VÅRA JULTRADTIONER

Så var då juldagarna tillända och det har blivit lite tid för eftertanke.

Hos oss har julen passerat lugnt,  min svåger Rolf från Norge kom, likaså  min son, som nu bor i Stockholm kom ner till oss i Skåne.
Vi blev färdiga i år också, även om julgardinerna kom upp först på julafton och middagsduken blev struken precis innan våra julaftonsgäster kom och maten skulle på bordet. Det var min äldsta dotter med familj som kom, hon har 3 underbara barn och de var naturligtvis förväntansfulla.
Diskussionerna huruvida tomten fanns eller inte fanns blev livliga. Marcus konstaterade när någon av de stora går ut, så kommer tomten. Är det morfar eller är det pappa som går ut, så är detta tomten.  Om ingen fattas,  ja då är det grannen. Ja, morfar gick ut, han skulle visst köpa kvällstidning lagom efter maten och Kalle Anka. Plötsligt knackar det på dörren och in kommer en stor tomte, nej det kan ju inte vara morfar. Tomten som kom pratade norska och strax efter kom morfar tillbaka. Alla var där, plus tomten, som de inte kände igen, det var en mycket snäll tomte och han hade fina klappar till barnen. Dessutom kunde han trolla fram en guldpeng från Hannas öron! Var det kanske därför hon haft så ont i örat innan och fått gå till doktorn?

Julafton förflöt som sig brukar, mat, Kalle Anka, julklappar mm. Det är svårt att ändra något, eller försök att ta bort något. Traditioner är viktiga och precis som sonen säger: Så har vi alltid gjort! Nej, det får inte bli för stora ändringar.

Om jultraditioner har Kim M Kimselsius skrivit så trevligt, så läs gärna om detta i hennes blog:
Kim M. Kimselius är här nu

När jag läste hennes blog kom jag  att tänka på några trevliga traditioner, som blev ett måste när jag var barn.
Bland annat att min mor gjorde en julkalender till mig, där hon på ett rött sidenband knöt 24 stycken godisbitar och överst var den största godbiten. Sedan hängde hon bandet över min säng och på morgonen fick jag klippa av en godisbit. Kanske en förlaga till dagens chockladkalender. Jag gjorde likadana kalendrar till mina barn när de var små, men det var ganska svårt att hålla sig till en bit om dagen.
En annan sak som jag kom på var de julsaker vi smyckade granen med. Där var gamla änglar av filttyg från min mors barndom. De har jag kvar i än dag och är mycket rädd om, eftersom de är så sköra.
Far hade från sitt hem, en fisk, en torsk som skulle hänga högt upp i granen nära stammen. Det var torsken Hilding, som min far berättade historier om när jag var liten och inte ville äta min mat. En bit till för torsken Hilding och en bit för... Det blev en hel del olika sagor. Torsken har inte jag inte kvar, den fick min bror, men sagor om torsken Hilding, har även jag berättat för mina barn.

Mycket viktig var också vem som skulle röra i gröten. Det blev oftast någon mina fastrar, de hade störst förtroende för detta uppdrag. Gröten skulle röras med andakt och i en 8, annars blev det inte bra.
Min storasyster Gertrud tog senare på sig detta uppdrag, när hon besökte oss på julafton.

En del traditioner har vi tagit med oss till i dag som ett måste.
Min farfar var smedmästare i Ystad och från honom har vi både en sjuarmad ljusstake och en adventstake. Kyrkan från mitt hem står på skänken och några gamla och nya figurer med.
Speciell plats har den gamla tomten.
En liten fin tomtemor, som är mig väldigt kär, gjorde min äldsta dotter när hon var barn och gick en kurs för att lära sig forma figurer och dreja i keramiken. Den står  nu på hedersplatsen!

Vi har idag lagt till andra seder från Norge, det måste finnas en norsk getost på julbordet.
Under åren har jag också skaffat några enstaka nya julsaker, några fina julgranskulor från Dubai. I somras på en av våra resor köpte jag en stor tomte från tomteverkstaden  på Älvkarleö. Den pryder nu sin plats under granen.

Alltså julen förflöt lugnt och stilla, men med de flesta av våra traditioner och alldeles för mycket mat.

