Malmö en del av mitt hjärta

Malmö en del av mitt hjärta, min födelsestad där jag växte upp, där jag var ung kunde leka och gå fritt på gatorna. Så skrev jag på facebook angående Sydvenskans kampanj "Vi älskar Malmö".

Ja, jag är född och uppvuxen i Malmö och en del av mig är fortfaranade Malmöbo. Hösten 1972 flyttade Tor och jag till Dalby. Då hade vi bott 2,5 år på 15:de våningen på Rosengård, men när första barnet var 1,5 år och andra på väg så vi sökte oss ner på jorden. Vi fann ett radhus i Dalby och här har vi stannat.
Rosengården var då 1970 ett helt nytt jätteområde och de som ville ha lägenhet eller var nyinflyttade fick erbjudande där om bostad. Många invandrare kom redan då att bo där. Vi trivdes bra och upplevde inga större problem.

Vad jag minns har Malmö alltid varit öppen mot invandrare. Efter kriget kom många från andra länder och många flickor sökte arbete i familj ofta från Tyskland.  Kockums var en stor arbetsplats med många invandrare. Jag minns från skoltiden när Ungernkrisen kom och vi fick några pojkar i vår klass därifrån, hur de meddetsamma fick komma in i klassen (vilket säkert inte alltid var lätt). Vi fick i uppgift att hjälpa och ta hand om dem och vi tyckte det var en ära att bjuda hem dem i vårt hem.

Jag är medveten om att idag ser situationen helt annorlunda ut. Samhället har inte följt med, under många år har invandringen bara ökat, hur har vi skött integrationen? Invandring från olika kulturer berikar ett samhälle det är helt klart.
Likaväl som de som kommer hit för att stanna har de krav på oss, måste vi ha krav på invandrarna. Ingen kan leva i ett kravlöst samhälle.

Den senaste tidens skjutningar mot invandrare är ett tecken på att det inte står rätt till i samhället. Vi kan inte acceptera att Malmöbor blir utsatta för beskjutning. Samhället måste ta sitt ansvar. I SVT Gomorron Sverige i dag debatterade Edith Escobar mot Malmös kommunalråd om situationen i Malmö. Det vill säga Kommunalrådet ville inte kommentera något, förnekade att det hade med integrationsfrågor att göra. Edith menade att politiker och styrande allt för länge inte tagit saken på allvar. Det kan nog vara så i allafall tog inte Malmös kommunalråd frågan på allvar. Hon menade att det är polisens sak att utreda de Malmöbor som blivit beskjutna och vi andra skulle inte bry oss, det hade inte med integrationsfrågan att göra det var Malmöbor som blev beskjutna. Ja det var Malmöbor med invandrarbakgrund och vi måste fråga oss varför? Naturligtvis är det polisens sak att få tag i de som skjutit, men vi måste bry oss.
Vi vet inte om det är en eller flera. Ovissheten gör människor oroliga och en del vill bilda medborgargarden. Då tror jag att vi är inne på en farlig värld och bara trappar upp våldet. Men vi måste ta människors oro på allvar.

En del bra saker har kommit ut ur detta. Malmöbornas uppslutning har varit fantastisk.
En kör på 175 barn från lika många länder skall framträda i helgen. Detta tycker jag är mycket fint och positivt att läsa om. Till slut kan det kanske komma något bra ut av denna tråkiga tid. Stora resurser sätts in för att få tag på den eller dem som skjutit och jag är övertygad om att de lyckas.

Nu är inte jag någon expert på invandrarfrågor eller problem i anslutning till dessa. Vad jag skriver om här är endast egna tankar och funderingar, de kan vara fel eller utan grund, men behöver ventileras.

En annan sak jag funderar på är att skriva lite om är hur jag upplevde att växa upp i Malmö på slutet av 40-talet och 50-talet.

Höstträff i Motala

Helgen var för sedan länge tingad för Rolls-Royce klubbens höst träff i Motala. Det är en förening för Rolls-Royce och Bentleyentusiaster från olika delar av landet. Vi träffas ett par gånger per år och har väldigt trevligt tillsammans.

För mig börjar det några dagar i förväg då jag plötsligt kommer på oj då jag har inget att ha på mig till lördagskvällens middag. Alltså springer jag igenom Köpcentrumet Nova ena dagen, där fanns inget som jag föll för. Nästa dag var det Lund, från stationen till Stortorget inte där heller. Nu var jag trött irriterad och blodsockernivåen hade sjunkit. Alltså in på ett fik och sedan tillbaka igen. Sista stoppet var på Vip, där brukar jag ofta finna något, de har fina kläder, god kvalité och skickliga försäljare. Jodå försäljerskan  tog fram en fin kjol, som passade, men var mycket dyrare än vad jag tänkt mig. Då det var det enda som jag fann, så tog jag den. Då visade hon en jättesöt kofta till, även den dyr. Men efter allt letande så gick jag hem rätt nöjd men med betydligt magrare konto än tänkt mig. Känns det igen?

