DET BLEV JUL I ALLA FALL!

Ja det blev jul i alla fall här på Vångavägen och en riktigt trevlig sådan. Julgranen blev inhandlad i sista minuten. Maten och julklapparna färdiga i tid. När jag stekt julskinkan såg den alldeles för liten ut, eftersom jag inte vill att det skall se  för snålt ut, fick jag på julafton ge mig ut och handla en skinka till. Nu står jag med två skinkor över!

Onsdagen den 22 kom Per någon timme försenad, men det var endå ett under då vädret inte var det bästa. Han hade fått en tågbiljett på tradera för 7 kronor Sundsvall - Stockholm! Därifrån flög han till Sturup. Fantastiskt att allt trots allt klaffade.

Julaftonsnatten infann sig farbror Rolf, han hade kört hela vägen från Norge. Det hade varit halt.

På julafton kom Magnus med sin sambo Nettan och barnen Johan och Morgan.

Christina och Anna kom med hemlagad inlagd sill, Janssons Frestelse, ris á la Malta mm.

 Så det blev massor  av julmat. Ingen behövde gå hungrig från bordet.

Plötsligt uppkom spontant viskningsleken. Vi skulle viska en mening eller citat till bordsgrannen och när det kommit runt skulle det läsas upp. Inte var det samma mening som från början. Vad vi skattade och roligt var det.

Senare på kvällen julklappsutdelning, då vi varit dåliga på att rimma fick det bli nödrim på plats, det var väl så kul.

Den mest uppskattade julklappen fick Morgan

JULVECKA!

NALLEKONSERT

Nallekonsertens Luciatåg

I lördags var Tor och jag på Nallekonsert i Malmö.
För någon vecka sedan frågade vår granne Elin, om vi ville gå på Nallekonserten, sonen skulle vara med och sjunga. Naturligtvis ville vi det. Vi skulle också vara med i ett överraskningsbus för hennes föräldrar som är på besök från Norge. Hennes pappa är en god körsångare och har har länge velat att barnbarnet Alexander skulle sjunga i kör, men han har tidigare inte varit så intresserad av detta. Emellertid började han sjunga i höstas och det var en hemlighet för morfar. Nu kommer vi in i bilden, vi skulle be dom följa med på konserten, där de då skulle upptäcka att barnbarnet var med och sjöng som tomtenisse.

De följde med oss och anade ingenting, trots att de hade många frågor, lyckades vi alla att inte avslöja oss. En stor del av deras släkt dök upp på konserten, lite konstigt var det att de fått platser bredvid oss, men... Morfars min och hans glädje var obeskrivlig, när lureriet uppdagades.







Tor och Morfar Arnstein



Alexander som tomtenisse

Ja, morfars dröm gick i uppfyllelse, Alexander sjunger i kör! Vilken glädje! Så härliga grannar som vi har här i gatan som låter oss vara med på lite bus. Det tycker vi är roligt.

Därefter fortsatte vi till Burlövs Center där yngsta barnbarnet Tobias skulle dansa. Han är med och dansar i Crazy Feet. Härlig glad dans denna gång på Walt Disney tema.

En liten vätte upptäcker sin morfar



Tobias dansar vidare

 Vi är nu i slutspurten inför julen. I början var jag ganska god tid, men jag har mycket kvar att göra.

Ikväll hoppas jag att Per kommer ner till Skåne. Helt säker kan man inte vara i dessa tider. Vädret skall stämma i hela vårt land. Han reser från Sundsvall med tåg till Stockholm och därefter med flyg. Det har varit stora trafikproblem på grund av alla snö. Här ser fint ut i dag efter nattens snöande.

Julklapparna ligger på posten (eller spelbutiken, posten finns inte mer). Då det var oväder i förra veckan så har jag inhandlat flera julklappar över nätet. Böcker som jag har fått tips om från boktokig. och även en del roliga saker från Coolstuff. Tack för tipsen de har räddat mig! Mat och dricka skall inhandlas och lagas till. Granen har vi fått tips om var vi kan hugga. Jag tänker som så att det blir jul i alla fall och det brukar bli bra även om de sista dagarna ser ut som man inte skall bli färdig.

Jag avslutar med några fina vintriga bilder från Dalby

LUCIA

Ja, vad tiden går, nu är det redan Lucia!
Jag har alltid älskat Lucia, jag kommer ihåg stressen med alla lucialinnen som skulle vara färdiga och användas på olika tider under den veckan. Dom skrynklades och barnen spillde saft och de fick tvättas om och strykas om. Den som gladde sig mest var nog jag, att se alla dessa små tindrade lucior och tärnor. Idag är det betydligt lugnare för mig. Jag har avnjutit en underbar luciakonsert i Dalby kyrka. Deras körer är helt fantastiska! Inte nog med det i lördags var jag i Alla helgonakyrkan i Lund och hörde deras kör också den fantastisk.

Det är ett tag sedan jag skrev  i min blogg, men förra veckan var ganska hektisk.
Den började med att vi  på måndagen körde upp till Norge, för att vi skulle övervara vår väns begravning på tisdagen. När vi vaknade på tisdagsmorgon, så upplyste hotellet oss om att det var 24 minusgrader ute. Det var kallt, speciellt när man kom från plusgrader. Dagen var emellertid underbart vacker, som ett sagolandskap. Frosten dallrade i luften och alla träd och granar var täckta av snö och frost, solen strålade från en blå himmel.
Begravningen var klockan elva och hela kyrkan var fullsatt. Det var en vacker och stämningsfull begravning och efteråt följde vi kistan ut till gravsättning. Kyrkan låg på en höjd och vi fick gå sakta runt kyrkan och nerför slänten där graven låg. Det var mycket kallt och jag var inte beredd på detta och mina skor var inte varma nog. Kylan gick genom märg och ben, det tog lång tid innan jag kände mig varm igen.
Efteråt samlades vi till en trevlig minnesstund och vi fick möjlighet att prata några ord med de anhöriga.
Vi körde hem igen direkt då jag hade uppdrag tidigt på onsdag morgon.

