SKOLDAGS

Nu har skolan börjat och mina tankar går till alla de barn som börjat 1.a klass eller de som bytat stadium. Jag hoppas att alla, elever och lärare har haft ett fint sommarlov och kunnat hämta krafter. Det är de värda! När de nu börjar skolan och återvänder efter sommarlovet önskar jag att de är ivriga till nya kunskaper och till att träffa alla sina kompisar.

För en del elever är det däremot med bävan och en klump i magen som de går iväg till skolan. De har kanske blivit mobbade förrut och vet att mobbningen kommer att fortsätta. Här måste alla vara uppmärksamma och skolan måste ta det på allvar! Mobbning får inte förekomma och det finns program för det. Alla barn behöver bli sedda!

Andra barn som har det svårt är de med något handikapp t. ex ADHD. Dessa behöver särskilt stöd av skolan och ofta ett eget program.
Jag hoppas att idag att elever med dyslexi eller andra former av läs och skrivsvårigheter upptäcks tidigt och får den hjälp de behöver.
Att komma till skolan och känna att deras svårigheter inte upptäcks eller blir uppmärksammade måste kännas förfärligt ledsamt och tungt för barnen.

En annan skolfråga är alla de utländska barn som idag går i våra skolor. För dem det är det av stor betydelse, att skolan ser till att deras kultur och språk får bli levande och att hemspråkundervisningen fungerar, först därefter kan de förstå vår svenska kultur och språk.

Min dotter Karin som bor i Dubai arbetar just nu med dessa frågor för svenska barn i den internationella skolan. Det är ju lika viktigt för våra svenskar som är utomlands att deras hemspråk fungerar.
Jag hänvisar till svenska ambassadens hemsida i Dubai som skriver om hennes och hennes väninnas arbete där och hoppas att det kan väcka intresse för andra!

Det gäller hela tiden för skolan att få eleverna att inse motivationen att gå till skolan. Att få dem att gå dit med ett leende på läpparna och att minnas skoltiden med glädje borde vara ett av skolmålen!

Detta är lite av mina funderingar och tankar inför det nya skolåret och jag kommer då och då att återkomma till olika skolfrågor.


Per: Jag har inte kunnat kommentera i din blog så jag gör det här istället.
Härligt att du börjar komma iordning i Stockholm. Har du fått dina nya möbler än?
Det måste vara givande för dig att starta upp en ny förskoleavdelning. Hoppas att du får följa barnen de närmsta åren och sätta din prägel på avdelningen!
Ja, man undrar när man hör om att en ungdom gjort en hemmagjord bomb och placerat på en förskola, så ofattbart! Undrar vad han tänkt på? Nej, man kan inte bara skylla på samhället och att det inte finns fritidsgårdar. Var finns föräldrarna? Grunden till hur man beter sig i samhället och mot varandra kommer hemifrån. Därefter har naturligtvis skola och samhälle ett ansvar att följa upp ungdomsproblem. Det finns de som kommer från svåra förhållanden och där är det vårt allas ansvar att hjälpa.

22JULI 2011

IBLAND BLIR INTE DAGEN RIKTIGT SOM MAN TÄNKT SIG.

Hemma var jag lite rastlös, jag skulle handla, bland annat hudkräm, som inte finns i Dalby. Alltså måste jag ändå fara utanför byn och bestämde mig för att köra till Ystad. När jag kom dit hade det klarnat upp och det var riktigt skönt väder. Naturligtvis hade jag kameran med och gick omkring och fotograferade.

Klostergården är en fantastisk plats med sina olika avdelningar, såsom örtagården, kålgården, rosenträdgården mm.


Rosen trädgården

Staden var full med turister och flanerande människor och det är alltid fascinerande att besöka de små gatorna (gränderna) med sina gamla hus.

När jag besöker Ystad brukar jag nästan alltid titta in hos krukmakaren, där är så mycket fin keramik och man kan ibland även se på när de drejar.

På sommaren kan turisterna åka runt i en gammal brandbil och bli guidadade genom de gamla gatorna.

Som barn var jag ofta i Ystad, mina fastrar bodde där och min far var född där. Så jag har ofta gått i gränderna och jag tycker mycket om staden. Detta är ett sätt för mig att komma ifrån en liten stund och ladda batterierna.

