde dörren, vände sig om och tittade strängt på oss en lång stund.
"Nå", sa hon hur var det med detta?

Skrivet av
Astrid Rugsveen

Detta är min första distansuppgift. En berättelse på max 2 sidor, 1,5 radavstånd teckstorkek 12.
Vi skulle skriva en berättelse, där skulle var minst 2 ljug i alltså inte helt sanning.
Jag har fått respons från vår kursledare och författare Anette Eggert och mina kurskamrater,som har skrivit fantastiska berättelser.

Nu skulle jag tycka det var kul om ni gav mig respons på berättelsen!

Så i nästa blogg meddelar jag vilket respons jag fick.

VÄRLDEN FEST

Förra helgen firade Svenska kyrkan Världens fest i Malmö. Den hade mer än 3500 deltagare och ännu fler som var med ute och hörde på konserterna eller besökte några av gudtjänsterna.
Under tre dagar pågick festen med ett digert program. Temat för arrangemanget var Tänk framtid där de internationella frågorna dominerade.

Fredagen samlades de flesta deltagarna för att få sina pass och den gröna kassen med lite  olika saker i. Snart fylldes hela Malmö med dessa väskor och man kunde se vem som var deltagare.  



De gröna kassarna

Jag träffade min dotter Christina och vi hade först tänkt att gå och se en film Play, men den var ganska lång och Christina skulle vara i god tid på Baltiska hallen. Alltså bestämde vi oss för att gå från hamnen till Triangeln via gågatorna. Vädret var underbart och det var ett tag sedan vi träffades, så en fika på ett anrikt kafé var välkommet.

Vid Johanneskyrkan bakom Triangeln började nu folk samlades, för gå en upplevelsevandring genom bland annat Pildamsparken. Här bjöds det på musik, bildkonst och dans. Målet för vandringen var Baltiska hallen, där det skulle firas en välkomstmässa.
Invigningstalade gjorde vår biskop Antje Jackelén och ärkebiskop Anders Wejryd. Även vår nye landshövding Margareta Pålsson invigningstalade.
Det var en mässa med mycket sång, dans och musik från flera delar av världen. Det var en mäktig upplevelse. Tänk att höra alla drygt 3000 stämma in i psalmsång!

Lördagen tog jag mig till stationen i Lund för att lösa biljett. När detta var gjort ropade de upp att nästa tåg var inställt, ingen fara tänkte jag, hinner även med nästa tåg. Jag tog det lugnt och efter ett tag gick jag upp på perrongen, en dam frågade om jag skulle in till Malmö Världens fest. Hon hade blivit av med sina reskamrater och hade ännu inte varit och anmält sig. Vi hade också fått ett band som skulle hänga synlig runt halsen och i detta skulle vårt pass hänga. Plötsligt upptäckte jag att mitt pass var borta. Utan pass kommer jag inte in på seminarierna. Jag fick gå tillbaka på alla de ställen jag promenerat på för att se om jag kunde finna det. När jag inte fann det på stationen, fick jag gå till bilen, som jag av snålhet parkerat en bit bort. Där vid biljettatumaten låg mitt pass så fint. Ja nu hade jag missat även nästa tåg och därmed mitt första seminarium.

Jag kom till Malmö, upptäckte en programpunkt utifrån Dag Hammarskjölds vägmärken, tänkte att detta kunde intressant. Det var flera som tyckte detsamma, så där var det fullsatt. Tydligen inte min dag. Gick till St. Petri Kyrka och sedan vidare en tur stan. Vädret var underbart och stan var full av besökare.

Klockan 2 var nästa programpunkt som jag bestämt att jag skulle lyssna på. OLIKA BARN LEKA BÄST med Doreen Månsson från TV. Hon berättade från sin barndom, när hon gick i skola i Nigeria och hur det var att komma tillbaka hem till Sverige och fortsätta gå i skola här.


 

 

Doreen Månsson

Hon var fantastisk rolig och otrolig, hon var höggravid och hade blivit förbjuden av sin läkare att medverka, då hennes blodtryck var alltför högt. Hon kom dit i rullstol och sedan pratade  hon i en timme, hade emellanåt svårt att få luft.
Hennes far är från Nigeria, hennes mor från Sverige.
Människor och barn världen över beter sig ungefär likadant. Det är inte så stor skillnad. Doreen var orolig när hon kom dit, hur hon skulle bli bemött i skolan. Hennes ljusare hud språk mm. Det var inga konstigheter, möjligen att håret var så glatt och de andra barnen ville känna på det. Där fanns så många olika kulturer och stammar så de tyckte inte hon var annorlunda. Så spännande det var när alla skulle fira sina högtider, det var fest nästan jämt. De själva var aldrig så svenska, som när de bodde där. Pappan smulade sönder frigolit när de skulle fira jul, lite snö måste man ju ha. Så lustigt man tyckte det var vid midsommar att dansa, hoppa små grodorna.
När hon sedan kom till Sverige och skolan där var skillnaden större, först mycket spännande.
Hon var mycket duktig i matematik, men hade lärt hur man räknar ut t.ex division på ett sätt i Nigeria, i Sverige ville läraren att hon skulle använda deras sätt. Fick sänkt betyg trots att uträkningen gav samma resultat.

