tisdag 12 oktober 2010

SKOLAN

Jag vill fortsätta mina tankar om skolan, hur kan vi förbättra arbetsmiljön där för elever och lärare?
En god arbets och studiemiljö ger goda resultat! Har vi inte det i Lund? Jo, det har vi, Lund ligger bland de 5 bästa kommunerna i landet och så har det varit i de 9 år som mätningar gjort. Två gånger har vi också varit Etta. Vi har en hög andel behöriga lärare och det visar sig att sjukfrånvaron bland dem har minskat. Alltså vad skall jag skriva om när det är så bra? Det farligaste är tror jag att om vi slår oss för bröstet och säger "Vi som är så bra och har så bra resultat". Bra skola är färskvara, vi måste hela tiden på olika sätt fortsätta att arbeta och förbättra den.
I söndagens sydsvenska läste jag om en skola i Nossebro som jag blev imponerad av. Nossebro skola var näst sämst landet mätt i andel behöriga elever till gymnasiet. Nu är den bäst. Det tog 3 år att förändra resultatet utan att det kostade extra pengar och extra arbete för personalen. För 3 år sedan hade var fjärde elev inte behörighet till gymnasiet. Förklaringar till det dåliga resultatet fanns, flera barn med olika problem och flera barn med adhd eller autism. I våras fick 100% av skolans elever i nionde klass behörighet till gymnasiet. Hur? Jo skolan hade bestämt sig att arbeta i enlighet med vad forskningen säger.  Det gällde att söka en ny väg.  Det började med att man bestämde att alla elever skulle gå i en vanlig klass. Ingen elev skulle behöva lämna klassrummet. Även särskolebarn och autistiska barn tillhör klassen där de är. De elever som behöver extra stöd skall få det i klassrummet. De slutade plocka ut elever och började plocka in lärare istället. De som behövde ännu mer stöd fick det på håltimmar eller den schemalagda studietid alla elever har. De kallar det en synvända och där ingick också ett konstanterande, elevens framgång är skolans ansvar. Om en elev misslyckades var det skolans misslyckande. Lärarna började läsa forskning och forskningpedagogik. För barn med behov av särskild stöd är det en förutsättning att de lyckas. I början var det lite svårt för lärarna, de ville helst ha stängda dörrar för att vara ifred. Men nu vill alla ha hjälp. Att få in en extra lärare i klassen betyder mycket. Ingen gapar och skriker, de får hjälp med vad de vill, inte bara de svaga eleverna och läraren får feedback. Ja detta kan man läsa om i söndagens Sydsvenska. Här var specialpedagogen som var eldsjälen till att resultatet blev så bra. Det behövs fler sådana på våra skolor i landet.. Jag vet att detta sättet att arbeta nu diskuteras på fler ställen. Det är positivt. Det blir ju lugnare i klassrummet fler ögon ser vad som händer och eleverna får arbetsro.
Jag tänker att även mobbning som jag skrev om i förra inlägget kan bromsas på detta sätt.

Per; Tack för dina kommentarer som säkert är helt riktiga. Jag förstår att det är ett hett  diskutionsämne i utbildningen.
Ingrid. Jag har nog också intrycket att vuxna förr tog mer kollektivt ansvar o vågade säga till.  Vi får alla hjälpas åt.
Andra synpunkter på skolan, undervisning tar jag gärna emot.

2 kommentarer:

  1. Väldigt intressant! Jag tror på allt du skrivit att de gjort i den skolan!
    Här anser också lärarna att det är DE som har misslyckats om inte eleverna presterar. När L's klass i spanska hade dåliga resultat inom ett område gjorde läraren ett träningsprogram på avsnittet som de kunde göra hemma på nätet. Fantastiskt!

    SvaraRadera
  2. många fokuserar på eleverna när man upplever att det är stökigt i en klass, detta är fel synvinkel anser jag. Har precis haft praktik och diskuterat detta mycket med min handledare då vi har en utmanande barngrupp, det är barnen som utmanar pedagogerna till en bättre verksamhet.

    Barn är inte... det är miljön och situationen. Barn är inte stökiga eller lugna eller vilda eller ja vad som helst, de är det på grund av situationerna. En liknelse man kan göra är en kollega som älskar hockey, skriker och svär och lever om när hennes favoritlag spelar, men några timmar senare kan hon gå till kyrkan och då är kan hon sitta lugn och stilla och till och med fälla en tår för att det är så fridfullt och vacker. I de båda fallen är hon sig själv och det är miljön runt omkring som lyfter fram dessa sidor hos henne.
    Så om man som lärare upplever att man har en stökig barngrupp så bör man fundera på hur kan jag göra om miljön så att den blir lugnare för barnen. kanske jobba i mindre grupper, kanske möblera om, släppa in luft och ljus, ja finns hur mycket som helst man kan göra.

    Tycker det är bra det du skriver om att skolan som tar ansvar för misslyckandet och inte skyller på eleverna. Man kan aldrig skylla på barnen när något i skolverksamheten blir del, det är ett misslyckande från pedagogens sida, varför lyckades inte pedagogen att leda barnen genom en uppgift, varför lyckades pedagogen inte samla barngruppen och få en lugn och lyckad aktivitet. Ja frågorna kan vara många.

    Kan prata i flera timmar om detta men då blir jag sittande här hela natten och det var väl inte riktigt tanken, så jag avslutar nu.

    Ha det så bra, Hälsa pappa och Bella
    Kram

    SvaraRadera