Vid fyratiden satte jag mig i bilen igen för att köra hem. På radion hörde jag att någon hade bombat i Oslo. Efterhand kom fler nyheter och så småningom sa de, att regeringsbyggnaden var bombad.
Jag fick en kuslig känsla i hela kroppen, när jag hörde om nyheten.
Den 11 september för snart 10 år sedan, hade jag också varit i Ystad och var uppe hos min svägerska, då hennes gode vän kom inspringande och berättade om vad som hänt i New York. Även den gången hörde jag nyheterna i radion på hemvägen.

Oslo är också en stad som betyder mycket för mig. Tor bodde utanför staden och där har jag varit många gånger för att besöka honom och hans familj. Flera 17 maj, har jag firat i Oslo. Jag har gått i regeringskvarteren och på Carl Johan mm. Oslo är en fin stad. Här har vi också suttit vid Akershus fästning delat en flaska vin och ätit nyfångade räkor, som vi köpt i hamnen. 



Katastroffen som hände denna dag i Oslo är en av de största som hänt i Norge eller Skandinavien sen kriget. Mycket har visats på TV eller skrivits om det. Jag kan inte låta bli att tänka på alla de unga hjältar som räddade sina kamrater på Utöya med t.ex. att simma skadade till land. Tänk vilka förfärliga upplevelser de måste haft och nu måste de leva vidare med dem. Med stor beundran har jag följt hur det norska folket, kungahuset och stadsministern har hanterat situationen. De har på alla sätt stärkt sitt land, tröstat sitt folk och varit delaktiga. Jag har alltid beundrat Norrmännen för deras stolthet över landet, deras sammanhållning och deras firande av 17 maj. Detta har säkert hjälpt dem i deras svåra situation  att hålla samman. Viljan att inte acceptera våldet, att gå vidare för ett öppet land och att demokratin skall stärkas. 
Mina slutord i dag får bli vad en av deltagarna sa på Utöya: Kan en man ha skapat så mycket hat, hur mycket kärlek kan då inte vi alla tillsammans skapa? ( är inte säker på om jag kommit ihåg det ordagrannt).

UTFLYCKT: ÖSTERLEN EN MOLNIG OCH REGNIG JULIDAG

I förra veckan, närmare bestämt torsdagen,  var det mulet och regnmolnen hängde tunga på himlen. Väderleksrapporten hade inte lovat något annat, men kvällen innan ringde grannfrun och frågade om vi ville följa med till Bröstarp och åka det gamla tåget som går mellan Brösarp och St. Olof. Naturligtvis ville vi det! Vi kom i god tid för att köpa biljetter. Efterhand kom fler och till slut var tåget fullsatt med unga och gamla, mycket barn. Vi åkte genom en böljande och mycket vacker trakt. På tåget drack vi vårt medhavda kaffe, många hade lite matsäck med sig och det var en väldigt mysig färd. Tillbakavägen hörde vi hur regnet smattrade ner, men lagom tills vi kom tillbaka upphörde det och vi kunde vinka av nästa avgång.

Efteråt gick färden till Christinehof slott. Det ligger underbart vackert med dammar och vackra promenadstråk. Barnen sprang på vallarna och letade efter grodor. Här görs nog mycket för att man skall njuta av naturen, med sinenas stig, holkar för fladdermöss mm.

Christinehof slott



Gänget samlat bakom slottet

Efteråt åkte vi till ett helt underbart café, Alunbrukets café alldeles i närheten av slottet. Jag lägger upp några bilder som får tala för sig själv.

Överallt prunkande rabatter i all dess sommarfärger, som jag njöt av och bara måste fotagrafera.

En härlig smörgås, skinka, brie med lite paprikamarmelad, som var underbart god. Naturligtvis prövade vi de goda kakorna också. De var verkligen inte fy skam de heller och så mycket kalorier vi fick i oss!!!

Flera gamla korsvirkeshus låg i en klunga, det här tror jag är en gäststuga. Den skulle jag gärna tänka mig att hyra. 

VÅRT GRANNLAND NORGE!



Vi flaggar i dag på halv stång med Norges flagga. Vi är bestörta över vad som har hänt där, det är så overkligt. Först ett bombattentat i centrala Oslo, mot regeringsbyggnaden och bara några timmar därefter dödsskjutningen på Utöya. Ett angrepp på demokratin mot politiskt parti! Bilderna och intervjuerna från TV, talar för sig själv.
På Utöya var det ett politiskt ungdomsmöte och många samlade. Fruktansvärt att tänka på vad de har genomlevt.
Här dog minst 84 ungdomar, som var entustiastiska och hade framtidstro.