Solen strålade när vi kom ut från Slagthuset och Christina och jag beslutade att besöka kafferosteriet för att äta och få i oss lite kaffe, vi fick en bra plats ute på gården där var det riktigt skönt.

Hela stan var full av aktiviteter och speciellt mycket vid stortorget. Här kunde man tillverka sin egen smotie, vilket Christina gjorde.

 

 

Sen var det akrobater av olika slag, som t.ex den fantastiska ballongmannen, som först gick omkring med en jätteballong på huvudet, därefter var han plötsligt inuti ballongen, för att slutligen sedan titta ut genom ballongen.

 





Ja, där var artister av olika slag och på kvällen en fredsmanifestation. När denna var inledd tog jag tåget hem efter en lång dag. Firandet fortsatte till närmre midnatt.

 

 

Avslutningsdagen på söndagen bestod av en en magnifik avslutningsmässa där hela stortorget var fylldes av människor. Christina deltog med att dela ut nattvarden.

Något av det bästa med dessa dagar var att överallt träffade man nya människor som var öppna mot varandra. Började prata och diskutera och log mot varandra. Tänk om vi kunde vara så annars också!


Ingrid: Det verkar jätteroligt på skrivarkursen. Vi har haft en träff och distansövning och nästa gång blir det bedömning av varandras skrivberättelse. Det skall bli spännande.



SKRIV, SKRIV, SKRIV!

Skriv, Skriv, Skriv! Så heter den skrivarcirkel jag skall börja på i morgon. Det är med spänning som jag ser fram emot att få börja. Jag vet inte om det är något för mig, men jag vill gärna kunna formulera mig bättre och förhoppningsvis ger kursen mig inspiration med mitt skrivande som t.ex i bloggen. Utmaningar är ju alltid spännande.

För någon vecka sedan besökte jag Nova i Lund, där träffade jag författaren Kim  M Kimselius. Jag har följt hennes blog rätt länge, hon skriver jättetrevligt om sina böcker, framförallt de historiska ungdomsböckerna. Hon skriver också om sina resor, sina föredrag och små noveller i bloggen. Dessutom delar hon med sig av sin kunskap och erfarenhet av att skriva.



Här tillsammans med Kim M Kimselius

Jag köpte 3 böcker av henne, den ena boken heter att skriva med glädje och det är just det jag vill, skriva med glädje och att det inte skall vara allt för svårt att uttrycka sig.
Boken är verkligen inspirerande.

 

Boken att skriva med glädje

Eftersom jag letar efter personer i min släkt som kan vara intressanta, så har mina döttrar föreslagit att jag skulle försöka skriva om några av personerna, antingen verkligt eller att jag fantiserar om dem. De önskade också att jag skulle skriva lite om min barndom, små episoder och hur jag kunde växa upp utan mobiltelefon mm.

Det är verkligen en utmaning och jag får se om jag klarar av det.

 

 





ÄR SOMMAREN REDAN SLUT?

Tänk även i år har sommaren gått i en rasande fart och vad har hänt? Jag tänker göra en snabb resumé över sommarens händelser, små som stora.

Sommaren började med årsmöte i Rollsklubben och Tor och jag begav oss den 1 juni till Knistad Herrgård norr om Skövde.

KNISTAD HERRGÅRD
 

 

Det blev som vanligt en jättetrevlig helg med återseende av våra vänner i klubben och flera trevliga utflykter. Vi blev bland annat guidade i den ståtliga Skara domkyrka, som är Sveriges äldsta domkyrka. Den har härjats av ett flertal bränder som danskarna gjorde sig skyldiga till. Även Gustav Vasa har förstört kyrkan då han på sin tid plundrade de svenska kyrkorna.
Besök på museum ingick också, vi såg utställningen från forntid till nutid och Forntidsstaden.
Ett annat väldigt trevligt ställe är Arnhems kloster och klosterruiner, som är väl värt ett besök om man är i närheten.

På söndagen gjorde vi ett besök hos Leif Holgerssons, han är en samlare av stor mått. Har samlat på allt sedan han var 16 år.
Han tog emot oss med dragspelsmusik i sin stuga.

Här fanns en handelsbod från förr och han hade ett rum för dragspel och ett rum för fioler.

Leif Holgersson berättade, spelade och han är en person som kan dra historier och få hela sällskapet att skratta.
Framförallt är han konstnär, målar fina tavlor och komponerar underbara mönster till ett väveri.

Naturligtvis måste ett bilmuseum ingå på våra träffar. Alltså vi besökte en privatsamling med 17 fantastiska bilar allt i bästa skick. Glänsande och fina stod de där. I dessa hade berömdheter och kungligheter åkt eller ägt. Tyvärr fick vi inte fotografera.

Kvällarna bestod av god mat och dryck.
Några bilder av förrätterna som var som konstverk.