Både onsdagen och torsdagen satt jag som nämndeman i tingsrätten, onsdagen i Landskrona och torsdagen var förhandling  förlagd till Lund. Det är ett mål som varar i fem dagar så det är ganska omfattande.
Sista dagen blir på fredag.
Att vara nämndeman är väldigt intressant, man får lära sig mycket om samhället och får väldigt stor inblick i hur saker och ting fungerar. Jag får en aning om hur åklagare och försvarare agerar och att först höra deras sakframställan och sedan slutpläderingen är givande.

Veckan har också betytt lussekattsbak, inhandling av julklappar och inslagning av dessa. De på bilden skall ner till Dubai. Där bor min näst äldsta dotter och hennes familj. Det är naturligtvis tråkigt att hon bor så långt borta, vi får glädjas åt de gånger vi kan träffas, kanske åker jag  ner till våren. Till jul får hon besök av sin storasyster med familj och jag antar de firar en härlig svensk jul tillsammans, systar och kusiner.



julklappar på väg



ETT SORGEBUD

Denna vecka hade jag tänkt att börja skriva lite om vardagens små glädjeämne, men jag börjar med ett tråkigt besked som vi fick. En av våra äldsta vänner från Norge har gått bort. En god vän till Tor från studietiden här i Sverige. Han var med när Tor och jag träffades första gången, var bestman på vårt bröllop och vi var med när han gifte sig i Norge mm. Avståndet och tiden har gjort att vi tyvärr inte har träffats så mycket de sista åren. Dock missade vi aldrig att köra inom och hälsa på honom och familjen när vi var i närheten. Det är trist och tyvärr så att vi som  pensionärer får vänja oss vid att vi inte har våra vänner för evigt.

En god terapi är att börja tänka på julen och i år har jag redan pyntat vårt lilla jullandskap i matrummet. Kyrkan och den stora tomten är riktigt gamla, de jag har ärvt från min mor kanske också efter mormor 



Försök till jullandskap

Ute är det som alla nu har märkt mycket snö och jag kan inte minnas att vi så tidigt haft så vintrigt. Ett par nya känger har jag fått inhandla för att hålla mina fötter torra och varma. Det var stor åtgång av vinterskor när jag handlade igår. När ni ser bilderna så förstår ni. Dessa bider tog jag idag på min promenad med Bella. 

Bella med vit nos

Lekkamrater vad skoj!

Skrylle

Från vårt fönster

Ser det inte härligt ut! Jag gläder mig också åt att se alla barn på pulka eller kälke i de små backarna vi har här. När nu snön väl har kommit önskar man att den stannar lite, i alla över julen. Tyvärr har de lovat plusgrader nästa vecka, så vi får väl se.

ADVENT

Så är äntligen advent här. En vit advent, mycket snö och det är ovanligt i Skåne. Advent är en härligt tid, när alla ljusen och stjärnorna lyser upp i fönstren. Nu börjar man planera inför julen och det är hela tiden mycket att göra, kanske lite för mycket så man inte hinner njuta.
Första advent är det för många tradition att gå i kyrkan, så även för mig. Jag gick i vår gamla fina kyrka här i Dalby, där det var familjegudtjänst och kyrkans barnkör sjöng så fint. De var jätteduktiga och flera stycken sjöng solo. Det är härligt att sjunga de traditionela psalmerna Bered en väg för herren och Hosianna. Prästen höll verkligen sin predikan till barnen. Hon talade om att vara en stark människa, inte alltid den som hade starkast muskler eller mest pengar mm. utan den som hade mod.

Eftermiddagen var vi på visit hos vår nyaste granne Mette, som så håller på att få iordning i sitt hus, hon är verkligen duktig och på kort tid renoverat mycket, köket är nästan färdigt. Jag vet sen förra året då vi totalrenoverade vårat kök hur mycket arbete det är. Nya bekanntskaper är alltid givande och Mette verkar otroligt positiv och trevlig.
När huset var till salu blev vi lite oroliga i gatan, då vi har en verklig god grannsämja här. Det kan ju inte vara lätt att efterträda de förra husägarna!

Efter någon timme var det dags att köra till Bjärred och på glöggfika hos dottern, de hade bakat och julpyntat så fint. Vi hade en skön stund där med lite småprat.

Det är väl just en av de fina sakerna med jultiden, vi träffas över lite glögg eller kaffe, besöker någon julmarknad och på sätt kommer ut från stugorna. Förväntan är stor både för barn och vuxna.

Ingrid: Till jul har vi på julafton svensk jul med bl.a sill, julskinka och julgröt eller ris à la Malta,
traditionellt julgodis. Kranskake som byggs som ett torn av ringar och fästs med godis.
På juldagen har vi revbensspjäll, mandelmusslor med grädde och hjortron lite norsk tradition.
Jag är mycket för att förenkla så jag brukar fördela de olika rätterna.