Min förhoppning är, att vi inte får ett mer slutet samhälle efter detta. Ungdomar och andra måste kunna träffas för att dryfta sina tankar och åsikter inför framtiden. Däremot kan vi inte vara naiva, våldsdåd kan hända var som helst!
Detta blir en frågan att balansera, ett öppet demokratiskt samhälle, där vi öppet kan samlas för att debattera.




SOMMAR, SOMMMAR, SOMMAR!



SOMMARÄNG PÅ MARYHILLS GÅRD

 Sommar för mig är när ängarna blommar, sill och potatis till midsommar. Framförallt börjar den när min dotter och barnbarn kommer från Dubai. Då är sommaren här! Att se barnbarnen rusa ut på ängarna och ropa, det är härligt med kyla, trots att den dagen, då de kom var det riktigt varmt här. Barnbarnen älskar regn! De älskar stövlar, regnkappor och tjocka tröjor! Att vara med barnen, när de leker, badar eller klättrar i träd. Det får mig, att se allt det självklara, med vår natur och vårt klimat. Vi skall nog vara glada åt skiftningarna i väderleken och våra årstider. Den sista tiden i Dubai kunde inte barnen vara ute, rasterna i skolan fick tillbringas inomhus.

I sommar är min svåger från Norge, på besök, hos oss . I maj fick han en stroke, så han är här för att vila upp sig. Det gick bra för honom, men vid sådana tillfällen, ser man vad skört livet är och hur fort det kan ändras. Vi får i alla fall göra det så bra vi kan för honom. I augusti skall han vidare rehabiliteras och vi har goda förhoppningar att allt skall bli bra.

Sommar innebär ofta en del begivenheter och just i år har vi flera stycken.
Först var det äldsta barnbarnet, som konfirmerades i Bjärreds kyrka. De hade pilgrimsvandrat i 10 dagar och säkert upplevt en del och kommit varandra nära, under denna tiden. Samma dag fyllde han dessutom 15 år, så det blev dubbelt firande.
Sedan har jag en dotter som fyller 40 år det skall firas, med en trädgårdsfest. Jag har presentproblem, vet inte vad hon önskar sig, hon har det mesta eller så skaffar hon det.
En av mina svärsöner fyller också 40 år. Dessutom ett av barnbarnen från Dubai fyller 9 år.

Det finns några smultronställen här i Skåne,som är värda ett besök. Ett är Johannamuseet i Skurup som vi besökt. Här finns mycket samlat, bland annat står Sveriges äldsta bil här.
En monter om Stålfarfar, hans cykel finns här. I år  uppmärksammas också Östen Warnebring.
Smidesverkstad från Österlen finns, bodar av olika slag.
Johannamuseets skapare skulle blivit 100 år i augusti och det kommer att uppmärksammas. I dag är det hans son som driver det. Tyvärr glömde jag kameran, men de har en hemsida.

En annan pärla jag besökt är Maryhill, en privat trädgård mitt i Lund, som har visning en helg om året.

.

Den är anlagd i olika rum,  efter Engelsk modell. En avdelning med buxbom, en vildare avdelning och gården, som en sommaräng. Denna del av trädgården är den mest arbetskrävande.



Jättekruka med sommarblommor



Napoleons bänk!

Det serverades också kaffe och kakor från ett jättebord med hur många kakor som helst. Man fick äta så mycket man orkade och det var svårt att inte ta för mycket.



mitt kakfat, jättegott

Sommar är också att sitta i en solstol och läsa en god bok eller att bada. Jag har hunnit med bådadera och jag kanske tipsar om böckerna senare.

I går och idag har det regnat, då blev det bullbak.



Promenaden med Bella var jag tvungen att ta idag. Det finns ju inget dåligt väder utan bara dåliga kläder, eller hur?

Sista dagen på Vallonrallyt

Välkomna till Untra Kraftverk

Söndag och sista dagen på vårt vallonrally. Vi besökte Untra kraftverk vid Dalälven. Det byggdes 1918 och är Stockholms första kraftverk. Arkitekturen där är väldigt fin och storartad för att vara en industribyggnad.