Nu i mellandagarna har jag haft lite tid över och läst bl.a Simon och Ekarna av Marianne Fredriksson. En fantastiskt bra bok, en bok som alla bör läsa! I kväll skall vi gå och se filmen, jag är lite rädd att jag skall bli besviken, att jag har för stora förväntningar. Hur som helst det skall bli riktigt roligt.

JULEN NÄRMAR SIG MED STORMSTEG!

Att julen närmar sig med stormsteg märks, förutom all stress, på alla utbud av julkonserter. Det gäller att välja och vi valde Malmö Brandkårs Julgala på Malmö arena. Det visade sig vara ett alldeles utmärkt val.
En fantastisk kväll, med Malmö Brandkårs orkester, Hälsingborgs Konserthuskör och underbara artister såsom Gunilla Backman, Tina Leijonborg, Fredrik Lycke och Nils Olsson.
Bilderna kan kanske få fram lite av stämningen.


Gunilla Backman



Tina Leijonberg



Fredrik Lycke

Nils Olsson sjöng bl.a Heliga Natt helt fantastiskt!




Till slut Disney-Time

Kvällen avslutades med ett "extranumret Stilla Natt".  Det var väldigt högtidligt och hela kvällen kommer vi att minnas länge.

En annan fin kväll var kyrkans julfest. Det är kyrkofullmäktige som anordnar denna fest för de anställda, för alla frivilligarbetare och förtroendevalda inom församlingen.
Först var vi med om det helt fantastiska Luciatåget i kyrkan. Det var Ungdomskörerna som genomförde detta, vi kan verkligen vara stolta över våra körer i Dalby.
Sen avnjöt vi ett väldigt gott julbord, från Dalby Gästis. Den traditionella överraskningen var naturligtvis "Tomtekören", vilket betyder att de anställda sjunger och spexar.
Tyvärr har jag inga foto att visa, då detta var ett slutet sällskap och jag är osäker om de vill att jag lägger ut detta på nätet!

Ja, så har den sista tiden gått, i söndag bjöd en familj i gatan in oss andra på ett riktigt julkaffekalas, ett mycket trevligt initiativ!

Själv har jag dåligt samvete, bara 2 dagar kvar till jul och jag är långt ifrån färdig. Det skall städas, bakas och pyntas. Svågern kommer imorgon och sonen i övermorgon, men på något sätt blir det ju jul ändå, det har blivit det varje år!

En riktigt God Jul önskar jag er!


Ingrid! Jag hoppas verkligen att det går bra för dina släktingar, så märkligt att både mor och dotter drabbas av cancer samtidigt!

JAG HAR FÅTT 2 JULBREV

EN JULGÅVA

För några veckor sedan fick jag två brev, som jag inte riktigt kan släppa. Vi är säkert många som fått dessa brev.
Det ena kom från Cancerfonden, det är utskickat till dem som stött cancerfonden vid t.ex begravning.
Ett brev fanns medlämnat från en ung kvinna, som för ett år sedan besegrat cancern. Ett gripande brev om hennes kamp mot sjukdomen och dess svåra behandling, hennes oro att inte få se dottern växa upp eller följa bonusdottern ut livet.
Alla har vi någon i vår närhet som fått cancer, denna hemska sjukdom. Kanske känner vi någon som just nu kämpar för sitt liv och går igenom tuffa behandlingar. Själv har jag under året varit med om två begravningar där cancern alltför tidigt tagit deras liv. Jag känner också två kvinnor som har bröstcancer och går igenom tuffa behandlingar.
I vår släkt har min far, min faster och min svärfar avlidit i cancer.

Det andra brevet kom från Hjärt och Lungfonden. Jag stöder denna fond genom att ge en hundralapp i månaden.