NY BIL

Ja samtidigt som jag lämnade min kära Citroén hämtade hämtade jag min nya bil en Opel Astra. Den är lite större än citran och troligen också lite stabilare. Jag har nu kört den i vinterlag upp till Landskrona. Vägarna var hala och moddiga, men bilen gick jättefint. Ett nytt smeknamn får jag hitta på, kanske helt enkelt Astra, jag tar gärna emot förslag!

Min nya bil Opel Astra

Så Ingrid nu är det en blå bil som ni får se upp med.

Per Bilden togs i torsdags och nu har det kommit mycket mer snö. Både du och Christina verkar väldigt ivriga att få prova den, men än så länge behåller jag den för mig själv.

Adjö till min Citroén Stella

Min sista bild av Stella i vinterskrud

Om någon timme skall min lilla Citroén  eller som jag ibland kallar henne Stella lämna mig .
Det känns lite sorgligt. Hon har varit  under några år en trogen väninna till mig. Stella har ställt upp för mig, gjort att jag kunnat känna mig fri. Hon har fört mig ditt jag velat, om det varit jobb eller semester, upp till Norrland eller bara utflykter.
Stella har behövt byta ut en del organ under åren, ny generator, nytt batteri och en del skruvar har lossnat.
Hon är en liten kokett fröken, har varit pigg, lite uppnosig ibland och gärna följt dit vinden blåser.

Jag har haft mycket glädje av henne. Nu byter jag ut henne mot en lite större, kanske tryggare bil, som jag hoppas att jag skall få lika mycket glädje av som jag har haft med Stella.

Nu hoppas jag hon kommer till någon som har lika mycket glädje av henne som jag har haft.

Adjö Stella hoppas du får det bra!

Det snöar!

I dag fredagmorgon och det snöar! Jag sitter och drar mig för att gå ut i snöslasket, men med hund måste jag! Bella är min hälsogud och livräddare, hon ser till att jag kommer ut i allt väder. Tack Bella! Du gör att jag mår bra och har god hälsa.

Annars är det just en sådan dag då jag vill krypa upp i en fåtölj med en god bok. Jag tackar för de tips jag har fått om blogen boktokig, den är jättebra och många nya boktips har jag fått både till mig själv och kanske som present eller julklapp. Tipset går vidare!

Jag kan tipsa om en rolig bok "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson.. Den är härlig och jag fick många skratt när jag läste den. Andra bra böcker som är underhållande är Herman Lindqvists kåserier. Jag tycker också om att läsa  svenska, skandinaviska eller engelska deckare. Wallanderdeckarna där handlingen utspelar sig i Ystad eller dess omnejd  är  läsvärda och de tilltalar mig kanske för att miljön är så bekant och att jag tycker att jag känner igen mig i den.

En bok som legat och väntat länge på att bli läst är Johan Theorins "Blodläge". Jag börjar på den i helgen och hoppas att jag inte blir besviken.

Nu kommer Bella med bollen och jag måste pausa för att ta hand om henne.



Bella ute och leker i den första snön

Tillbaka in i värmen igen och med en kopp kaffe. Bella blev verkligen lekfull när hon kom ut i snön. Tyvärr tror jag inte att den stannar så länge det är ju så med skånsk vinter. Därför är jag inte överlycklig när det är omkring 0 grader, det blir bara slask.

Per. Jag har också sett ung och bortskämd och blev verkligen arg över att se hur bortskämda de är. Inget program i min smak. Det positiva är att konstatera att mina egna ungdomar är så fina och lite har de fått lära sig och kan därför ta vara på sig själva. Ett bra TV program som jag skall se ikväll är Skavlan.
Kram.

Ingrid Ja det kommer även en ny dag, men vi har inte kommit längre i trädgården. Tor kände sig förkyld igår ja. och idag snöar det. Men vi ger oss inte utan det får ta den tid det tar och kommer nog att bli fint!
Ha det så gott!



Bakslag

I dag onsdag har det varit en ganska lugn dag då inte så mycket har hänt.
För att göra om vår trädgårdsframsida har vi varit tvungna att gräva upp våra lavendel och rosplantor.
Nu försöker vi att istället plantera dem nere i trädgården så vi har grävt upp en rabatt för lavenden och i morgon får väl rosorna sin rabatt. Sen är det bara att hålla tummarna för att de klarar vintern.

Annars har denna vecka börjat med bakslag, det var bestämt att vi skulle få våra shifferplattor till framsidan vecka 46. Alltså ringde Tor i måndags för att höra vilken dag de kommer. Nej de kommer inte förrän i mitten av december. Vi har redan väntat i 6 veckor, så det var klart en besvikelse.
Nästa bakslag kom när jag skulle iväg och handla, också det i måndags, bilen startade inte! Efter att Tor kollat igenom vad som fungerade och vad som inte fungerade for han in till Citroénverkstad och frågade vad det kunde vara. De tittade på listan och sa lugnt det är troligen systemboxen, vi har haft flera med liknande problem sista tiden. En ny kostar 15.000 kr.
Inget blev gjort på måndagen, och på tisdagen funderade vi på vad som måste göras mm.

Alltså idag har vi fortsatt lite med trädgården och på  kvällen har vi tittat lite på TV. Jag tycker inte att det finns så många bra program nu. Det är mycket samma hela tiden. Matprogram eller göra om program såsom ikväll "Arga snickaren". Det handlade om en ung familj med nyfödd baby som köpt ett hus med omfattande renoveringsbehov. Huset var fallfärdigt, det regnade in, fanns inget vatten mm. Det var ren misär. Ibland blir jag trött på att hela tiden se program om folk som inte förstår hur verkligheten ser ut.
Det är tragiskt att sätta sig i en sådan situation!