Vi blev guidade av en förträfflig guide som visade oss runt i byggnaden och berättade om kraftverkets historia. När vi var inomhus fick vi alla ta på oss hjälm. Här fick vi besöka turbinhallen, där det även fanns en vacker brunn som blev flitigt fotograferad.



framför brunnen

I byggnaden fanns flera fina målningar och strukturer, det fanns vackra smidade räcken eller grindar.



vackert smyckad järntrappa

Titta bara på den fina trappan, från den har man en fin utsikt. Efter besöket på kraftverken skildes vi åt och alla for hem, nöjda med att även denna gång, genomfört en mycket trevligt rally och årsmöte.

Vi hade 76 mil att köra, det var drygt, men gick förvånansvärt bra, det blev sena kvällen innan vi var hemma.

När vi är borta så här några dagar, så har också vår Bella semester. Hon är på äventyr hos Magnus, Nettan, Morgan och katten Kenneth. Där försöker de uppfostra henne och vänja henne av med en del olater, som t.ex. sova i sängen. Men hon vet hur man uppgraderar sitt boende.  Hon står vid sängen och gnäller, de tror hon vill ut och efter par nattliga runder, så råkar Magnus resa sig upp och vips, vem hoppar inte nöjt upp i sängen och lägger sig på huvudkudden om inte deras gäst.

Bellla

VALLONRALLY

Lördag morgon gav vi oss alla iväg, 17 bilar i karavan. Vi hade inte kommit långt, förrän vi blev stoppade av den högre makten, trafikpolisen. Det var nykterhetskontroll, där stod alla ekipagen och undrade, om alla skulle träna lungorna och blåsa. Vid femte bilen tröttnade dom, ingen lycka här inte!

Vårt första mål var ett nostalgimuseum, som låg vackert i en bondgård. De hade en liten affär med nostalgisaker, gamla ting som de flesta kände igen från barndomen.



affären



ladan med gamla bilar.

Vi beskådade en stor lada med gamla bilar och tillbehör. Här fanns även en stor samling motorcyklar.

Därefter gick färden Älvkarleö Bruk, där ligger Söderhällgården med folklivsmuseum och tomteverkstad. Här fick vi se hur man tillverkade Söderhälltomten och Älvkarlebytrollet. Ett verkligt fint hantverk. En mellanstor tomte tar 8 timmar att göra. Naturligtvis kunde inte jag låta bli att köpa en.




En sådan tomte köpte jag.

På Herrgården fick vi en utsökt lunch. Laxen var fångad i Dalälven.



På väg upp till lunch på Älvkarleö Bruk

På hemvägen besökte vi en bondgård, som sålde hemmagjord glass, den smakade verkligen utsökt.
Vi fick också tillfälle att se, när korna på gården mjölkades av en robot. De gick med glädje in för att mjölkas, de fick också lite foder samtidigt. En del kor försökte gå in en extra gång, men se det gick inte. De hade ett chips inopererat som avläste, så ingen extra godis eller mjölkning där.

Kvällens begivenheter började med att vi samlades till ett glas champagne och överraskande kom traktens hembygdsband. De spelade verkligen härligt och stämningen kom i topp. Nyckelharpa är typiskt för trakten och i bandet var flera som spelade det. De undervisade om hur instrumentet fungerade.

Efter musiken och dansen serverades en alldeles utsökt 3-rätter middag och vin. Denna gång kom jag ihåg att fotografera innan jag började äta.




Här la jag menyn, så ni skall se vad gott vi åt

Förrätt Hummerpannacotta



Lammytterfilé

Cremé Brulé

 Ja, vi åt gott, drack vin och sjöng. Vi hade en jättetrevlig kväll. Så är det nog när man träffas en kanske ett par gånger per år och kommer från olika delar av landet, vi ju delar ett gemensamt intresse.
Lotter såldes och åtskilliga vinster delades ut. Flera till Tor, som köpt ett stort antal lotter.



Här har Tor valt en av sina vinster.

 Per: Du bör kanske bör följa med till brukssamhällena, de är fina med sina hus och gator. Jag hade svårt att gå in på gårdarna för att fotografera, kunde inte stå långt bort med objektivet, husen låg framför, endast porten in och jag vill inte vara för närgången.