För snart två år sedan vaknade jag en morgon och mådde jättedålig, min första tanke var kraftig influensa. Jag mådde illa, hade ont i överkroppen, kunde knappt lyfta mina armar. Efter ett tag förstod jag att det inte var influensa, smärtan i bröstet tilltog och Tor ringde ambulans.
Jag blev hjälpt av flera änglar, allt från ambulanspersonalens professionella omhändertagande med smärtlindring,syrgas, medicin. De förde mig till lasarettet i Lund, där personal stod beredda att ta hand om mig och till slut på Hjärtintensiven där jag fick ett eget rum med övervakning att vila ut på.
Efter 5 dagar kom jag hem och nu följde en uppföljning av mitt hjärta på hälsoenheten. Jag fick gå på föreläsningar, fick träning under en sjukgymnast ledning mm. Alla verkade måna om att allt skulle gå bra och att jag skulle kunna leva ett normalt liv, vilket jag gör idag, jag mår bra.
Forskningen har gått framåt med en väldig fart och därför lever jag så bra idag.
När min mor dog i en hjärtinfarkt 1975, var det inte så mycket man kunde göra. Mina barn var små då och jag har många gånger önskat att hon fått leva längre, för att stödja mig och för att hon skulle få följa sina barnbarn.

Dessa två brev önskar bidrag till forskningen inom respektive område. Där finns fortfarande mycket kvar att utforska.

Hjärt o Lungfonden t.ex kan man ge ett bidrag till forskartid eller någon liten gåva som t.ex ett halsband.

Detta kan vara en julgåva givet med hjärtat och till glädje för väldigt många.

STOCKHOLMSBESÖK

Ja, jag skrev ju om festen vi var på i Blå Hallen förra gången, så jag tänkte att berätta om vad vi gjorde för övrigt den helgen i Stockholm.

Lördagen den 19

Tidigt på lördagsförmiddagen, kom vi till vårt hotell Clarion Sign, som verkar vara ett jättehotell centralt i Stockholm. Vår yngste son Per, arbetar nu i Stockholm, så naturligtvis ville vi träffa honom.

Alltså kom han till hotellet och vi fikade lite tillsammans. Tor och Magnus skulle gå på prisutdelning, men Nettan och jag tyckte att vi behövde komma ut lite, innan festligheterna på kvällen för att orka. Vädret var också helt underbart, solen sken och det var varmt i luften. Alltså gjorde vi stan tillsammans med Per!



En pause i Gallerian

Mycket folk var ute på stan och efter ett kort besök på NK och Gallerian fortsatte vi vidare till Gamla Stan! Här tycker jag om att gå i de gamla gränderna och alla små butiker.

Per och Nettan

Tänk att jag kunde låta bli att köpa något! Det är bara så härligt att strosa omkring här.



Titta på gatunamnen!



Trångt i de smala gatorna

Vi gjorde också ett besök i den vackra Storkyrkan, där det var en konsert, som var avkopplande att lyssna till.

En lätt lunch bestående av Ceasarsallad unnade vi oss också, innan det var dags att skiljas från Per och gå hem för att vila och göra oss fina till kvällen.

Vilken underbar dag

Söndagen den 20 december
Efter en sådan fest, blev det en sovemorgon och därefter en långfrukost. Dessa fantastiska hotellfrukostar, som man äter alldeles för mycket av!  Per anslöt sig till oss. Efter mycket överläggande över vad vi skulle hinna eller orka med under dagen, beslöt vi att besöka ett spårvagnsmuseum, som även innehöll ett leksaksmuseum.


Denna  elektriska spårvagn från 1901



 Nettan vid en hållplats

Jag är mer intresserad av leksaksmuseumet. Blir nog aldrig vuxen! Här hade Lasse Åberg en mussepig utställning och tänk jag hittade en av mina favoritleksaker som barn.

Denna mussepigdocka är av trä, armar och ben är ledade. Den kunde stå, sitta och man kunde böja armar och ben hur som helst. En sådan lekte jag som barn, framför allt på vårt sommarställe och har en minnesbild av hur jag dansade med Musse.



Fler Mussebilder.

Naturligtvis fanns där underbara dockor, dockhus, bilar och mycket annat man känner igen från sin egen och barnens barndom. Magnus t.ex undrade var hela deras smurfsamlingen finns, kanske dags för en  städning av källarförråd. Mycket trevligt, litet museum var det och kan rekommenderas.

Magnus och Nettan skulle ta ett plan tidigare och för oss andra, blev det en tur tillbaka till Gamla stan. Här avslutade vi vårt Stockholmsbesök med middag på ett mycket mysigt Gästgiveri. Per åt oxfilé, Tor pyttipanna och jag gravad lax. Alla var mycket nöjda.

Även denna helg hade sitt slut. Så mycket vi upplevt av fest och av god mat, Stockholm och att få träffa Per!