Nej, nu har jag gnällt färdigt för idag, det gäller att se framåt och imorgon kommer ny dag som det står i visan "Du skall få en dag i mårå som rein og ubrukt står med blanke ark..."

Höstmiddag med barn och barnbarn

Så kom fredagen där barnen och barnbarnen skulle komma på besök. Jag hade glatt mig mycket inför kvällen och en del förberedelser var avklarade.

Middagen hade jag letat upp på Internet "Pepparstek på fläskfilé med kantareller". Det var nog slut på säsongen för kantareller, så det fick bli champinjoner istället. Fläskfilé fanns men den såg inte så jättefin ut, jag skulle behöva rensa bort mycket, däremot hittade jag fläskytterfilé som såg fin ut. Alltså blev middagen fläskytterfilé med champinjoner istället. Det gick naturligtvis jättebra och det verkade som alla tyckte det smakade bra, allt gick åt och det brukar vara ett bra betyg.



Pepparstek på fläskytterfilé med champinjoner



Dukat till fest

På middagsbordet hade vi satt en isballong. Då har man fyllt en ballong med vatten och lagt den i frysen för att sen ta upp den och ta bort ballongemballaget. Vips har man en skulptur!  Denna ballong upptog ett stort intresse, efterhand ändrade den ju form, vi den hjälpte den på traven och satte några värmeljus i skålen. Med stor förundran beskådade vi hur vår skulptur började snurra av sig själv. Ja ,samtalsämnet var givet! Både stora och små deltog i naturfenomenet.

Med en isballong kan man väcka nyfikenhet hos alla. Man kan ändra utseendet på den genom att borra hål eller hälla salt på mm. 

Till efterätt hade vi kladdkaksmuffins med grädde och bär.  Eftersom minsta tösen på kalaset nyss fyllt 7 år så firades just hon med prinsesstårta. Både kladdkaka och tårtan gick också åt.

Ja, det blev mycket grädde och sött, men att synda lite ibland tror jag bara gör gott.

Nu börjar det att märkas att vi nalkas jul! En del affärer har börjat ta fram julsaker och idag fylldes brevlådan med julreklam. Så nu skall vi börja handla, frossa tycker affärsmännen.



Dagens julreklam



Tacka vet jag en gammeldags jul som började med första advent. Då åkte adventsljusen fram och man kunde börja smaka på julmusten eller ännu hellre julglöggen. Andra advent julskyltning och dags att baka lussekatter mm.

Mötesproblem och Planering inför barnens och barnbarnens besök

Nu är jag nog helt senil! Jag glömde bort att jag hade ett AU möte (arbetsmöte) i BSN Öster igår! Dagen var visserligen flyttad från onsdag till tisdag men det hade jag tidigare sett i min almanacka. Väldigt förargligt, speciellt som ordföranden för gruppen ringde och frågade om jag var sjuk. I alla fall frågade hon om vi skulle ta ett gruppmöte innan nämndsammanträdet eftersom vi måste ta internbudgeten. Naturligtvis sa jag ja och tyckte torsdagen den 18 blir bra. Vad händer 2 möten till kommer upp torsdagen den 18. Ett kyrkorådsmöte och Nyvångsskolans skolkonferens. Hu!
Jag får gå på gruppmötet  och försöka hinna skolkonferensen och ha tungan rätt i mun.

Trevligare är att jag planerar att bjuda mina barn och barnbarn, de som bor i närheten på en höstmiddag på fredag kväll (naturligtvis kom det upp ett föreningsmöte den kvällen, men det skippar jag gärna). Det är alltid svårt att få en dag som passar men efter mycket konfererade med Anna så skulle fredagkväll passa bäst. Annars är barnen upptagna med hockey eller så är det kalas eller party. Nu hoppas jag bara att jag skall lyckas få ihop något som alla tycker om. I vanliga fall lagar jag bara mat till oss två, men nu blir vi 13 vid bordet och jag känner mig ovan vid att laga till så många idag. Jag får hoppas att 13 vid bordet inte betyder otur. Internet är super, där får jag få tips om menyer, det blir inget märkvärdigt utan troligen fläskfilé. Lite annan smaksättning än vad jag brukar och någon kaka det får duga.
Så imorgon blir det att handla och att städa ty barnen är kritiska och här ser ut som kriget. Vi drar ju in sand och grus hela tiden på grund av trädgårdsarbetet och det är ju en ursäkt till att inte vara så noga med städningen.

Godnatt!

Lite om varje under 2 höstveckor

Nu är det ett bra tag sedan jag skrev i min blog, så jag får sammanfatta de två veckor som gått och hoppas att det inte blir alltför långtråkigt. För mig har tiden bara runnit iväg.
Jag börjar med vårt stora projekt trädgård som vi har hållit på med ett tag och nu kan man se att det så smått börjar ta form

blivande rönnbärsträd

Ja, vår framsida av huset håller på att så sakteliga förändras eller rättare sagt helrenoveras. Det började med att den grävdes upp för någon månad sedan. Marken lutar in mot huset och en dränering behövs. Efter allt arbete med trädfällning och grävning av marken så börjar förnyelsen.

Först av det nya kom ett träd, rättare sagt en lång pinne, som skall bli en rönn med gula rönnbär. Den skall stå framför huset och ingången. Skall bli spännande att se hur det blir sedan.



plantering av idegranshäck "Hilli"



Nästa steg är en häck av idegran som omgärdar framsidan. Planteringen är på gång och vi får hoppas att vi får ner alla plantorna innan frosten kommer. Vi eller framförallt Tor får arbeta mot vädergudarna. Det gäller att hinna så mycket som möjligt innan vintern och frosten kommer, mycket är kvar att göra, vi skall ha natursten, chiffer framför huset som kommer om någon vecka. Därefter får vi se om vi hinner med att plantera något i rabatterna.  En spalje skall snickras så man slipper se garage och soptunnor mm.