 

 

    



Sommaren fortsatte med ömsom regn och ömsom sol. Min släktforskning och bilturerna i anledning till dessa har jag redan skrivit om. Förrutom Per gästade min svåger Rolf oss i Juli månad.

 

En utflykt till det vackra Österlen, vädret var strålande. Först lunch på Bröstarp Gästis. Därefter fortsatte vi till Ravlunda.

 

Bröderna ville inte fotograferas utan försökte gå åt var sitt håll.

 

 

 

Havet har alltid fascinerat mig. Det är vackert, lugnande, skrämmande och har ett underbart ljud när  vågorna slår mot strandkanten. Havet brukar få igång fantasin.

 

Den senaste utfärden var tillsammans med våra grannar då vi skulle på ett födelsedagskalas i Köpenhamn. Vi blev bjudna på en 4-timmars båtfärd i Köpenhamns kanaler. Det var många gäster och vi serverades en god buffé med mycket vin. Härlig musik spelades när vi sakta gled fram genom kanalerna och vinkade till flanörer och andra som färdades på kanalen eller alla de som satt vid stranden eller vid någon av uteserveringarna. Det blev en oförglömlig kväll. Tyvärr var mina kameror inte laddade, alltså inga bilder.

 

Sommaren består inte bara av utfärder utan också en del läsande av böcker, som t.ex. Niceville, en helt underbar bok som bara måste läsas!

En annan bra bok är: Bröderna Benzinis spektakulera Cirkusshow. 

 

 

 

 

 Några deckare blev det också av Anna Holt: Frukta inte och Flimmer som hon skrev tillsammans med sin bror. En riktig rysare!

 

 

 

 

 

Sedan har vi haft en del födelsdagar och jag brukar komponera korten själv, det är väldigt roligt att göra, men tar sin tid.

 

Hösten har enligt almenackan börjat och med det alla uppdrag har satt fart med en gång.

 

En hemlighet kan jag berätta: Jag har anmält mig till en skrivarkurs! Det kan jag behöva, hoppas att jag inte är helt obildbar.





YSTAD

Jag har tidigare berättat att Ystad har en stor del av mitt hjärta. Jag älskar att komma till denna stad, en småstad med så mycket kultur, alla vackra hus och gränder! Min far kom härifrån och farfar var smedmästare i staden under 1900-talet första hälft.
Flera gånger har jag sökt efter hans historia här,  jag har varit på museet och förr i tiden hade han en monter där, men den har varit nerlagd i många år. Nu fick jag tipset att leta upp hantverksmuseet, de skulle nog veta en del om farfar. En adress fick jag, men de kunde inte hitta telefonnummer eller mejladress. Tre gånger har jag varit och sökt på adressen som är en källarlokal i ett vanligt bostadshus. Sista gången träffade vi en äldre man och han hade uppgifter på någon av dem som drev museet. Alltså hem och googla och till slut hittade vi namnet och prövade om det var rätt person vi kommit. YES! Lördag, långlördagar i Ystad var där öppet, alltså i lördags gjorde vi åter en utflykt dit.

Vi kom dit, ett fint litet museum och här fanns hantverk och arbete från olika skå fint bevarade och uppbyggda och  GISSA! där hade de byggt upp farfars smedja, vad glad och lyrisk jag blev!
Det var jätteroligt att se igen.Här fanns hans gesällbrev, en del av hans verktyg och arbete, städet var också hans.  I dag är det företagarna i Ystad som driver detta fina lilla museum och de kommer att bevara det.

Gesällbrev

Städet

Verktyg

Smedmästare Johan Anderson

Företagarna i Ystad har gett ut boken "Hantverkare och Företagare i Ystad 1847- 2011". I denna bok finns farfar omtalad och på bild flera gånger, så naturligtvis köpte jag den genast.

Vilken fin bok!

Det är verkligen en fin bok, där är mycket som är intressant från hantverk och företagen i Ystad. Många namn känner jag igen då min far, eller fastrar pratat om dem, men jag har aldrig riktigt vetat, vad dessa personer stod för. Här finns mycket historia om människor och hur staden växt fram. Det är beundransvärt hur företagarna genom ideellt och gediget arbete fått fram detta arbete med denna och andra böcker.
En sak kunde de inte berätta för mig, det var, var farfar hade haft sin smedja. Jag fick rådet att leta upp mannen som skrivit boken, han satt på gågatan och signerade sin bok denna långlördag. Om någon vet så är det han, annars tar han reda på det, sa man till mig.
Okej, jag vandrade genom staden och hittade honom. Han kom ihåg att han skrivit om farfar och han kom ihåg att han någon gång skrivit något om min far, men han kom inte ihåg var smedjan var. Han skulle försöka leta upp det eller ta reda på var den varit.

Ja, nog är det interessant om jag får lite mer historia om farfar och får jag reda på var smedjan var, kommer jag att skriva mer om det.

Mitt nästa projekt blir att att ta med barnbarnen (barnen får naturligtvis också komma med). till hantverkmuseet.

Jag tycker att det skulle vara roligt om ni som läser detta också lämnar en kommentar. Någon kanske har tips hur jag går vidare med sökandet om släktingar från förr och deras liv.