Jag ser att många läser min blogg och  det är mycket trevligt, men jag önskar att fler kommenterar! Det är väldigt roligt att skriva och jag hoppas att även andra har intresse av det jag det jag skriver. Så kommentera gärna, jag är lite nyfiken av mig.

Ingrid: Jag blir alltid glad över dina kommentarer! Ja. det var mycket vackert i Stadshuset. Gissa om jag kommer att kolla Nobelfesten! Det är en verklig prestation att laga och få ut mat till så många. Allt var ju så jättegott, men kanske förrätten vann eller kanske efterätten. Ja, jag vet inte.
Magnus sitter i Södra Bilsportföreningens styrelse och är alltså också aktiv. Det var ju jättekul att vara tillsammans på denna fest.

ÅRETS FEST!

EN HELT FANTASTISK OCH MAGISK KVÄLL I BLÅ HALLEN!



Foto Bengt.Åce Gustavsson/racefoto.se
Dukat till fest i Blå Hallen. Se vilket fantastiskt ljusspel!

Äntligen kom då den lördagen då vi skulle på FESTEN! Tillsammans med maken Tor och sonen Magnus och hans Jeanette begav vi oss tidigt till Sturup för att ta första planet till Stockholm.
En del förberdelser med inhandling av kläder till både mig och Tor hade det naturligtvis varit. Det krävs en del i vår ålder för att vi skulle vara så stiliga som möjligt!


Foto Bengt-Åce Gustavsson/racefoto.se
Magnus och Nettan på intåg

Vi började med mingel i den glittrande Gyllene salen. Denna sal som helt smyckas av guldmosaik, otroligt vackert och magiskt träda in i. Bara tänka sig att där har vi smakat på champagnen och minglat omkring lite, inte illa! 

Tor och jag

Magnus och Nettan

Foto Bengt-Åce Gustavsson/racefoto.se
Mingel i Gyllene salen

Därefter vandrade vi ner för den berömda trappan och fick uppleva det fantastiska ljusspelet i Blå Hallen, där vi skulle inta vår middag. Efter en stund hittade vi vårt bord och vår bordsplacering. Tänk vi var 720 personer som skulle hitta sin plats, men allt var mycket välorganiserat, så alla kom rätt till slut.

Middagen var naturligtvis av allra bästa klass och mycket god. Det sägs att det var samma kockar som senare skall laga maten till Nobelfesten. En del servitörer har nog en del kvar att öva innan de kan servera kungafamiljen. Överhuvudtaget var det väldigt stiligt!

Förrätt Cheesecake med sikrom, syrad rödlök och citron



Grillad oxfilé med Gotlandsgrönsaker, rödvinssky och potatisgratäng

Vaniljglasstårta med svartvinbärssorbet

Middagen inleddes med ett bejublat tal på rim, "Vår bästa tid är nu" av bilsportsförbundets ordförande. Han var iklädd en tävlingsdress från 1936 då bilsportförbundet bildades. Många andra celebriteter fick komma upp på podiet och tala om deras minnen 
Sedan hade vi även en fantastisk och fin underhållning med dans, akrobatik och sång, vilket var helt underbart, många duktiga artister fick vi uppleva!
Ett litet axblock med foto så ni får se!


Foto Bengt- Åce Gustavsson/racefoto.se
Ordförandens tal på rim: Vår bästa tid är nu



Foto Bengt-Åce Gustavsson/racefoto.se
Lindansare



Foto Bengt-Åce Gustavsson/racefoto.se
Magnus Bäcklund sjöng som ackompanjemang till Lindansarna

Middagens höjdpunkt var när efterrätten kom ned för den stora trappan med tomtebloss i tårtan. Det var riktigt festligt


Foto Bengt-Åce Gustavsson/racefoto.se
Efterätten på väg

 Efter middag och kaffe som tog åtskilliga timmar med underhållning och allt, avslutades denna fantastiska kväll som sig bör med dans i Gyllene Salen!

Naturligtvis kunde inte jag låta bli att posera på trappräcket ner till Blå Hallen innan natten var slut!



Vi fyra och drygt 700 till har varit med om en fest som vi kommer att minnas länge, länge!



EN AWARD!