Något annat som också upptagit min tid har varit möten. Det har varit sista mötet för mandatperioden i kommunfullmäktige med de som har suttit i 4 år och som avslutades med en buffé i Knutsalen på Rådhuset. Där avtackades de som nu slutar sina uppdrag med en blomma, de var 45 stycket alltså ganska många. Redan veckan därpå var det premiär för nya Kommunfullmäktige, då med 45 nya ledamöter. Det var lite som upprop i skolan, lite förvirring och letande efter vilken plats som man skulle sitta på. Själv får jag en plats på första raden, vilket betyder att jag tillhör de äldres skara. Jag vet inte om det är för att de skall se efter, så att man inte somnar eller att de tror att vi inte hör så noga. Denna gång beslöt vi om vem som skall leda Lunds kommun. Vilka som blev kommunalråd, vilka som skall sitta i kommunstyrelsen mm. Det är som ordföranden sa "det här är bara en susning av hur det blir sedan". Nästa gång skall vi ta budgeten och det brukar bli långbänk, vi har lagt till 2 timmar extra, får se om vi blir klara.

Ett annat möte eller utbildning jag var på, var heldag med skolledarna och politiker i Barn och skolnämnd öster. Det var mycket en trevlig och intressant dag som inledes med att Pernilla Granklint doktorand vid högskolan i Kristianstad pratade om vad eleverna  egentligen lär sig. Hon började med att kunskap inte var bättre förr, den har inte försämrats, däremot förändrats. Det var ju betryggande att höra. Intressant var när hon föreläste om hur barn tolkar kropp och hälsa. Vad lär de sig egentligen och varifrån får de kunskapen. Hon hade gjort intervjuer i olika delar av landet, men också i Afrika, i byar där de inte finns mycket skolundervisning. Det visade sig att kunskapen inte skilde så mycket som man kan tro. Tillgodogör vi oss kunskapen från föräldrar, äldre generationer. I västerländer medier, film mm. Spännande var det.
Resten av dagen fick vi lära oss mycket om teknik i förskolan och skolan. Den inledes med att lågstadieelever från Hagalundskolan uppträdde och framförde Evighetsmaskinen, de hade också gjort sina egna konstiga manicker.
Vi fick inte vara sysslolösa, utan framför oss sattes en låda med Lego mindstorms, vi skulle färdigställa en robot! Tur att i min grupp var en slöjdlärare, annars hade det inte gått.

Förra söndagen var det avslut på jubileumet  Dalby 950 år. I kyrkan framfördes skådespelet "Tiden går men Templet består" av ungdomar där de yngsta var 10 år och den äldste 23 år. Mycket skratt och ett muntert spel som framfördes av skickliga skådespelare.
Det var också Hallowen och som tur var hade jag inhandlat lite godis. Till oss kom ett gäng söta häxor och spöken.



söta häxor och spöken



Igår var det Alla helgons dag och jag hann inte till mina föräldrars grav i Malmö för att lägga krans och tända ett ljus utan fick göra det idag istället. Detta beroende på att mina kära barnbarn spelade  hockey  i Landskronacup. Vi var där naturligtvis och hejade på. De måste ju ha supporter. Jag är full av beundran för dessa barn från 7 år och uppåt hur duktiga de är.  Saras lag var jätteduktiga, vann 2 matcher och Sara gjorde mål och en match spelade de oavgjort, den matchen blev en riktig rysare. Lilla Hannas lag gick det inte lika bra för, de förlorade, men spelade tappert.  De lär sig för varje gång.







Malmö en del av mitt hjärta

Malmö en del av mitt hjärta, min födelsestad där jag växte upp, där jag var ung kunde leka och gå fritt på gatorna. Så skrev jag på facebook angående Sydvenskans kampanj "Vi älskar Malmö".

Ja, jag är född och uppvuxen i Malmö och en del av mig är fortfaranade Malmöbo. Hösten 1972 flyttade Tor och jag till Dalby. Då hade vi bott 2,5 år på 15:de våningen på Rosengård, men när första barnet var 1,5 år och andra på väg så vi sökte oss ner på jorden. Vi fann ett radhus i Dalby och här har vi stannat.
Rosengården var då 1970 ett helt nytt jätteområde och de som ville ha lägenhet eller var nyinflyttade fick erbjudande där om bostad. Många invandrare kom redan då att bo där. Vi trivdes bra och upplevde inga större problem.

Vad jag minns har Malmö alltid varit öppen mot invandrare. Efter kriget kom många från andra länder och många flickor sökte arbete i familj ofta från Tyskland.  Kockums var en stor arbetsplats med många invandrare. Jag minns från skoltiden när Ungernkrisen kom och vi fick några pojkar i vår klass därifrån, hur de meddetsamma fick komma in i klassen (vilket säkert inte alltid var lätt). Vi fick i uppgift att hjälpa och ta hand om dem och vi tyckte det var en ära att bjuda hem dem i vårt hem.

Jag är medveten om att idag ser situationen helt annorlunda ut. Samhället har inte följt med, under många år har invandringen bara ökat, hur har vi skött integrationen? Invandring från olika kulturer berikar ett samhälle det är helt klart.
Likaväl som de som kommer hit för att stanna har de krav på oss, måste vi ha krav på invandrarna. Ingen kan leva i ett kravlöst samhälle.