Så kom lördagsmorgonen och vi körde tidigt iväg. Det var en strålande vacker dag, men kallt. Frosten låg kvar på marken långt uppåt dagen. Tur att vi även lagt in vinterjacka.

Övralid

Vi skulle träffas vid lunchtid vid Verner von Heidenstams Övralid som ligger någon mil norr om Motala. Detta var Heidenstams sista bostad som han själv ritat. Den är väldigt genomtänkt och välplanerad. Vi hade en entusiastisk guide som beskrev Hedenstams liv och hur han tänkt när han planerade Övralid. Rummen var planerade efter ett speciellt mönster när det gällde färger. De var väldigt ljusa förutom arbetsrummet som var grönt och där fick inte komma in för mycket ljus, där fick heller inte vara tavlor eller något som störde arbetsron. Det kom emellertid upp en tavla efter mycket övervägande. Den ende som fick sitta i hans arbetsstol förutom Heidenstam själv var hans hund.
Han tänkte mycket på sin personal. Köket var efter den tiden modernt. I gästrummen var sängarna inköpta från sjukhus, för att det fanns hjul på benen, det var lättare att städa då.
Trappräcket var snidat så att det skulle passa hans hand, hans tumgreppet var insnidat.
Ja det finns tydligen mycket att berätta om Verner von Heidenstams liv. Han var en stor konstnär och en av våra nationalskalder. Han fick nobelpriset 1916, tyvärr fick han efter det skrivkramp och inget mer gavs ut av honom.

Ja, Övralid ligger mycket vackert vid Vättern, framför huvudingången står ett ståtligt körsbärsträd.

                                                     Körsbärsträdet framför huvudingången

                                                   Utsikten från Övralid över sjön Vättern

Efter besöket på Övralid fortsatte sällskapet mot Motala, där vi checkade in på Hotell Nostalgi.
Nu fick vi också vår första pratstund över en kopp kaffe och lite mat. Det blir ju alltid lite att avhandla då man inte träffas så ofta. Vad har hänt med bilarna sen sist m.m.

Efter att stärkt oss var vi redo för att ta en första titt på det berömda Motala bilmuseum. Ja, där fanns många gamla godingar, där var Rollsar och där var Heidenstams bil. De flesta bilmärken var representerade. Förutom bilar fanns där även radioapparater, fotoapparater, teleteknik mm. Jag hittade den första radio som jag minns från min barndom, en Radiola från 1946 

                                                                       Radiola 1946

Nu var i alla fall jag ganska trött och gick för att vila lite innan middagen senare på kvällen.

Tor hade inte tittat färdigt på bilarna så han gick tillbaka till museumet för att fotografera. När han väl gick där ifred från mig i lugn och ro, så kunde han inte bestämma vilka bilar han skulle fotografera. Så det blev inga, jag var säker på att han som vanligt skulle ta jättemånga bilder, så fotograferade  heller inte jag några bilar.

På kvällen samlades vi i restaurangen för att äta vår middag. Vi var alla glada och förväntansfulla.

Vad skulle serveras? Jo, det blev en förrätt bestående av soppa gjord på kräftor.

                                                               Förrätt; kräftsoppa

Huvudrätt Vätternröding med svampsås och sparris, till efterrätt pannacotta. Därtill ett vinpacket. Alltså blev det en god stämning.

Efteråt dans för dem som ville det.

Söndagsförmiddagen efter en god frukostbuffé, styr vi åter söderut mot Dalby. Det skall bli skönt att komma hem igen efter en fin helg och vädret är fortfarande strålande.

Kaffepause i solgasset.

Höst

Vi har en fin höst och än så länge har vi haft fina dagar med hög luft. Jag njuter av detta och att kunna gå ut med min hund Bella. Det är lite av en upptäcktstripp var gång vi är ute. Bella upptäcker nya dofter och ljud varje gång. Nosen är långt ner i marken, svansen i topp. Hon hittar nya vänner, oftast andra hundar som hon hoppas få leka med eller åtminstone hälsa på, hundar är ju så sociala. Hennes boll ska vara med då vi går ut och när vi kommer till en kulle, så får jag allt kliva upp på den och kasta bollen så långt jag kan.  Hon tröttnar aldrig på att springa efter den och hon är fantastisk på att ta lyror i luften. 