Jag har fått en award från Ingrid. Frans i England. Ingrid är en granne till oss som flyttat till London. Därifrån skriver hon väldigt utförligt om livet, den engelska skolan och sin härliga familj. Hon är väldig underhållande och jag ser alltid framemot hennes blog, där hon sprider glädje!
Jag är väldigt glad och smickrad över hennes blogutmärkelse och vet inte om jag är värd den, då jag bloggar i betydligt mindre skala än hon. I alla fall Tusen Tack för utmärkelsen!




Med utmärkelsen följer en del regler och jag som inte följer regelbundet så många bloggar har lite svårt att få ihop 5 stycken, men jag tar de jag känner till och brukar läsa då och då.

Reglerna är:

1. Klistra in awarden
2. Tacka personerna som gav er awarden och länka till bloggarna.
3. Välj ut fem personer som du vill ge awarden till.
4. Lita på att dina följare sprider kärleken vidare till andra bloggare
5. Och det viktigaste ha roligt och stötta varandra!

Så här skrev Ingrid varför jag fick min bloggutmärkelse:
Sprider glädje inte bara genom sin blogg utan framför allt bland sina grannar. Dessa grannar sätter stämning på hela den gata vi bodde på i Sverige och det är vi evigt tacksamma för.

Pers blogg om allt i allmänhet http://rugsveen.blogspot.com/
Per har skrivit om sin flytt från Sundsvall till Stockholm, där han nu slutför sina studier och arbetar som förskolelärare. Han är färdig med studierna i januari. Han flyttade norrut efter studenten och är genom olika vägar snart färdig med sina studier. Hans blogg är jättefin! Titta gärna på senaste inlägget och hans foto av Carola. Så han är även en duktig fotograf!

Boktokig: http://boktokig.blogspot.com/
Genom boktokigs blogg har jag fått mycket glädje av henne lästips för mig själv och som presenter speciellt till mina barnbarn. Jag finner mycket glädje av att läsa hennes blogg även om jag är dålig på att kommentera.

Rasmus och lite till: http://rasmusochlitetill.blogspot.com/  Christina har inte haft tid att skriva på länge, så hon behöver en uppmuntran att fortsätta att skriva om sin katt Rasmus och sina sista veckor innan sin examen. Jag hejar på henne!

Elin och Tom: Våra härliga grannar, De har ingen blogg men sprider verklig glädje omkring sig. Det kan vara genom spontaninbjudning, passning av hund mm. Uppmuntran vid alla möjliga tillfällen, de har alltid tid  (trots fullt schema) 
Mette, Ola och Sabina: även de goda grannar som sprider glädje omkring sig.

Så tack än en gång tack Ingrid, det är nog så att grannarna sprider glädje omkring sig och stöttar sina medmänniskor. Därför delar jag med mig av utmärkelsen, utifrån sista regeln!

NOVEMBERHÖST

Bild från Karlslundsparken i Landskrona

Äntligen skall jag få ner några rader till min blog! Jag blev ombedd att göra ett inlägg till Rollsklubbens hemsida. Datorn och jag har inte varit goda vänner, jag har helt enkelt inte kunnat skicka iväg det så jag fått arbeta om det flera gånger. Jag vet inte om lyckas till slut, det är  så frustrerande!

Nu har hösten kommit en lång bit på väg. I helgen var jag i Landskrona för att heja på mina barnbarn som spelar hockey. Vem tror ni det är som sitter på läktaren och skriker heja lejonet, eller oh nej, bra, och ja?  Det är bland annat en mormor och farmor. Barnen har utvecklats mycket under de år jag varit och sett på dem, de åker riktigt bra och fort skriskor, ja det går undan. Sedan är jag mycket imponerad av alla dessa föräldrar som verkligen engagerar sig i barnens sport. De ställer upp varje helg, kör barnen, hjälper dem. Då det är väntetider går de ut med dem i parken, hjälper de olika grupperna med måltiderna. Samlar in pengar genom lottförsäljning, cafeteria osv.

Vädret var vackert och varmt i helgen så medan jag väntade på att de skulle spela match, promenerade jag i den fina Karlslundparken som ligger vid ishallen. Där var så vackert, härliga färger med alla löven som nu har trillat till marken. Bilderna får tala för sig själv!

I parken fanns flera av våra vanligaste djur, visserligen bakom staket men ändå stort utrymme.