Den senaste tidens skjutningar mot invandrare är ett tecken på att det inte står rätt till i samhället. Vi kan inte acceptera att Malmöbor blir utsatta för beskjutning. Samhället måste ta sitt ansvar. I SVT Gomorron Sverige i dag debatterade Edith Escobar mot Malmös kommunalråd om situationen i Malmö. Det vill säga Kommunalrådet ville inte kommentera något, förnekade att det hade med integrationsfrågor att göra. Edith menade att politiker och styrande allt för länge inte tagit saken på allvar. Det kan nog vara så i allafall tog inte Malmös kommunalråd frågan på allvar. Hon menade att det är polisens sak att utreda de Malmöbor som blivit beskjutna och vi andra skulle inte bry oss, det hade inte med integrationsfrågan att göra det var Malmöbor som blev beskjutna. Ja det var Malmöbor med invandrarbakgrund och vi måste fråga oss varför? Naturligtvis är det polisens sak att få tag i de som skjutit, men vi måste bry oss.
Vi vet inte om det är en eller flera. Ovissheten gör människor oroliga och en del vill bilda medborgargarden. Då tror jag att vi är inne på en farlig värld och bara trappar upp våldet. Men vi måste ta människors oro på allvar.

En del bra saker har kommit ut ur detta. Malmöbornas uppslutning har varit fantastisk.
En kör på 175 barn från lika många länder skall framträda i helgen. Detta tycker jag är mycket fint och positivt att läsa om. Till slut kan det kanske komma något bra ut av denna tråkiga tid. Stora resurser sätts in för att få tag på den eller dem som skjutit och jag är övertygad om att de lyckas.

Nu är inte jag någon expert på invandrarfrågor eller problem i anslutning till dessa. Vad jag skriver om här är endast egna tankar och funderingar, de kan vara fel eller utan grund, men behöver ventileras.

En annan sak jag funderar på är att skriva lite om är hur jag upplevde att växa upp i Malmö på slutet av 40-talet och 50-talet.

Höstträff i Motala

Helgen var för sedan länge tingad för Rolls-Royce klubbens höst träff i Motala. Det är en förening för Rolls-Royce och Bentleyentusiaster från olika delar av landet. Vi träffas ett par gånger per år och har väldigt trevligt tillsammans.

För mig börjar det några dagar i förväg då jag plötsligt kommer på oj då jag har inget att ha på mig till lördagskvällens middag. Alltså springer jag igenom Köpcentrumet Nova ena dagen, där fanns inget som jag föll för. Nästa dag var det Lund, från stationen till Stortorget inte där heller. Nu var jag trött irriterad och blodsockernivåen hade sjunkit. Alltså in på ett fik och sedan tillbaka igen. Sista stoppet var på Vip, där brukar jag ofta finna något, de har fina kläder, god kvalité och skickliga försäljare. Jodå försäljerskan  tog fram en fin kjol, som passade, men var mycket dyrare än vad jag tänkt mig. Då det var det enda som jag fann, så tog jag den. Då visade hon en jättesöt kofta till, även den dyr. Men efter allt letande så gick jag hem rätt nöjd men med betydligt magrare konto än tänkt mig. Känns det igen?

Så kom lördagsmorgonen och vi körde tidigt iväg. Det var en strålande vacker dag, men kallt. Frosten låg kvar på marken långt uppåt dagen. Tur att vi även lagt in vinterjacka.

Övralid

Vi skulle träffas vid lunchtid vid Verner von Heidenstams Övralid som ligger någon mil norr om Motala. Detta var Heidenstams sista bostad som han själv ritat. Den är väldigt genomtänkt och välplanerad. Vi hade en entusiastisk guide som beskrev Hedenstams liv och hur han tänkt när han planerade Övralid. Rummen var planerade efter ett speciellt mönster när det gällde färger. De var väldigt ljusa förutom arbetsrummet som var grönt och där fick inte komma in för mycket ljus, där fick heller inte vara tavlor eller något som störde arbetsron. Det kom emellertid upp en tavla efter mycket övervägande. Den ende som fick sitta i hans arbetsstol förutom Heidenstam själv var hans hund.
Han tänkte mycket på sin personal. Köket var efter den tiden modernt. I gästrummen var sängarna inköpta från sjukhus, för att det fanns hjul på benen, det var lättare att städa då.
Trappräcket var snidat så att det skulle passa hans hand, hans tumgreppet var insnidat.
Ja det finns tydligen mycket att berätta om Verner von Heidenstams liv. Han var en stor konstnär och en av våra nationalskalder. Han fick nobelpriset 1916, tyvärr fick han efter det skrivkramp och inget mer gavs ut av honom.

Ja, Övralid ligger mycket vackert vid Vättern, framför huvudingången står ett ståtligt körsbärsträd.

                                                     Körsbärsträdet framför huvudingången

                                                   Utsikten från Övralid över sjön Vättern

Efter besöket på Övralid fortsatte sällskapet mot Motala, där vi checkade in på Hotell Nostalgi.
Nu fick vi också vår första pratstund över en kopp kaffe och lite mat. Det blir ju alltid lite att avhandla då man inte träffas så ofta. Vad har hänt med bilarna sen sist m.m.