Häromdagen uppdagades plötsligt en stor katt. Den satt och lögade sig i solen och när den fick syn på Bella sköt den rygg och fräste. Bella i sin tur försökte dra mot den och morra. Katten snabbt upp i trädet och vips skrämde iväg en stor flock med fåglar som flög iväg. Bella promenerade lugnt vidare med högt buret huvud och svans. Maktkamp finns även i bland djuren.

Trevligt är det som idag när vi träffar förskolebarnen som är ute i naturen. De är oftast väldigt nyfikna på Bella och hon är ju rätt tålig när det gäller barn. Barnen idag fick nog lära sig matematik eller svenska. De hade samlat pinnar som de bar på. De fick väga pinnarna i händerna och ta reda på vilken som var tyngst. Längden på pinnarna osv. De var så duktiga och svarade rätt och även böjde ordet tung rätt. De bådar gott för framtiden och att lära under lek är säkert både  roligt och ett bra sätt.

Nästa barngrupp satt och fikade mellanmål på en backe i solskenet.

Ja, så kan vår förmiddags promenad se ut.

Nu hoppas jag på en fortsatt fin och lång höst.



SKOLAN

Jag vill fortsätta mina tankar om skolan, hur kan vi förbättra arbetsmiljön där för elever och lärare?
En god arbets och studiemiljö ger goda resultat! Har vi inte det i Lund? Jo, det har vi, Lund ligger bland de 5 bästa kommunerna i landet och så har det varit i de 9 år som mätningar gjort. Två gånger har vi också varit Etta. Vi har en hög andel behöriga lärare och det visar sig att sjukfrånvaron bland dem har minskat. Alltså vad skall jag skriva om när det är så bra? Det farligaste är tror jag att om vi slår oss för bröstet och säger "Vi som är så bra och har så bra resultat". Bra skola är färskvara, vi måste hela tiden på olika sätt fortsätta att arbeta och förbättra den.
I söndagens sydsvenska läste jag om en skola i Nossebro som jag blev imponerad av. Nossebro skola var näst sämst landet mätt i andel behöriga elever till gymnasiet. Nu är den bäst. Det tog 3 år att förändra resultatet utan att det kostade extra pengar och extra arbete för personalen. För 3 år sedan hade var fjärde elev inte behörighet till gymnasiet. Förklaringar till det dåliga resultatet fanns, flera barn med olika problem och flera barn med adhd eller autism. I våras fick 100% av skolans elever i nionde klass behörighet till gymnasiet. Hur? Jo skolan hade bestämt sig att arbeta i enlighet med vad forskningen säger.  Det gällde att söka en ny väg.  Det började med att man bestämde att alla elever skulle gå i en vanlig klass. Ingen elev skulle behöva lämna klassrummet. Även särskolebarn och autistiska barn tillhör klassen där de är. De elever som behöver extra stöd skall få det i klassrummet. De slutade plocka ut elever och började plocka in lärare istället. De som behövde ännu mer stöd fick det på håltimmar eller den schemalagda studietid alla elever har. De kallar det en synvända och där ingick också ett konstanterande, elevens framgång är skolans ansvar. Om en elev misslyckades var det skolans misslyckande. Lärarna började läsa forskning och forskningpedagogik. För barn med behov av särskild stöd är det en förutsättning att de lyckas. I början var det lite svårt för lärarna, de ville helst ha stängda dörrar för att vara ifred. Men nu vill alla ha hjälp. Att få in en extra lärare i klassen betyder mycket. Ingen gapar och skriker, de får hjälp med vad de vill, inte bara de svaga eleverna och läraren får feedback. Ja detta kan man läsa om i söndagens Sydsvenska. Här var specialpedagogen som var eldsjälen till att resultatet blev så bra. Det behövs fler sådana på våra skolor i landet.. Jag vet att detta sättet att arbeta nu diskuteras på fler ställen. Det är positivt. Det blir ju lugnare i klassrummet fler ögon ser vad som händer och eleverna får arbetsro.
Jag tänker att även mobbning som jag skrev om i förra inlägget kan bromsas på detta sätt.

Per; Tack för dina kommentarer som säkert är helt riktiga. Jag förstår att det är ett hett  diskutionsämne i utbildningen.
Ingrid. Jag har nog också intrycket att vuxna förr tog mer kollektivt ansvar o vågade säga till.  Vi får alla hjälpas åt.
Andra synpunkter på skolan, undervisning tar jag gärna emot.