Ingrid: Ja, barnen är duktiga och väldigt olika. Det är spännande att följa dem och deras olika utveckling. Ibland förundras jag 5 så olika barn! Du vet ju hur det är med dina egna som är fantastiska, men säkert även de olika. Christina blir färdig präst nu i januari samtidigt som Per blir färdig förskolelärare, det är verkligen kul!


Per: Du är ju precis lika duktig och vi ser framemot din examen i januari!

Teologie Master

Lunds Universitet

Den 8 oktober var det åter dags för oss att bege oss till Lunds univeristetets aula. Vår yngsta dotter Christina, skulle motta sitt diplom som Teologie Master.

Högtiden inledes med musik och tal. Christina höll de examinerades tal, ett bejublat tal, inför 500 personer. Ni kan tro att det var ett par stolta föräldrar som satt i salen.
Det är en speciell känsla att  tänka sig att nu är minstingen färdig med sina akademiska studier och i januari prästvigs hon. Åter en mycket stor händelse!

Fläskfilen förbereds, sås och kantareller saknas ännu.

Efteråt firade vi med, de syskon och syskonbarn som bor här nere, hennes fru och svärföräldrar, en middag hemma hos oss.




Festbordet färdigtdukat!



MIDDAG PÅ GYLLENE UTTERN

Efter att vi gjort oss så fina det bara går, fortsatte kvällen med middag på Gyllene Uttern. Matsalen var dukad till fest och vi skulle inta en femrätters middag.

På menyn stod:

Amuse bouhe:

Laxmousse, toast och citronvinägrett

Sorbet

Kalventrecote,tomatsauté, örtsmör och sticklök

Choklad och kolaterte med körsbärskompott

Det är ju inte helt lätt att översätta allt, så det blev lite diskussioner



Amuse bouche. aptitretare med sparris, torkad skinka. ost




Laxmousse, toast och citronvinägrett



Sorbet

Sorbet var en mellanrätt, ganska söt och smakade lite syrligt lime. Jag har fått lära mig att man vid finare middagar ofta har en sådan rätt, för att skall rensa smaklökarna. Vi kan nämligen inte urskilja för många smaker på en gång, så då det serveras flera rätter med olika viner är detta ett utmärkt sätt
att till fullo njuta av alla smaker.



Kalventrcote, tomatsauté, örtsmör och sticklök



Choklad och kolatarte med körsbärskompott

 Ja, hela middagen var verkligen en upplevelse och stämningen kan inte bli annat än på topp efter en sådan måltid med trevliga vänner. Vi gläds verkligen åt att träffas så här ett par gånger per år.




Utsikt över ett fortfarande något dimmigt Vättern

Efter att sedan sovit några timmar och njutit av den stora hotellfrukosten, var det dags att packa och bege sig hemåt. Ett foto från vårt hotellrumsfönster kunde vi ta nu på förmiddagen då dimman lättat något.

Ett roligt sammanträffande hade vi på hotellet, precis innan vi skulle lämna det. Då började Tor prata med ett annat par som kom från Norge och tänk det visade sig att mannen kom från samma ort som Tor, nämligen Strömmen, norr om Oslo. De hade gått på samma skola och vissa lärare hade de gemensamt. Ja. världen är inte så stor!

Innan vi på riktigt vände hemåt besökte några av oss Gränna hamn, denna sköna sista varma dag. Jag som alltid drar mig mot havet om jag kan, kunde naturligtvis inte låta bli att fotografera utöver hamnen och vattnet.

Ja, tänk det var bara drygt en vecka sedan dessa bilder togs, så fort årstiden ändrar sig, nu har vi haft första nattfrosten och hösten har verkligen gjort sitt antågande.

Ingrid: Ja det är tråkigt när inte kommentarerna fungerar, jag har någon gång haft samma problem när jag velat kommentera din blog. Jag har också haft besvär med att skriva och fått göra om och bilder som inte kommit där jag velat, det är nästan så jag velat ge upp. Kommentera gärna, jag tycker det är roligt att läsa vad andra tycker.
Det är lätt att åka förbi sevärdheter när man är på väg någon annanstans. Därför är det så roligt med dessa träffar, vi får se många platser och sevärdheter som kanske hade gått oss förbi annars.
Klänningen tror jag kommer bäst till sin rätt, när jag också har de rätta smycken till.