Efter att stärkt oss var vi redo för att ta en första titt på det berömda Motala bilmuseum. Ja, där fanns många gamla godingar, där var Rollsar och där var Heidenstams bil. De flesta bilmärken var representerade. Förutom bilar fanns där även radioapparater, fotoapparater, teleteknik mm. Jag hittade den första radio som jag minns från min barndom, en Radiola från 1946 

                                                                       Radiola 1946

Nu var i alla fall jag ganska trött och gick för att vila lite innan middagen senare på kvällen.

Tor hade inte tittat färdigt på bilarna så han gick tillbaka till museumet för att fotografera. När han väl gick där ifred från mig i lugn och ro, så kunde han inte bestämma vilka bilar han skulle fotografera. Så det blev inga, jag var säker på att han som vanligt skulle ta jättemånga bilder, så fotograferade  heller inte jag några bilar.

På kvällen samlades vi i restaurangen för att äta vår middag. Vi var alla glada och förväntansfulla.

Vad skulle serveras? Jo, det blev en förrätt bestående av soppa gjord på kräftor.

                                                               Förrätt; kräftsoppa

Huvudrätt Vätternröding med svampsås och sparris, till efterrätt pannacotta. Därtill ett vinpacket. Alltså blev det en god stämning.

Efteråt dans för dem som ville det.

Söndagsförmiddagen efter en god frukostbuffé, styr vi åter söderut mot Dalby. Det skall bli skönt att komma hem igen efter en fin helg och vädret är fortfarande strålande.

Kaffepause i solgasset.

Höst

Vi har en fin höst och än så länge har vi haft fina dagar med hög luft. Jag njuter av detta och att kunna gå ut med min hund Bella. Det är lite av en upptäcktstripp var gång vi är ute. Bella upptäcker nya dofter och ljud varje gång. Nosen är långt ner i marken, svansen i topp. Hon hittar nya vänner, oftast andra hundar som hon hoppas få leka med eller åtminstone hälsa på, hundar är ju så sociala. Hennes boll ska vara med då vi går ut och när vi kommer till en kulle, så får jag allt kliva upp på den och kasta bollen så långt jag kan.  Hon tröttnar aldrig på att springa efter den och hon är fantastisk på att ta lyror i luften. 

Häromdagen uppdagades plötsligt en stor katt. Den satt och lögade sig i solen och när den fick syn på Bella sköt den rygg och fräste. Bella i sin tur försökte dra mot den och morra. Katten snabbt upp i trädet och vips skrämde iväg en stor flock med fåglar som flög iväg. Bella promenerade lugnt vidare med högt buret huvud och svans. Maktkamp finns även i bland djuren.

Trevligt är det som idag när vi träffar förskolebarnen som är ute i naturen. De är oftast väldigt nyfikna på Bella och hon är ju rätt tålig när det gäller barn. Barnen idag fick nog lära sig matematik eller svenska. De hade samlat pinnar som de bar på. De fick väga pinnarna i händerna och ta reda på vilken som var tyngst. Längden på pinnarna osv. De var så duktiga och svarade rätt och även böjde ordet tung rätt. De bådar gott för framtiden och att lära under lek är säkert både  roligt och ett bra sätt.

Nästa barngrupp satt och fikade mellanmål på en backe i solskenet.

Ja, så kan vår förmiddags promenad se ut.

Nu hoppas jag på en fortsatt fin och lång höst.



SKOLAN

Jag vill fortsätta mina tankar om skolan, hur kan vi förbättra arbetsmiljön där för elever och lärare?
En god arbets och studiemiljö ger goda resultat! Har vi inte det i Lund? Jo, det har vi, Lund ligger bland de 5 bästa kommunerna i landet och så har det varit i de 9 år som mätningar gjort. Två gånger har vi också varit Etta. Vi har en hög andel behöriga lärare och det visar sig att sjukfrånvaron bland dem har minskat. Alltså vad skall jag skriva om när det är så bra? Det farligaste är tror jag att om vi slår oss för bröstet och säger "Vi som är så bra och har så bra resultat". Bra skola är färskvara, vi måste hela tiden på olika sätt fortsätta att arbeta och förbättra den.
I söndagens sydsvenska läste jag om en skola i Nossebro som jag blev imponerad av. Nossebro skola var näst sämst landet mätt i andel behöriga elever till gymnasiet. Nu är den bäst. Det tog 3 år att förändra resultatet utan att det kostade extra pengar och extra arbete för personalen. För 3 år sedan hade var fjärde elev inte behörighet till gymnasiet. Förklaringar till det dåliga resultatet fanns, flera barn med olika problem och flera barn med adhd eller autism. I våras fick 100% av skolans elever i nionde klass behörighet till gymnasiet. Hur? Jo skolan hade bestämt sig att arbeta i enlighet med vad forskningen säger.  Det gällde att söka en ny väg.  Det började med att man bestämde att alla elever skulle gå i en vanlig klass. Ingen elev skulle behöva lämna klassrummet. Även särskolebarn och autistiska barn tillhör klassen där de är. De elever som behöver extra stöd skall få det i klassrummet. De slutade plocka ut elever och började plocka in lärare istället. De som behövde ännu mer stöd fick det på håltimmar eller den schemalagda studietid alla elever har. De kallar det en synvända och där ingick också ett konstanterande, elevens framgång är skolans ansvar. Om en elev misslyckades var det skolans misslyckande. Lärarna började läsa forskning och forskningpedagogik. För barn med behov av särskild stöd är det en förutsättning att de lyckas. I början var det lite svårt för lärarna, de ville helst ha stängda dörrar för att vara ifred. Men nu vill alla ha hjälp. Att få in en extra lärare i klassen betyder mycket. Ingen gapar och skriker, de får hjälp med vad de vill, inte bara de svaga eleverna och läraren får feedback. Ja detta kan man läsa om i söndagens Sydsvenska. Här var specialpedagogen som var eldsjälen till att resultatet blev så bra. Det behövs fler sådana på våra skolor i landet.. Jag vet att detta sättet att arbeta nu diskuteras på fler ställen. Det är positivt. Det blir ju lugnare i klassrummet fler ögon ser vad som händer och eleverna får arbetsro.
Jag tänker att även mobbning som jag skrev om i förra inlägget kan bromsas på detta sätt.