Mobbning mina tankar och funderingar

Nu den senaste veckan har det inte gått en dag utan att tidningarna haft rubriker eller insändare om mobbning och kränkningar i skolan.
Barnen har skolplikt och måste alltså gå till sin skola varje dag i 9 eller 12 år. Vilken värld möter dem där eller på väg till skolan?

För en del barn är det gliringar, kommentarer om t.ex klädsel, utseende, hur de uppför sig m.m.
Man kan bara tänka sig hur det känns att höra sådant nästan dagligen!
I dagens samhälle där varje elev har mobil och dator, så tar det bara ett par sekunder innan glåpord och kränkningar sprids till resten av klasskamraterna.
Hur många barn går till skolan med en klump i magen eller gråten i halsen? Vad skall hända nästa gång, kanske idag? Kanske sparkar de mig eller slår ner mig!
Många barn mår väldigt dåligt och vi kan aldrig veta hur det slutar för dem. En del har fått men för livet.

Nyligen har det skrivits om överfall på barn där kniv varit inblandad.

En 13 årig flicka med schal blev brutalt överfallen, de slet av henne schalen, drog henne i håret, sparkade henne blodig! Jag blir chockad och ryser när jag läser om sådant. Hur mycket skall hända innan vi reagerar! Återigen barnen har skolplikt. Skolan och vägen dit skall vara trygg för dem.
I skolan finns målplaner. O-tolerans mot mobbning. De  flesta skolor arbetar aktivt mot mobbning, elever ingår i olika elevgrupper.

Att mobbning ändå förekommer är nog vår allas skull. Vi har kanske inte från början tagit det på allvar, "så farligt är det väl inte". TV och medier visar filmer och program med våld som barnen inte kan hantera. Hur är våra attityder, är de alltid så rätt? Barnens och skolans värld är en spegel av världen i övrigt. Barnen tar efter, de lyssnar, de har långa öron.

I och med att SD gick så bra fram i valet och kom in i Riksdagen har stämningarna varit hårda för eller emot och det har diskuterats överallt. Vi kan tycka vad vi vill, men de är inröstade av svenska folket på demokratisk väg. Så det är bara att gilla läget!
Vuxna måste tänka på vad de säger, hur de uppför sig. Barnen lyssnar av!

Detta är några av mina tankar och funderingar i ämnet mobbning. Jag är på det klara med att de allra flesta barn inte gör så här och att de flesta barn går med gott mod till sin skola. Men det finns tillräckligt många som inte gör det och dem måste vi ta ansvar för.
Det finns naturligtvis många sanningar och orsaker.
Kommentera gärna, kom med synpunkter!

Examens och födelsedagsfirande

I dag har det varit en strålande höstdag, sol och en klarblå himmel. Enda nackdelen är blåsten, men så är det ju i Skåne. De vackra höstfärgerna börjar göra sig gällande. De vackra vädret har hållit i sig några dagar nu och det är bara att tacka och ta emot och hoppas att vi får njuta av det ännu en tid.

I helgen  tog vår yngsta dotter Christinas examen vid Lunds Universitet. Hon är nu teol kand i teologi. Bland  de anhöriga satt även vi stolta föräldrar. Man gläds åt när det går bra för ungdomarna och där var ca 70 duktiga ungdomar som fick ut sin examen.

Efter lite mingel fortsatte vi till våra goda grannar vars båda pojkar har haft födelsedag, så det blev ännu mer firande den lördagen. Trotts att vi snart hör till det äldre gardet är det härligt att vara med  där det finns barn och unga och det är härligt att de vill ha oss med.

Jubileumsfirande i Dalby

Dalby är ju en gammal by utanför Lund, med en gammal historia. Vår kyrka Dalby Heligkorskyrka fira just nu 950 års jubileum. I söndag firades med jubileumshögmässa i närvaro av Lunds biskop Anje Jackelén och Roskildes biskop Peter Fischer-Möller.

Till mässan var det uruppförande av ny musik komponerad av Johan-Magnus Sjöberg. "Ljuvlig är din boning". Allt var mycket ståtlig och fint.

Mycket har gjorts för detta jubileum. En staty i brons"Låt barnen komma till mig". Den är vackert placerad bakom kyrkan med en cirkel av rosor, en fin meditiationsplats.

En bok om Dalby kyrka en plats i historien. En bok med verkligt fina fotografier i från kyrkan. Den kan rekomenderas på varmaste.

Ja det blev mycket om kyrkan i Dalby i dag,men det är inte ofta som det händer stora saker här. Vi är stolta som bor här, en fin by utanför Lund som i dag växer så det knakar. Men det är också en historisk by.