Per; Tack för dina kommentarer som säkert är helt riktiga. Jag förstår att det är ett hett  diskutionsämne i utbildningen.
Ingrid. Jag har nog också intrycket att vuxna förr tog mer kollektivt ansvar o vågade säga till.  Vi får alla hjälpas åt.
Andra synpunkter på skolan, undervisning tar jag gärna emot.

Mobbning mina tankar och funderingar

Nu den senaste veckan har det inte gått en dag utan att tidningarna haft rubriker eller insändare om mobbning och kränkningar i skolan.
Barnen har skolplikt och måste alltså gå till sin skola varje dag i 9 eller 12 år. Vilken värld möter dem där eller på väg till skolan?

För en del barn är det gliringar, kommentarer om t.ex klädsel, utseende, hur de uppför sig m.m.
Man kan bara tänka sig hur det känns att höra sådant nästan dagligen!
I dagens samhälle där varje elev har mobil och dator, så tar det bara ett par sekunder innan glåpord och kränkningar sprids till resten av klasskamraterna.
Hur många barn går till skolan med en klump i magen eller gråten i halsen? Vad skall hända nästa gång, kanske idag? Kanske sparkar de mig eller slår ner mig!
Många barn mår väldigt dåligt och vi kan aldrig veta hur det slutar för dem. En del har fått men för livet.

Nyligen har det skrivits om överfall på barn där kniv varit inblandad.

En 13 årig flicka med schal blev brutalt överfallen, de slet av henne schalen, drog henne i håret, sparkade henne blodig! Jag blir chockad och ryser när jag läser om sådant. Hur mycket skall hända innan vi reagerar! Återigen barnen har skolplikt. Skolan och vägen dit skall vara trygg för dem.
I skolan finns målplaner. O-tolerans mot mobbning. De  flesta skolor arbetar aktivt mot mobbning, elever ingår i olika elevgrupper.

Att mobbning ändå förekommer är nog vår allas skull. Vi har kanske inte från början tagit det på allvar, "så farligt är det väl inte". TV och medier visar filmer och program med våld som barnen inte kan hantera. Hur är våra attityder, är de alltid så rätt? Barnens och skolans värld är en spegel av världen i övrigt. Barnen tar efter, de lyssnar, de har långa öron.

I och med att SD gick så bra fram i valet och kom in i Riksdagen har stämningarna varit hårda för eller emot och det har diskuterats överallt. Vi kan tycka vad vi vill, men de är inröstade av svenska folket på demokratisk väg. Så det är bara att gilla läget!
Vuxna måste tänka på vad de säger, hur de uppför sig. Barnen lyssnar av!

Detta är några av mina tankar och funderingar i ämnet mobbning. Jag är på det klara med att de allra flesta barn inte gör så här och att de flesta barn går med gott mod till sin skola. Men det finns tillräckligt många som inte gör det och dem måste vi ta ansvar för.
Det finns naturligtvis många sanningar och orsaker.
Kommentera gärna, kom med synpunkter!

Examens och födelsedagsfirande

I dag har det varit en strålande höstdag, sol och en klarblå himmel. Enda nackdelen är blåsten, men så är det ju i Skåne. De vackra höstfärgerna börjar göra sig gällande. De vackra vädret har hållit i sig några dagar nu och det är bara att tacka och ta emot och hoppas att vi får njuta av det ännu en tid.

I helgen  tog vår yngsta dotter Christinas examen vid Lunds Universitet. Hon är nu teol kand i teologi. Bland  de anhöriga satt även vi stolta föräldrar. Man gläds åt när det går bra för ungdomarna och där var ca 70 duktiga ungdomar som fick ut sin examen.

Efter lite mingel fortsatte vi till våra goda grannar vars båda pojkar har haft födelsedag, så det blev ännu mer firande den lördagen. Trotts att vi snart hör till det äldre gardet är det härligt att vara med  där det finns barn och unga och det är härligt att de vill ha oss med.

Jubileumsfirande i Dalby

Dalby är ju en gammal by utanför Lund, med en gammal historia. Vår kyrka Dalby Heligkorskyrka fira just nu 950 års jubileum. I söndag firades med jubileumshögmässa i närvaro av Lunds biskop Anje Jackelén och Roskildes biskop Peter Fischer-Möller.

Till mässan var det uruppförande av ny musik komponerad av Johan-Magnus Sjöberg. "Ljuvlig är din boning". Allt var mycket ståtlig och fint.

Mycket har gjorts för detta jubileum. En staty i brons"Låt barnen komma till mig". Den är vackert placerad bakom kyrkan med en cirkel av rosor, en fin meditiationsplats.

En bok om Dalby kyrka en plats i historien. En bok med verkligt fina fotografier i från kyrkan. Den kan rekomenderas på varmaste.

Ja det blev mycket om kyrkan i Dalby i dag,men det är inte ofta som det händer stora saker här. Vi är stolta som bor här, en fin by utanför Lund som i dag växer så det knakar. Men det är också en historisk by.